Oknuten sko. Något nytt och spännande?

Det har varit ganska lugnt sedan lördagens debut på 3000 m. Under söndagen blev det i och för sig mycket innebandy. Två SIL-matcher, en vinst och en oavgjord mot serieledaren. Alla som vet hur SIL-innebandy spelas, vet att det är sällan några lugna stunder ute på plan, vilket betyder att jag får stor användning för min löpkapacitet. Jag var inte alls trött över loppet dagen innan heller. Däremot var det otroligt segt att gå upp tidigt på en söndag, inte heligt alls.

Timmar senare var det dags för match på "vanlig" innebandyplan, jag fick spela center. Andra gången på typ 10 år som jag spelade den positionen (är oftast back, någon gång forward), en otroligt svårbemästrad roll om man är ovan som jag. Det känns som att man aldrig är på rätt plats egentligen utan studsar omkring överallt på planen i jakt på att någon gång stå rätt. Jag själv är nöjd med min insats, trots förlust, är jag inne på ett mål framåt och inte alls är inne på något bakåt. Samtidigt lyckades jag springa slut på den sista juicen i kroppen som fanns kvar. Det är mer än godkänt i min bok, sen må det vara så att andra är av andra åsikter uppenbarligen.

Under måndagen var det total vila. Skönt det, de få dagar det dyker upp. Dagen efter, så blev det enkla styrkeövningar. Idag blev det däremot comeback ute och det med mina nya skor återigen. Jag gjorde premiär med mina nya bekantskaper måndagen i förra veckan, förutom lite ont, så var det som väntat goa att springa i. Under sista träningspasset inför och under själva loppet, så sprang jag i mitt vanliga par för att inte äventyra något. Så då var det alltså andra gången jag tog med dem på en tur. Med tanke på att jag är småkrasslig och just i detta nu inte har något lopp i närheten att satsa mot, så hade jag inte förväntat mig några stordåd. Kanske på 4:00/km eller strax över.

Det blev betydligt bättre än så. Det blev 3:51/km i snitt och jag tog inte ens i, skönt att veta att kroppen ibland vill ut och leka. Jag fick dock knyta skon en gång under passet, men snöret gick upp igen och då sprang jag mer än halva passet med en oknuten sko. Otroligt oskönt, men det gick det med. Det hände någon i förra veckan under min premiär med dessa skor och när samma snöre gick upp, en tråkig sak och som har fått mig att vara irriterad över det. Dock så tror jag att det kanske får sin lösning snart på den irritationen som uppstod då. Om det blir så, berättar jag gärna vad som händer i förra veckan som gav mig en hel del ilska och huvudbry. Vilket gjorde att jag inte hade lust att knyta min sko mer än en gång idag. Så var det inget mer med det. Förutom att jag är väldigt glad över passet. Jag sitter och myser nu helt enkelt.