Day off & Stora återföreningen

Man springer och springer. Stenhårt fokus på att ligga på rätt nivå hela tiden och lämna dörren öppen för att bli bättre. Ibland måste man unna sig saker, det kommer många gånger i form av en mörk chokladkaka. Andra gånger i form av resor eller dylika upplevelser. Igår hade jag bestämt sedan länge att jag skulle ner till Växjö tillsammans med far min för att se smålandsderbyt i Hockey; Växjö - HV71. Det skulle ske med en övernattning också. HV71 är ett stort intresse, då jag har följt dem sedan jag var liten och nu hade jag möjligheten att för första gången se dem spela i Växjö.

Efter en längre promenad från "city", så når vi äntligen Vida Arena. En match som såg ut att sluta i bedrövelse med tanke på spelet i första perioden, men HV var grymt effektiva och vann med 6-1. Riktigt bra stämning i hallen, framförallt av den tillresta HV-klacken.

Idag åkte vi tidigt för att komma hem till Stockholm. Efter en god och robust hotellfrukost, så färdades vi utan komplikationer till slut hem. Trots att resan tar 3,5 timmar, så kändes det som att vi var hemma på nolltid. Jag hade ändå packat min bag full av underhållning, filmer, bok, spel och ipod. Det kändes nästan som att jag skulle göra en långresa utomlands. Väl på plats i Stockholm, så tog jag en väldigt efterlängtad löptur. Jag har inte sprungit ute i skogen på evigheter, nu passade jag på innan mörkret tog över helt. Jag har saknat friheten att få springa ute i naturen, allt var precis som förut. Jag har haft turen att snön inte har gjort mig sällskap än, det var en sådan frihet att jag inte visste

Det blev en planerad runda på 16 km på 1:03 (3:58/km i snitt), det den snabbaste långrundan som jag har gjort. Rekord, trots att jag från och till inte kände mig hundraprocentig. Detta var det första längre passet som ska kulminera i maj senare med helmaran, samtidigt som jag ska under januari satsa på att springa 3000 m inomhus. Det blir ett intressant tveeggat svärd och se ifall man lyckas upprätthålla en sådan bra träning mot olika områden. Efter passet, njöt jag så in i helvete. Alltid kul att fortsätta utveckla sig, trots att vi är i december. Just det, jag fyller 26 idag. Så det blev en lugnt och trivsamt firande hemmavid, det var nog så mycket energi som jag hade kvar till. Så grattis till mig och hoppas att jag får ett väldigt fint år som 26-åring ute i löplivet.

Jag försökte resa inkognito, det är inte lätt att vara en mellanmjölkskändis som bara vill ta det lugnt och ha det kul. När vi kom till hotellet igår på eftermiddagen, så var den röda mattan utrullad (sant). Någon hade väl förstått att det var en riktigt celebritet som skulle gästa hotellet. Av rena principskäl, så väljer jag inte att ställa upp på intervjuer eller skriva autografer när jag är på "semester". Kanske därför mattan inte var utrullad när vi åkte hem i morse. Hotellet får trots detta högt betyg i min bok.