Bild: sixmoment.com |
Svaret? Minst sagt trevligt. Även om jag ger uttryck för att tycka många löppass är jobbiga, så ska alla vara på det klara med att jag oftast får ut någonting av de flesta pass. Framförallt om de springs i skogen. Det är stillheten, färgerna och miljön som stimulerar mig. Istället för att jag ska ta mig ut i skogen på ett gående sätt, vilket gör chansen mindre att det ska ske. Det är mycket enklare att få ut ett träningspass i skogen, än att jag ska planera in eller spontangå ut till skogen, även om det hade varit trevligt. Jag kom hem måndag kväll, jag har redan sprungit två pass - i tisdags (18 km) och onsdags (20 km). Båda passen var klart godkända, jag hade spring i benen. Dessutom prövade jag ett ytterligare par nya skor - nämligen Adidas Supernova Sequence 7. Samma par som jag har sprungit med i ett års tid, men nu i en annan design (lila, finfint). Funkade riktigt bra, även om det var lite slitigt. Så var det skönt att vara tillbaks där man upplever lugna stunder.
Något annat som jag är glad att (åter)uppleva är Skogaholmslimpan. Sen att jag började med löpning har jag gradvis i olika steg börjat tänka mer på kosten och hur jag kan anpassa den för att den ska optimera min löpning på ett bättre sätt. Inte att jag har gjort överdrivet min kosthållning, men såpass att jag gjort medvetna val baserat på nya kunskaper för att bli en bättre löpare. Något jag har återupptäckt den senaste tiden är den odödliga kombon Skogaholmslimpan och ett kallt glas O'boy. Något som åts frekvent när man var en liten knatte, något jag gärna njuter till som kvällsmål med valfritt pålägg. Jag är fullt medveten om att inte är det mest nyttigaste eller optimala, men det struntar jag i. Ibland handlar livet om att njuta och det är jag helt klart värd, så då får det vara så. Allt går uppenbarligen i cirklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar