Glada öron är trevlig sömn för min del!

(bild från happyears.se)

Sömn är något som är väldigt viktigt för någon utöver fysiska aktiviteter. Jag märker ganska omgående skillnad på då jag har tränat mycket och sovit bra i jämförelse med när jag tränar mycket och sover dåligt under en period. Kroppen mår sämre och den känns väldigt seg. Sen kan allt vara olika från fall till fall, så jag försöker värdesätta den sömn jag får på bästa sätt. Men med tanke på att det är sommarlov sedan ett bra tag tillbaka, så är det lätt att bli väckt av barnen ute på gården eller med tanke på att vi har två katter som omvandlar lyan till autobahn emellanåt. I vilket fall så är jag ganska lättväckt och en hel del nattsömn har gått förgäves, vilket kan vara väldigt frustrerande när man inne i hårda träningsperioder. Vanliga öronproppar har inte funkat särskilt bra för mig, då de flyger ut likt kanonkulor från en kanon.

Av en ren slump hittade jag Happy Ears på apoteket och de kostade inte särskilt mycket (35:-) och jag måste i alla fall fortsätta pröva för att hitta en god nattsömn. Efter att ha provat i en vecka med dessa "maneter", för de ser ju inte som sådana. Så kan jag säga att jag sover betydligt bättre och i helgen lyckades jag t o m en dag få sova nästan 11 timmar. Helt galet. När hände det senast? De sitter också bra i örat. Den enda nackdelen är ibland kan en eller bägge öronproppar åka ur under natten, så det blir till att leta i sängen innan katten får för sig att det är en insekt och käkar upp den.

Så helt klart värda att kika på, ifall man har tröttnat på de gamla vanliga gula runda eller inte kan ha dem. Som jag. Typ.

---

 

I torsdags blev det att springa med Ipodklockan och i hällande regn. Under lördagen var det bättre förutsättningar och ingenting kunde egentligen störa den uppladdning som skulle innebära andra 15 km-passet i rad. Lite tungt rent mentalt, men jag hoppas att det skulle gå lite snabbare den här gången. Redan inledningsvis av passet så kände det lite segt i benen, inte träningsvärk-seg dock. Dessutom kändes det inte alls kul att vara ute och springa nu. Jag var inte taggad helt enkelt. Men efter 5-6 kilometer började det släppa i benen och humöret blev betydligt bättre. Jag kunde dessutom växla fartlek och behagligt tempo med den kontroll jag ville. Jag fasade mest för de två sista backarna, som har blivit mina änglar och demoner på en och samma gång. Jag vet hur mycket träning det ger, men samtidigt när du gnetar på i backarna, så önskar du att du knappt var född.

Men när jag hade avverkat 15.2 km, så var jag supernöjd. Det blev 3:56/km i snitt, med andra ord snabbaste långpasset hittills. Det känns mycket lovande. Tänka sig att gå från att hata löpning till att älska löpning på mindre än 1 timme. Ibland är löpning bra underligt.

---

Jag spenderade söndagen i Södertälje. Där såg jag mitt älskade IFK ta tre poäng och haka på i tabelltoppen. Det var länge sedan det var så här spännande för min del med toppstrider och så. Kul. Om mindre än 2 veckor återvänder jag till Södertälje, då hoppas jag att jag kan ta tre poäng...f'låt springa snabbt.

Andreas och Chokladfabriken? Nej, så lätt var det tydligen inte.

Efter många lopp har belöningen varit en chokladkaka. Det blev också så efter Kungsholmen Runt. Min förvåning var att jag kunde se den här klassiska chokladkakan i guldversion. Anledningen är att man har chansen att vinna en guldbiljett till Marabous chokladfabrik i Upplands Väsby i september. Insidan av omslaget finns det en kod du aktiverar på en speciell adress på internet. Jag var väldigt nyfiken vad som skulle hända sen. Det tråkiga i kråksvängen var att det var ett ganska svårt spel, då du skulle trycka på en speciell symbol 100 gånger så snabbt du kunde, som vändes upp under 9 brickor. Tydligen fick man 10 chanser, men jag orkade inte använda alla och jag insåg att jag hade dubbelt så mycket tid som ledartrion (de tre första varje vecka vinner guldbiljett), jag gav upp. Så roligt var det. Men det är en tävling som pågår under många veckor framöver, men ska det bara bestå att man ska klara spelet så fort som möjligt? Trist i så fall, jag har dock ingen chans.

---

 



Hur har träningen gått den här veckan? Nu har den egentliga träningen inför Göteborgsvarvet börjat och nu jag fått till två längre pass samt ett kortare lugnt pass. Men det är enbart med Göteborgsvarvet med åtanke jag gör detta.

Måndag: Jag hade sett AIK-IFK Göteborg på Friends Arena (premiär för min del på arenan), men var deppig över resultatet. Men jag hade bestämt mig att jag skulle ut och springa oavsett, när jag kom hem. Så blev det också. Strax efter halv 11 gick mitt pass igång. 11 kilometer senare hade jag fått 4:34/km. Helt okej med tanke på att det var en riktig lång dag för mig, samt att jag inte hade ätit ordentligt den dagen.

Onsdag: Dags för nästa långpass, tanken var att få till ett på mellan 11-12 km. Det började synnerligen i väl hög fart och i bra takt. Tanken var att jag skulle försöka vara så jämn i tempot, så mycket det var möjligt. 10 kilometer senare dog min klocka, jag stängde av den och fortsatte köra en väldigt snabb nerjogg på 2 kilometer till. Men jag slog träningsrekord, då jag sprang samtliga kilometer på under 4:00/km i snitt och snittiden blev till slut 3:51/km. Helt galet. Dessutom hade jag inget illamående alls, samt att jag drog fördel av den smärta som uppstår i låren. Jag njöt istället. Jag tryckte på lite extra, då smärtan gjorde sig påmind. Tänka sig, vilket pass. Nöjd var jag, utan dess like.

Torsdag: Idag blev det ytterligare ett pass. Men med tanke på att gårdagens pass gick så himla fort och bra, så blev det ett kortare och lugnare pass. Träningsvärken i låren gjorde sig gällande och jag fick anpassa farten därefter. Det blev 6 km och 4:25/km, ungefär i paritet vad jag hade i åtanke.

Imorgon blir det total vila, för det är lopp på lördag som väntar. Härligt, att det är endast 5 km och inget annat.

Nytt träningsrekord samt nya saker att dricka och äta

Det blev förvisso inget världsrekord, men känslan var inte långt ifrån!

Ibland finns det dagar, då du går ut och gör det du ska. Ditt vanliga tempo och så gnuggar du på. Andra gånger finns det när du låtsas att du vinkar till en publik innan start, klappar för dig själv för att tagga dig inför ett löppass och då går man ut och ger järnet. Idag var det en sådan dag. Även om knopp och kropp var trötta, så gav jag mig fan på att idag är det ett tröskelpass och då ska jag ge mitt allra bästa. Trots halkigt väglag och delvis sliten kropp, så svävar jag fram inledningsvis och den första kilometern går på magiska 3:19. Den första kilometern var den som var mest kantad av isfläckar från och till, så att jag fick delvis sakta ner. Men inget skulle stoppa mig idag, det var bestämt så från mitt huvud.

Samtliga 5 första kilometer gick på under 4:00/km i snitt och det är första gången under träningstider det sker, jag är extra stolt över mig själv med tanke på hur rått och kyligt det är ute och att det än så länge inte är perfekt väglag. De fyra sista kilometrarna flöt på hyggligt. Den avslutande kilometern gick på 3:49, det säger väl allt vilken kraft och energi jag lyckades samla på mig idag. Jag förstod innan jag slog av min klocka, att jag hade gjort en otroligt bra runda. Men när jag såg det faktiska resultatet, var jag helt överlycklig. Jag varvar upp och slår till med ett nytt skönt besked. Det enda smolket i glädjebägaren är att mitt klassiska illamående dök upp, det var länge sedan senast. Men jag behövde inte spy eller så, men jag förstår att det måste vara något med mjölksyra vid hög fart som framkallar detta. Men precis som med de flesta motgångar i livet, så får jag försöka vända den trenden. Hinder är till för att överkomma.

---

Ny bekantskap! (Bild lånad från emmagranath.se)

Så varför gick det såhär bra? Kan dagens nya bekantskap lägga lite ljus på det här? Under vardagarna i veckan, så är det så att jag äter lunch rätt så tidigt (10.20-10.50 cirkus) och eftersom jag jobbar i skolmiljö, så är det inte mycket jag kan göra åt det. Sen åker jag senare hem, äter kanske någon banan och havrefras, efter går jag ut och springer vid 6-tiden kanske. Så en banan och lite havrefras på 7 timmar och det strax innan jag går ut och springer, det är inte ett dugg optimalt. Så jag måste hitta en lösning på detta.

Jag frågade på ett träningsforum och även en arbetskollega fick vara behjälplig i sökande efter något nytt, stadigt mellanmål. Arbetskollegan föreslog Kesella med lite vaniljyoghurt på och frysta bär. Så fick det bli och jag mumsade i mig vid halv 4 tillsammans med en banan. Det kändes helt okej och det var inte så vidrigt som jag hade föreställt mig. Jag blev dock hungrig strax innan jag skulle springa 1,5 timme efter intag, men inte så hungrig som jag brukade bli. Så ett litet steg framåt har jag tagit och kanske hade Kesella främjat dagens härliga pass?

---

Det har blivit ännu en nyhet för mig den här veckan. Det är denna Aloe vera-dryck. Det finns två olika smaker. Det är dels naturell, som är vanlig och närmast genomskinlig, dels är det denna variant. Den inköptes i Nyköping i väntan på bussen hem, som hade gojibär i sig. Varför inte, tänkte jag. I den så fanns det härligt fruktkött, jag har varit halvt tveksam till Aloe vera-drycken sedan innan, då jag inte tyckte att den såg så god ut. Men skenet bedrog uppenbarligen, den här gojibärsvarianten, var riktigt god och dröjde inte länge innan ytterligare en i veckan köptes in. Helt klart god och törstsläckande.