Det är så förbannat monotont. Jag springer, springer och springer. Det är några få olika vägar jag ta, men det rullar på. Ingenting skiljer sig egentligen, i varje fall inte mycket. Jag försöker komma ihåg att ladda klockan, fyller på ipoden med ny poddar och se till att ha bra koll på var mina löparkläder finns. Med tanke på att det blir kyligare för varje dag som kommer, så gäller det att tänka lite extra på vilka plagg som ska bäras. Redan innan veckan är kommen, så är den uppritad. Det finns i varje fall en grundstruktur; springa tisdag, torsdag, lördag och söndag. Så har det sett ut under stora delar av den här säsongen. Sedan har farten och distanserna varierat. Framförallt när vi verkligen är i lågsäsong, så har långpassen på helgerna, både blivit kortare samt långsammare. Det är ett naturligt steg.
Ibland har jag sjukt ont i ljumsken efter ett pass, någon annan gång har jag problem med foten. En tredje gång är det magen som är i krångel. Ibland har jag ingen ork eller lust. Som idag, trots att jag var påpälsad, så frös jag så förbannat om händerna och jag hatar verkligen den känslan. Jag är synnerligen dålig på att komma ut i tid på helgerna. Jag har koll via internet när solen går ner och när jag bör vara ute, men jag lyckas sällan springa ut när det är precis lagom. Utan det hinner oftast bli riktigt mörkt efter halva passet. I skogen, dessutom. Har jag otur, ligger det ett nerblåst träd och jag får ta en krånglig väg genom en skogspassage för att komma förbi. Jag känner mig rätt så ensam under mina asfaltspass bland dyra villor, där jag nöter samma pass om och om igen. Har jag otur, så kommer jag att ha värk i hela kroppen. Framförallt om jag nöter två långpass i rad.
Fast den där känslan. Alltså. Det går inte komma ifrån att förvisso gör jag det här för att bli ännu bättre. Även om inte december månad inte känns som den månad jag är i som mest formtoppad i. Samtidigt gör jag det för att hålla mig i god form och det här är en enkel träningsform. Ha på dig vettiga kläder och ett par bra skor, ut och kör. Den friheten är oslagbar. Jag får vara helt ensam med mina tankar. Ibland är det här en omställningsrit från att jag kommer hem från arbetet, till att jag kan sjunka ner i soffan. Spela TV-spel, kolla på match eller ta det lugnt med familjen. Att bli av med den där energin, samtidigt som jag håller mig i god form. Även om jag upplever att jag har långt kvar till idealformen, så är jag glad att jag fortsätter nöta pass som är en bit från vad jag tänker mig. Den där karaktären byggs på och på. Jag älskar löpning. Kort och gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar