Glada öron är trevlig sömn för min del!

(bild från happyears.se)

Sömn är något som är väldigt viktigt för någon utöver fysiska aktiviteter. Jag märker ganska omgående skillnad på då jag har tränat mycket och sovit bra i jämförelse med när jag tränar mycket och sover dåligt under en period. Kroppen mår sämre och den känns väldigt seg. Sen kan allt vara olika från fall till fall, så jag försöker värdesätta den sömn jag får på bästa sätt. Men med tanke på att det är sommarlov sedan ett bra tag tillbaka, så är det lätt att bli väckt av barnen ute på gården eller med tanke på att vi har två katter som omvandlar lyan till autobahn emellanåt. I vilket fall så är jag ganska lättväckt och en hel del nattsömn har gått förgäves, vilket kan vara väldigt frustrerande när man inne i hårda träningsperioder. Vanliga öronproppar har inte funkat särskilt bra för mig, då de flyger ut likt kanonkulor från en kanon.

Av en ren slump hittade jag Happy Ears på apoteket och de kostade inte särskilt mycket (35:-) och jag måste i alla fall fortsätta pröva för att hitta en god nattsömn. Efter att ha provat i en vecka med dessa "maneter", för de ser ju inte som sådana. Så kan jag säga att jag sover betydligt bättre och i helgen lyckades jag t o m en dag få sova nästan 11 timmar. Helt galet. När hände det senast? De sitter också bra i örat. Den enda nackdelen är ibland kan en eller bägge öronproppar åka ur under natten, så det blir till att leta i sängen innan katten får för sig att det är en insekt och käkar upp den.

Så helt klart värda att kika på, ifall man har tröttnat på de gamla vanliga gula runda eller inte kan ha dem. Som jag. Typ.

---

 

I torsdags blev det att springa med Ipodklockan och i hällande regn. Under lördagen var det bättre förutsättningar och ingenting kunde egentligen störa den uppladdning som skulle innebära andra 15 km-passet i rad. Lite tungt rent mentalt, men jag hoppas att det skulle gå lite snabbare den här gången. Redan inledningsvis av passet så kände det lite segt i benen, inte träningsvärk-seg dock. Dessutom kändes det inte alls kul att vara ute och springa nu. Jag var inte taggad helt enkelt. Men efter 5-6 kilometer började det släppa i benen och humöret blev betydligt bättre. Jag kunde dessutom växla fartlek och behagligt tempo med den kontroll jag ville. Jag fasade mest för de två sista backarna, som har blivit mina änglar och demoner på en och samma gång. Jag vet hur mycket träning det ger, men samtidigt när du gnetar på i backarna, så önskar du att du knappt var född.

Men när jag hade avverkat 15.2 km, så var jag supernöjd. Det blev 3:56/km i snitt, med andra ord snabbaste långpasset hittills. Det känns mycket lovande. Tänka sig att gå från att hata löpning till att älska löpning på mindre än 1 timme. Ibland är löpning bra underligt.

---

Jag spenderade söndagen i Södertälje. Där såg jag mitt älskade IFK ta tre poäng och haka på i tabelltoppen. Det var länge sedan det var så här spännande för min del med toppstrider och så. Kul. Om mindre än 2 veckor återvänder jag till Södertälje, då hoppas jag att jag kan ta tre poäng...f'låt springa snabbt.