Visar inlägg med etikett Täbyloppet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Täbyloppet. Visa alla inlägg

fredag 13 juli 2012

Sammanfattning av första halvek


Sammanfattning av 2012 - del 1


Jaha, då ska man försöka ge sig på en sammafattning utav min första halvlek när det kommer till löpningen. Eller när jag helt enkelt att har börjat springa lopp. För jag har joggat i flera år innan det här, även hållit på med korpfotboll och innebandy. Så helt färsk är jag då inte. Men nu är det dags att plita ner lite, det som blir min redovisning för den här gången då.

Det roligaste har varit......att känna att man klarar av att löpa och att man kan få bra tider om man bara tar i. Det har även inneburit att jag har lagt om mina löparrutiner vid träningen och att jag alltid har ett mål framför mig hela tiden när jag är ute och tränar. För att vara ärlig, är det ofta det känns tråkigt och blasé att bara springa och springa. Jag har inte sådär våldsamt många olika sträckor från där jag bor, även om jag trots allt har börjat utforska lite vidare sträckor och hittat bra träningsunderlag. Men jag har också hittat mål att sätta upp hela tiden. Om jag är ute och tränar, kanske jag ska bättra på mina heltider, men även kilometertider och även hur lång sträcka jag ska springa.

Jag har även satt upp att jag ska slå mitt rekord ett par gånger den här halvan, vilket jag har gjort. Det ger mersmak att ha personliga målsättningar, utöver att få en bra placering och genomföra ett bra lopp. Dessutom har jag fått se ställen, både i och utanför Stockholm, som jag i normala fall aldrig åka till.

Det jobbigaste har varit...
...att även om det kan vara jobbigt, så är det dessa resor. Att för att snabbt som attan från sitt jobb, ta sig ända till Söderköping, för att åka hem igen och lägga sig, för att på nytt jobba kan vara svårt. Eller att åka 2,5 timme kommunalt så långt det bara går med SL ända till Muskö, när man har klivit upp tidigt som det bara går känns det som. Fast när man väl har sprungit loppet, så kan man leva på det länge och all denna restid och väntan, gör det faktiskt värt det.

Jag har även fått lägga om mina rutiner med kost, träning och mental inställning. Själva transitperioden, har självklart naggat mig i kanten, bekväma vanor har försvunnit och ersatts av mer sundare vanor i slutändan. Men perioden däremellan har varit jobbigt emellanåt.

Bästa känslan har varit...
...att slå rekod. Att utmana sig själv och faktiskt slå sitt eget personbästa. Att få springa ett lopp med andra människor på en bra bana är bland det bästa jag har gjort i mitt liv och det ger enorma kickar, när man inser att man har vissa förutsättningar för att kunna göra bra resultat ifrån sig.

Sen måste jag nämna att känsla att inte bara springa med människor är skön, men framför allt att ha mycket publik och en bra tillställning runtomkring peppar en något oerhört. Man får den här härliga "här och nu"-känslan, att det här loppet går bara en gång om året. Så din chans är nu, det är en känsla värt det mesta här i livet. Sen så har vi det här, som också känns belönande i sig...

Medaljer. Det är härligt att få. Notera den oerhört pimpiga Skärholmsmedaljen!


Bästa loppet jag har sprungit...
...Mälarenergi Stadslopp i Västerås. Jag slog mitt rekord med över 50 sekunder, det var trevlig bana och det var mitt första lopp utanför Stockholm. Skönt väder och god mat efteråt. Det var ett jäkligt bra dag helt enkelt.

Men också är Trosa Stadslopp är en till favorit. Nästan milen (8.9 km), så går jag in med enorm trötthet i huvudet och en påbörjad semester. Jag gör ett resultat jag känner mig helnöjd med. Och vilken folkfest det var, helt klart det största lopp jag har sprungit i min korta karriär. Det kändes som att samtliga människor i Trosatrakten hade gått man ur huse för att bevittna loppet.

Vårsäsongen 2012:



Totalt 9 lopp har det blivit såhär långt, med det knyter jag upp säcken för vårsäsongen och går raskt över till...

---

...framtiden!

Okej, det var lite väl långt fram. Vi backar tillbaka lite till 2012 där jag tänkte bara gå igenom mina förväntningar och mål inför höstsäsongen som kommer. Jag kommer att ha ett litet "sommarlov" på minst 2 veckor, när det kommer till lopp. Så jag har valt att dela in det här löparsäsongen i två brejk, som ni har märkt.

Förväntningar: Jag har fått helt klart mersmak att springa lopp och jag har dessutom fått ökad förståelse för alla hälsomänniskor där ute i världen. Jag har alltid någonstans djupt inne mig alltid älskat att springa, det är för mig en frihet och att jag nu kan kombinera det med lopp, är alldeles underbart. Jag kommer att försöka skaffa mer min information hur jag ska förbättra mig själv och våga utmana mig själv ännu hårdare än vad jag gör idag.

Efter mitt brejk, så kommer jag att springa mellan 10-13 lopp till under 2012 och det kommer att vara av varierande längder. Jag har som ett led i min medvetenhet kring löpningen, valt att sätta upp några mål som kommer att göra min fokusering klar.
Dåså, mina mål för höstsäsongen 2012 lyder:



1. Jag ska förbättra mina kostvanor
Jag har stundtals varit hungrig och inte haft rätt energi i kroppen vid vissa lopp. Att äta bättre och att söka information hur man utformar vissa måltider, skulle kunna öka min energi och jag skulle kunna prestera ännu bättre vid lopp och träning.
2. Att springa milen 
Jag har fortfarande inte sprungit en mil, även om Trosa Stadslopp (8.9 km) har varit närmast. Men jag har spanat i några lopp som komma att vara intressanta att springa 10 km på.

3. Att springa milen under 40 minuter
Även om den här punkten har väldigt nära förbindelser med punkt nummer två, så kommer jag förhoppningsvis att kunna springa under 40 minuter på milen inom kort. Det är ett drömmål, som ska passeras.

4. Att springa 5 km under 18 minuter
Jag var väldigt nära vid Musköloppet att springa under 18 minuter, men det finns goda förhoppningar att i höst att nå denna målsättning.

5. Jag ska blogga ännu mera 
Varför bloggar jag egentligen? Jag har läsare, som kikar in och tittar på bloggen. Men jag skriver främst för att kunna sammanfatta mina lopp och tankar som har med löpning att göra. Det är som en dagbok, så andra också är fria att läsa. Men jag ska försöka blogga mera och ta egna foton, så att jag förstärker mina egna tankar och uttryck.

Sådärja. Det var ett långt inlägg, men har ni läst såhär långt, så är det riktigt bra. För min egen del åker jag bort ett tag, vi får se om jag slänger in något blogginlägg under den tiden. Annars kommer mitt nästa lopp att vara 28 juli eller 7 augusti.

Vi hörs, alla läsare!






       







      Täbyloppet - Jag har så j*vla ont...

      Datum: 27 maj 2012 Distans: 5 km Plats: 7 Tid: 20:07

      Mindre än 1 dygn efter HalvTolvan skulle jag befinna mig på plats i Täby för att springa nästa lopp (det tredje i ordningen). Egentligen uridiotiskt, särskilt när jag både hade spytt och var helt utpumpad efter loppet samt att jag inte hade "löpt" så länge. Det var därför med mycket grus i ögonen och en hel del trötthet, som jag slog upp ögonlocken söndagen 27 maj för att åka iväg...

      Så här kände jag när jag steg upp idag...

      Innan: Jag är en väldigt entuastisk människa när det kommer till nya saker jag börjar gilla. Jag läser, googlar och försöker insupa mig allt som har med ämnet att göra. I det här fallet, har jag knarkat sönder forum och artiklar om löpning (nåja...) och tyckte att två lopp på två dygn. No problemas, jag behövde bara lägga mig i ett iskallt bad efter HalvTolvan och jag skulle vara fit for fight för Täbyloppet. Kroppen hade någorlunda återhämtat sig efter HalvTolvan, när det var dags att åka långt ut på Täby och till ett ställe som inte var mycket för världen, innan man närmade sig tävlingsområdet. Trött, något sliten och jävligt toanödig anlände man för att hämta ut nummerlapp och *tada* premiär för en chip att ha runt skosnörerna. Inte alls krångligt, man var mest bara orolig att den skulle falla av.


      I jämförelse med de två första loppen i Skärholmen och Bromma, så var det faktiskt inte lika mycket drag kring det här loppet. Det fanns såklart olika sorters lopp och det var en del människor, men inte vad man var van vid, den där härliga pulsen som återfanns i de två tidigare loppen. Sen att värmen var outhärdlig och att det var mitt första terränglopp, rent mentalt la jag på massa onödiga hinder i huvudet. Men så var det dags igen att ställa sig vid startlinjen och släppa in dessa fjärilar i magen igen.


      Under: Redan från början kände jag av gårdagen. Jag tvekade själv att ens ställa upp när jag vaknade och jag var osäker ifall jag skulle kunna genomföra loppet. Men när startskottet gick, så sprang jag på. Första klungan försvann ganska omgående snabbt, men jag försökte hålla någorlunda tempo. Men gud vad jobbigt det var att ha påträngande träningsvärk samtidigt som man ska löpa terräng märkte jag. Efter dryga 2 km, så kände jag, att nej, nu ger jag upp. Stopp och belägg, nu säger kroppen ifrån.

      Det var t o m under en kort sträcka, där jag nästan slutade jogga och började gå. Men jag knöt näven och tänkte att Andreas ger aldrig upp och så inte denna dag. Det blev lite skönare att springa bland träd, där solen inte lyckades penetrera tillräckligt för att krama ur ytterligare svettdroppar. När det återstod c:a 1,5 km kvar, så började spykänslan att göra sig påmind denna gång och jag försökte göra allt jag kunde för att tränga bort den. När jag löpte under bron, som jag hade löpt i början av loppet, förstod jag att började närma mig mål. Sen såg jag det stora fältet och gjorde allt för att fajtas med spykänslan när jag sprang in på slutsträckan. Jag försökte springa på som bara jag kunde och tillslut, lyckades jag passera mållinjen samtidigt som jag hörde mitt namn i högtalarna.

      Jag var helt jävla slut, nu ger jag upp och avbryter min korta löparkarriär kände jag...

      Efter: ...men allt ändrades, när jag fick en fin medalj samt lite energidryck för att komma åter på benen. Jag fick tiden 20:07, då trodde jag att jag hade slagit min tid i Skärholmsloppet. Då den första tiden i Skärholmen var på 20:10, men nu efteråt har jag förstått att jag var 2 sekunder segare och fair enough, jag var inte alls i toppform och lyckades sånär gå under 20 minuter. Helt okej, får jag nog ändå säga.

      Just dessa tre första lopp har varit något av en hård prövning på mig både fysiskt, men framförallt psykiskt. Orkar jag åka långa sträckor för att springa lopp, som kräver en hel del av en, både under själva loppet, men även under månader av förhöjda träningsperioder? Jag är en vinnarskallare, sedan min tid i lagsportens värld och jag älskar att göra bättre ifrån mig, gång på gång.


      Jag bestämde mig helt klart om det var värt att satsa på att löpa vidare i min medverkan under Mälarenergi Stadslopp, hur det gick kan ni läsa på länken och som ni kanske har förstått, så älskar jag att löpa.

      Om loppet: Loppet kändes rent arrangörsmässigt lite avslaget och banan, kändes som en normal slinga som du springar i skogen. Det behöver i sig inte vara negativt, men varje lopp har oftast sina småsaker som man kommer ihåg de extra för. Men detta lopp har endast oinspirerande sträcka samt en påträngade sol. Men med det sagt, så är det ingen omöjlighet att jag återkommer under nästa års lopp.

      ---

      Nu har jag skrivit om mina tre första lopp, snart kommer en sammanfattning av vårsäsongen och mina tankar inför höstsäsongen som komma skall.