Jag är min egen tränare. Jag tillhör ingen förening, jag har ingen tränare utan jag kör efter mitt eget huvud i stort sett hela tiden. Det är ytterst sällan jag tar in råd, även om det inte behöver vara fel. Men jag tycker att jag har varit kreativ på att båda variera passen, men samtidigt hitta vägar för att inte göra det för slentrianmässigt. Den här veckan har det blivit nästan 10 mil, den näst högsta noteringen någonsin efter 12-milaveckan, ett par veckor innan maran. Det har egentligen inte funnits någon större mening att köra så mycket, men en kombination av att ha något mål, då nästa tävling är långt bort samtidigt som man ska passa på när man är ledig. Samtidigt får jag säga att det är rent ut sagt förjävligt att springa i värmen, det går knappt att undvika den ens, på kvällen. Samtidigt som jag är slarvig vid lunchintaget, det är lite lättare när man väl faktiskt arbetar och äter ordentligt samt varierat över hela dagen.
Summa summarum är jag som jag skrivit förut, otroligt stolt över att jag har gått min egen väg och lyckats utveckla mig på samtliga distanser under flera års tid. Samtidigt har jag snart kommit så långt jag bara kan, som motionär och då kommer det uppenbara vägskälet, om jag "nöjer" mig med det eller väljer att satsa vidare. Det är en balansgång, som hela tiden måste beaktas. Jag har annat i mitt liv som pockar på uppmärksamheten, som jag gärna vill hänge mig åt. Det får aldrig glömmas bort. De som satsar på sin löpning, ska ha all kredd, samtidigt som jag är mitt inne i livet och inser att löpningen inte är allt. Men den har givit mig något otroligt mycket.
Därför kanske en del har märkt att jag har bloggat mindre än vanligt Jag ser hur det stadigt har sjunkit från 2013 tills nu. Det är också ett medvetet val. Tidigare har jag planerat in varenda inlägg (utöver de obligatoriska lopprapporterna) och vad de ska innehålla. Oftast får jag en idé när jag är ute och springer, vill lyfta fram just det ämnet. Jag har valt att skruva ner på den biten. För att ge den där välkända balansgången ännu mera balans. Jag läser ibland blogginlägg både från mig själv och andra, som är ren smörja. Bara för att få något skrivet. Andra är mer flitiga med det. Det är trots allt en dagbok och det är fritt fram att skriva om och hur man vill, men samtidigt, så är det inget måste. De flesta bloggare är inte avlönade på något sätt och därför har jag medvetet alltså, valt att bli mer kvalitativ med mina inlägg. Så var det med den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar