Pepparkakssjukan slår till igen!

Nu är den här igen, precis som förra året. Pepparkakssjukan. Vad tusan är det undrar ni? Jo, det är nämligen så att jag är väldigt förtjust i julen av olika anledningar. Däribland att kunna intaga julmust och pepparkakor i större mängder. Igår när jag skulle handla det vanliga, så slank en paket med pepparkakor med. Det var inte meningen och fanns inte på listan, men så blev det ändå. Väl hemma med paketet i min hand, så ställde jag undan det och bedyrade att den inte skulle öppnas under dagen. Ni vet den där sedvanliga gången från vardagsrummet ut till köket för att man ska göra något annat, så sneglar man mot pepparkakorna. Tror ni att jag låter pepparkakslådan förbli oöppnad?

Såklart inte. Bara en kan jag ta. En till och ytterligare en. Det går bara inte att motstå att mumsa i sig pepparkakorna helt enkelt. Förbannade jävla pepparkakor.

---

Efter att ha mumsat i en del av pepparkakorna var det tänkt med ett längre pass på 13 km i 4:10-fart. Jag var rätt så sliten och trött, så jag kände att det skulle bli skönt med ett längre pass och inte behöva trycka på för fullt som jag har gjort under snabbpassen. Det blev bättre än vad jag hade trott, jag fick tiden 52:58 på 13 km asfalt vilket ger 4:04 i snitt, väldigt överraskande med tanke på hur jag kände mig på förhand. Helgpassen brukar tendera att vara lite segare. Jag är mer stillasittande under dagen, gör mindre än en vanlig arbetsdag, där jag är aktiv och mycket rörlig.

Mycket nöjd med passet, därför tog jag alldeles nyss en pepparkaka som en belöning. Fasiken, inte nu igen!