Efter snöfall, kommer regn!

December månad. Där byggs pannben. Jag har skrivit om det förut, det är den enda loppfria månaden sedan mars i år, sedan i januari rullar det på i 10 månader med alla slags olika lopp. Alltid något lopp att se fram emot inom en snar framtid, lätt att bygga upp ett träningsschema beroende på vilket lopp man springer mot härnäst. Nu finns det inget sådant och den planeringen uteblir, nu blir det att köra på och göra det så bra som möjligt. Snön lyser med sin frånvaro tack och lov i det här avseendet, i jämförelse med förra året, då det vållade stora problem deluxe både med min löpning och min kommunala resväg. Jag älskar givetvis snön och tycker det är fint att se på i juletider. Allt har sina två sidor.

Hur har min vecka varit? Väldigt snårig, men väldigt bra faktiskt. Jag har t o m slagit två nya rekord (tror jag).

I måndags var jag riktigt förkyld och hade det kämpigt, ändock sprang jag 10 km asfalt på tiden 38:22 (3:50/km i snitt). Med tanke på att jag lite senare på kvällen än mer seg och småsjuk, så var det en monstertid i min bok som jag inte förstår hur jag kunde prestera.

Under tisdagen så mådde jag pyton, men jag var ändå på jobbet (Jag som själv avskyr sjuka arbetskollegor, som har gjort det till en sport att smitta ner så många andra som möjligt). Jag valde att avstå kvällens innebandyträning, jag förstod att det något illa var på väg att dyka upp i horisonten.

För vid onsdagen så mådde jag ännu värre på morgonen, av olika skäl valde jag ändock att åka in och jobba förmiddagen. Jag hade inte varit sjukskriven på nästan 1,5 år, jag hade gjort det till min personliga "sport" att inte vara sjukskriven och hade väl kommit lång väg tack vare just löpningen och att jag mådde mycket bättre. Vid lunchtid lämnade jag jobbet och det kändes som att jag kastade in handduken för gott, oerhört märklig känsla att inte vara på plats.

Tanken med torsdagen var såklart att jag skulle vara sjukskriven hela dagen, vilket jag var. Jag får abstinens att bara sitta hemma och inte göra något, för när jag är hemma vanliga vardagar och ibland helger, så har jag "förtjänat" det och har ibland planerat utifrån det. Att bara sitta glo hemma, surfa runt och kolla på film kändes otroligt konstigt när klockan långsamt hasade sig fram. Strax efter lunch kände jag efter på riktigt och kände att jag faktiskt mådde bättre, jag valde även att bestämma mig för att jag måste ut och springa. Helt idiotiskt egentligen, helt klart. Så vid senare eftermiddagstid så var jag ute och körde min vanliga asfaltsrunda på 10 km. Det blev oklart exakt vad det blev för tid eftersom jag visste att batteriet eventuellt skulle dö under rundan, vilket det gjorde efter 8 kilometer. Men c:a 4:30/km i snitt. Ett av de allra svåraste passen jag har gjort den senaste tiden, för jag var inte helt kry. Min sambo tyckte det var dumt, jag instämde. De som känner mig och min inställning vet att jag har jävligt konstiga sätt att resonera min löpning på.

Det var inte det enda jag gjorde under torsdagen, på kvällen valde jag att köra 1,5 h innebandy oxå. Det gick helt okej. Varken mer eller mindre.

Lagom till fredagen valde jag att som skrivet, att gå till jobbet och det kändes helt ok. En fredag är alltid en fredag på jobbet, det bara känns lite lättare. Efter jobbet spelade jag 1 h badminton med min sambo i Badmintonstadion vid Eriksdalsbadet, något jag inte har gjort tidigare. Hallen var helt OK, det blev 2-1 i set till mig med utklassning i det andra setet från mig. Min sambo höll dock fast vid sitt trasiga racket ett bra tag, innan hon förstod att inte hade en chans mot mig med det. Sen att hon ville vid ställningen 17-4 ville köra om matchen, det var bara att le åt.

Ser här smutsiga blir mina glänsande skor ute i det muddiga!

Ibland så sover man så jäkla skönt, jag var så fruktansvärt trött under fredagen. Så jag vaknade upp på lördagen efter att ha sovit 10 timmar, så jäkla skönt. Nästan helt utan att jag vaknade upp emellan, ibland kan det vara så gött att få sova länge och skönt, utan klockar som ska förstöra min världsbild och framförallt med en säng av nyare variant. Regnigt och muddigt ute, men det gick bra ändå, då jag sprang mitt allra längsta träningspass någonsin. 19 km terräng. Det var även lite isigt ute, men jag är riktig nöjd med att få till ett sådant långt pass. Tiden blev 1:21:02 och det blev i snitt 4:16/km i snitt. Mycket trött och stolt efter det passet.

Till söndagen var det tidig innebandymatch som gällde, jag fick spela back återigen. Det var inte en dag försent, då jag trivs bäst när jag får "städa" lite. Vi vann med knapp marginal mot bottenlaget på bortaplan, godkänt, inte mer. Sedan hade jag tänkt att jag skulle springa återigen, men min lust och kraft på vägen hem från matchen fanns inte alls. Istället för att sitta som ihopkurad mumie med massa filtar i fåtöljen, så bestämde jag ändå för att springa ute. Trots att det småregnade återigen, det gäller att passa på när inte snön är med. Det blev ett pass på 15 km och 1:00:56 (4:04/km i snitt). Betydligt bättre än vad jag hade vågat hoppats på i min sega kropp. Det betyder nämligen också det ett nytt rekord. Nämligen att jag har sprungit sammanlagt 54 km på en vecka, jag kan säkert tänka mig att flera trodde att jag hade sprungit mera. Men så är det inte. Långsamt, långsamt bygger jag upp inför framtiden. Efter det var jag helt utmattad, slut på energi, men jävligt nöjd med veckan. Trots att jag hatar allt med löpning under de flesta passen, så är jag jävligt sugen på ett nytt igen....