Det är nu löpningen går på tomgång. Det var ett tag sedan jag sprang lopp och det dröjer bra länge tills nästa. Samtidigt som det blir mörkare tidigare, det blir betydligt kallare och det börjar bli isigt ute på sina håll. Förvisso kan jag uppskatta att bara få springa, utan att behöva prestera hårt i vissa pass. Så saknar jag ändå, framförallt allt friheten och värmen samt tävlingsförberedelserna för att kunna köra så hårt som jag egentligen vill. Det är lite tomhet, lite saknad och en längtan. Det är skönt att få längta till också, varje dag som går närmar jag mig en ny tävlingssäsong. Då kommer jag att vara redo, precis som jag ska vara och köra hårt som bara den.
Passen blir kortare och lite långsammare än brukligt. Jag försöker ändå helst hålla uppe 4 pass i veckan, samtidigt som innebandyn inte alls är lika framträdande länge i mitt liv. Det så att säga ett bra tag sedan som löpningen tog den förstaplatsen med råge. Det finns sällan några riktigt bra planer med mina pass, även om jag försöker. Kroppen känns inte alls lika "speedad" som jag är van med, sen gör minusgraderna sitt, när det dels segar ner, men också få en att bli allt mer påpälsad. Men i torsdags, hände det där som ger en viss ljusglimt i mörkret. Eftersom jag numera sällan kollar på klockan när jag är ute och springer, för att jag vill öva på att springa mera "fritt", så skulle jag springa på den klassiska asfaltstian. Det kändes som ett pass mellan 4:20-4:30/km i snitt, när det återstod 1 km så drog jag upp ärmen för att se vad jag låg på. Jag trodde först att jag låg runt 38 minuter på 9 km, men det visade sig snarare vara runt 36 minuter. Så jag kutade allt vad jag hade i, i ren superfart, ungefär som vid mina målgångar. Det blev sub-40, väldigt överraskande. Känslan sa något annat.
Det ska ses som en bekräftelse. För det är lätt att glömma bort det bland alla lite mer långsamma pass, att jag är ganska snabb ändå. Trots att jag inte har något att tävla mot. Helt plötsligt infann sig den där tävlingsinstinkten, efter ett pass där jag "lullade" runt. Det där gav mig bra mycket energi, för framtida pass. Att det inte behöver gå snabbt, men när det väl gör det, spring ännu snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar