Plötsligt så händer det. En anledning till att bloggen varit gått lite på "sparlåga" är att jag har lite andra uppgifter på jobbet den här veckan, vilket bland annat också betyder att jag kommer upp tidigt varenda dag. Så då har jag haft varken lust eller tid att blogga. Men idag måste jag bannemig blogga om detta. Igår efter tre nätter med för lite sömn och för mycket arbete så var det dags för det första löppasset sedan fredags. Jag var väldigt orolig att det inte alls skulle gå som jag hade tänkt mig. Men under 4 min/km skulle jag vilja se. Men redan på uppvärmningen var jag overkligt pigg helt plötsligt och höll på studsa runt som en jäkla flipperkula. Vad i hel...? Dessutom sprang jag i endast min ärmkorta tävlingströja, för att härda ut så mycket det bara gick.
Sen körde jag på och det var mycket mycket länge sedan mina ben var så här pigga. För att vara ärlig så kan jag inte ens peka ut någon period under det här året på rak arm, då jag var så pigg under ett träningspass. Min sträckning i ljumske som har gäckat mig ett bra tag kändes inte alls och som sagt, mina slitna lår var som bortblåst. Kilometer efter kilometer avverkades i hög fart och samtliga under 4 min i snitt. Det kändes som att jag gick på "speed". En helt underbar känsla att springa så här fort igen. Det var nog ett ypperligt klokt val att avstå tisdagens innebandyträning för det här. När jag väl gick i "mål" efter 10 kilometer. Så hade jag sprungit på 37:08, det var den helt klart snabbaste träningspasset jag någonsin sprungit. Det var även den fjärde bästa milen jag sprungit efter Eskilstunaloppet, Karlstad Stadslopp och Midnattsloppet i år. Inte alls tokigt. Alltså bättre än Kungsholmen Runt som jag sprang på 37:15. Totalt blev det 3:42/km i snitt. Jag njöt verkligen att vara tillbaka på toppen igen rent formmässigt, det här ger mycket mental energi inför fortsättningen.
Jag tackar även den fiktiva publik som applåderade mig vid start och mål. Det var viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar