Sammanfattning av löparåret 2013 del 2 (2)

Löpning. Så jäkla enformigt, ack så underbart. Jag har fått så många intryck längs vägen, att jag säkert missat merparten av det när jag skriver min årssammanfattning. Det är en perfekt chans att få skriva av sig lite om alla tankar och så, som har hänt under året som har gått. Att knyta ihop säcken med grisen och ge han till slaktarn. Nu kör vi!

Årets "där fick du"...
...inträffade i Danderydsloppet, ett lopp jag var rätt så otaggad på förhand att springa i, jag var så långt ifrån psykiskt redo för detta att jag var på en annan planet. Ett ganska intetsägande lopp för min egen del. Om det inte vore för en sak. Det är ett kort lopp för min del på 5.2 km och trots att jag inte tar i för kung och fosterland, så lyckas jag passera några löpare längs vägen. När jag är tillbaka vid idrottsplatsen och börjar skönja målet i horisonten. Då har jag någon långt långt framför mig, då tänker jag att den här jäkeln ska jag bara komma förbi och en av mina främsta egenskaper som löpare är att jag har väldigt bra spurtkapacitet (då jag alltid gillat att vara explosiv). Trots att det är en lång bit framför mig, så lyckas jag trycka i och lägga in nitroväxeln, precis vid mållinjen tar jag mig förbi. Välförtjänt och loppet fick trots allt en liten nerv, jag fick en fin mugg som jag har använt 0 (!) gånger sedan jag fick den oxå.
  

Med en kopp i högerhanden, så kan jag inte bli så mycket gladare!

Årets lopp 2013...
4. MälarEnergi Stadslopp | Datum: 11 juni 2013 Distans: 5 km Placering: 3 Tid: 17:03 (nytt PB)

Förra året när jag gjorde en sammanfattning hade jag med endast 5 lopp, eftersom jag började loppsäsongen lite senare. Med lite mer kött på benen, så tog jag beslutet att ha med mina 8 bästa lopp det här året. Förra året kom MälarEnergi Stadslopp på femte plats, då slog jag för första gången till med att springa under 20 minuter på 5 km (19:15). En milstolpe jag aldrig glömmer, därför blev det en självklarhet att springa i år igen. Jag hade haft rekordet från Telge Stadslopp 2012 i 10 månader på 5 km på tiden 17:36. En tid som uppenbarligen var rätt så svår att slå. Var det någon gång jag skulle ha chans att slå min 5 km-tid så var det verkligen här och nu.

Vädret var precis som förra gången bra och jag kände mig som en veteran i sammanhanget nu i jämförelse med första gången jag var här. Det var t o m här på en restaurang som sådde fröet till det vi ser nu, min löpning. Håret var nyklippt och jag sprang riktigt bra hela loppet igenom, jag lyckades dessutom slå till med en sedvanlig spurt, precis som förra året. Jag spräckte rekordet med 33 sekunder. Otroligt. Bara 4 sekunder från sub-17, den nya gränsen som fortfarande jagas. Det finns ingenting att klaga på, uppenbarligen så funkar jag och Västerås väldigt bra tillsammans när det gäller 5 km. Sötman i munnen när man slår ett nytt rekord på sin favoritdistans är oslagbar, det vet ni alla.

Årets självklarhet...
...är utan tvekan bajamajan. Innan jag började springa lopp, så hade jag väldigt lite erfarenhet av bajamajor. Jag är och kommer aldrig att bli en festivalmänniska, så det där har inte riktigt vara aktuellt för mig. Jag har alltid haft en stor fobi för att gå på bajamajor, det luktar äckligt och det flyter massvis med glada bajskorvar i stora havet. Däremot har jag helt enkelt fått acceptera att det är en del av det jag är nu och min löpning. Det är helt otänkbart att springa ett lopp utan att ha besökt den minst 1 gång, helst fler än så. Har jag tur, så kommer jag in till en bajamaja som har en sådan fräsch doft att jag tror att den är direkt levererad från fabriken.

Det är också på bajamajorna som jag skapar oftast min mentala målsättning inför loppet på riktigt, det är en sak att spekulera på förhand innan man kommer till tävlingsområdet. Det är därinne, i min lilla "frizon" jag gör mig redo för den stora utmaning som väntar mig och då menar jag inte "den stora utmaning" som väntar det jag ska göra på bajamajan. Vi har bildat ett så starkt förhållande, så jag funderar på att ställa in i hemmet för att få mig att fokusera ännu bättre inför mina träningspass. Jag tror att jag kommer få mer än ett mothugg av sambon hemma, antar jag.

Här skapas stora...ba...tankar!

Årets medaljer...
...är viktigt att ta upp. Det har blivit ett antal nu vi det här lagret.  Jag älskar fortfarande att få medaljer, särskilt fina sådana. Det finns några lopp där man inte får alls, ibland kan jag förstå det (om loppet inte kostar så mycket att delta i) och andra väljer bort det utan egentlig anledning. Sen finns det de som delar ut "standardmedaljer" som ser ut som helt vanliga, utan något speciellt .Sen finns det de fina som sagt, här är årets tre finaste medaljer.

3. Premiärmilen (till vänster)
Påminner en del om Hässelbyloppets medalj, som jag också gillar, på ett positivt sätt. Men den har sin egna touch och det känns väldigt gött att få avsluta första årets utomhuslopp med en fin medalj. En härlig bild är ingraverad.

2. DN Stockholm Halvmarathon (till höger)
Den här medaljen kom på förstaplats förra året och den ser exakt likadan ut det här året, förutom att datumet är nytt givetvis. Det är en medalj som är tidlös och behöver ingen uppgradering, det är en ära att ha två i samlingen. Fler ska det bli.

1. Göteborgsvarvet (i mitten)
Jag började på min del 1 av årets sammanfattning att skriva om att GBG-varvet var årets sämsta lopp. Allt var inte som bekant dåligt, men en sak som stack upp från mängden var medaljen. Den ser riktigt snygg ut och den framhäver verkligen att den känns viktig. På baksidan är det ett Göteborgskt motiv, som ändras varje år har jag förstått. Helt klart årets snyggaste medalj.

Årets bästa lopp 2013...

3. DN Stockholm Halvmarathon | Datum: 14 september 2013 Distans: 21.098 km Placering: 114 Tid: 1:22:06 (Nytt PB!)

Förra året var halvmaran i Stockholm det bästa loppet, mycket för att jag sprang en halvmara för första gången i innerstan och sprang på en tid som egentligen var för mycket begärt. Den här gången hade jag otrolig press att leverera. Det fanns däremot ett par hinder som behövde passeras, innan det var möjligt att kunna göra det. Jag hade först slagit rekordet i Berlin i april, sedan hade jag tankar på att göra det igen nere i Göteborg och det gick åt skogen (närmare bestämt Slottsskogen...höhö). Mitt superstora ego blev lite stukat minst sagt där nere och på köpet så hade jag varit sjuk från och till 3 veckor. Förutsättningarna var inte de bästa och jag hade inte tränat jättebra, jag visste att det här skulle bli en kamp mot precis allt.

Jag gick in för att njuta. Jag vet om man siktar mot månen, så kanske man åtminstone kommer ut i rymden och det är inte fel det heller om du är rätt utrustad för det, vore tråkigt att dö ute i rymden. Jag skulle hålla någorlunda kolla på 1:20-ballongen i början på loppet och det gjorde jag, sedan gick det inte längre. Jag var däremot en väldigt glad skit ändå, när jag svischade fram nerför Götgatsbacken och älskade det faktum att jag nästan hade slagit ett nytt rekord med 2 minuter. Det ska inte gå egentligen, men det gjorde det och jag mitt ego blåste var större än alla tidsballonger tillsammans efter loppet.

Min finish var så viktig att man valde att sända det på riks-TV. Lite Stenmarkvibbar på detta...!

Årets hotellrum...
...återfanns i Berlin. Okej, nu sov jag behöver i samband med loppet nere i Berlins halvmara. Genom åren har jag dock varit på många många hotellrum världen över, men det här var väldigt spännande. Ett genomskinligt glas, så när man står i duschen så finns det god chans att visa både det ena och det andra för sin rumskompis. Jag bör tillägga att min rumskamrat inte var min sambo. Jag vet inte vad hotellet ville att man skulle ha få sexuella preferenser med att visa sig offentligt egentligen, skumt var det. I övrigt var hotellet riktigt bra.

Det kanske inte ser ut som att det syns. Men jag lovar det SYNS!

Årets besvikelse...
...hittar vi kanske i den sista veckan av augusti. Jag älskar 5 kilometer, det är full fart och man blir inte trött på loppet mentalt och målet finns alltid inom räckhåll. Så därför blev 8 dagar viktiga. På lördagen Telge Stadslopp, på onsdagen Hälsoloppet och på kommande lördag Solsidan Runt. Samtliga 5 km-lopp. Jag var så fruktansvärt inställd på att springa under 17 minuter, jag hade tre chanser (två riktigt bra på snabba banor i Telge och Hälso). Problemet var att jag dagen efter Midnattsloppet i mitten av augusti blev krasslig, en krasslighet som dröjde sig kvar länge. Jag var så himla dum så att jag tävlade samtliga tre lopp när jag inte var frisk, inte alls bra gjort. Samtliga tre lopp sprangs förvisso under 18 minuter, men jag var aldrig i närheten av att slå rekordet. Jag gillar egentligen inte ordet om, men tänk om jag hade varit frisk. Vad kunde ha hänt då den där veckan?

Årets bästa lopp 2013...

2. Trosa Stadslopp | Datum: 28 juni 2013 Distans: 8.9 km Placering: 41 Tid: 32:10

Det var kanske lite oväntat? Faktum är att jag sprang redan det här loppet förra året och hade det inte med på min topp 5-lista. Jag kände att jag inte alls kunde utesluta den från min lista den här gången och när jag hade funderat ett tag, så kunde jag komma på varför jag gillar det här loppet så mycket. Precis som förra året, så sprang jag loppet samma dag som min semester började, Trosa är väldigt mysigt, det är en hel del folk, det springs på kvällen och jag har känt mig i bra form bägge gångerna. Enda nackdelen är att loppet är en udda distans på 8.9 km. Men det gör inget för mig. Att jag bägge gångerna har haft en superspurt utan dess like gör inte mig något.

Jag är alldeles upprymd innan start, tydligen så pass upprymd så att jag fick vattna buskarna flera gånger i området (Tacka mig, du store trädgårdsmästare av Trosa) och jag var i riktigt bra form. Med 2,5 minuts förbättring, så kunde inte min semester börja på ett bättre sätt. Det här är ett lopp alla måste springa, så är det bara. Dessutom är det förevigat i ett nummer av Runners World som jag figurerar i som läsarprofil att jag gillar loppet, står det i tidningen, så måste det vara sant.

Jag springer från mitt jobb i högsta hugg, fem veckors semester väntar!

Årets räkfest...

...var jobbets avslutningsfest inför sommaren. Att åka den där förbannade räkbåten dagen innan ett lopp var ingen höjdare, men jag kan inte tacka nej till att äntligen få bara ta det lugnt med arbetskollegor. Det blev en hel del räkor och alkohol, men så duktig som jag är avslutade jag starkt med tre starka....vatten! Att jag var sjukt trött dagen efter och skulle jobba, samt åka till Söderköping och springa lopp var egentligen otänkbart. Jag sprang dock loppet på 17:04 (2 sekunder från nytt rekord) och lyckades dessutom slå Kleist (Cecila, inte Anders dock...) kunde ingen räkfrossa störa. 

Ser ni räkan som kommer upp? Det är jag. Inte alls räkor som skvalpade i magen!

Jag gör en fuling och copypastar från förra årets sammanfattning. Men den stämmer såväl som idag. Jag vore ingenting utan alla runt omkring mig.

Årets supporter...
...det är många, familj, vänner, bekanta, flickvän och löpsjälar som har stött mig genom mitt andra år av löpning. Men min pappa har ändå varit på alla lopp förutom det första, trots att det innebär att han kanske får sig mig enbart några få minuter varje lopp och tagit en del bilder också, som används i bloggen.

Årets mål...

Jag hade några mål från vårens sammanfattning som jag skulle följa upp.

1. Jag ska under 17 minuter på 5 km 

Jag lyckades inte slå 17 minuter, trots upprepade chanser. Jag missade även chansen att slå på stora trumman ute i Norrtälje i juli på Roslagsnatta. Jag hade föreställt mig springa in i mål på 16.xx-tid, så blev det inte för att det var det enda loppet jag ställde in den här säsongen pga jag var sjuk. Ironiskt nog var det som fick mig att missa på samtliga tre 5 km-lopp som jag skrev tidigare. 

Inte uppfylld 

2. Jag ska under 36 minuter på 10 km 

Jag var ohyggligt nära att slå det redan i ett av mina första försök, när jag sprang i Eskilstunaloppet och fick tiden 36:03. Mycket mycket nära. Även om jag hade ett par lopp till under 37 minuter, så var jag aldrig riktigt nära att utmana om den saken av olika skäl. Att bara vara sekunder ifrån känns lite frustrerande.

Inte uppfylld

3. Jag ska under 1:23:00 på halvmaran

Jag hade bara ett försök att slå den här tiden och det var under Stockholms halvmara. Trots mycket krasslighet och inte tillräckligt bra tränad, samt ett stukad förtroende efter Göteborgskravall...Varvet, så lyckades jag slå denna målsättning med nästan 1 minut. En distans som känns väldigt outforskad för min del och det finns med att ta av här.

Uppfylld

Årets ABSOLUT bästa lopp 2013...

1. Karlstad Stadslopp | Datum: 15 juni 2013 Distans: 10 km Placering: 28 Tid: 36:22 (nytt PB)

Du kan alltid ha tankar om hur en dag ska bli och hur ett lopp ska gå. Det här blev dock de perfekta loppet. Jag hade läst om att det skulle vara en snabb bana och då ville jag göra ett ärligt försök att springa i Karlstad, jag hade redan i maj visat att jag kunde slå ett milrekord på Kungsholmen och var sugen på mer. Det var perfekta väderförutsättningar och jag kände mig väldigt laddad på förhand. När startskottet gick, så fanns det inga tvivel längre. Det här var mitt absolut jämnaste lopp kilometer för kilometer (3:42 om jag minns rätt) och jag kände under hela loppet att det inte fanns några tankar om att det inte skulle ske ett nytt rekord. Det var också den här dagen då min kärlek för löpning cementerades, det perfekta sommarvädret som värmde dig, folkfesten på gator och torg och den snabba banan gjorde precis allt det här till en fin dag att minnas för evigt.

Jag var så förbannat glad över att slå ett nytt rekord med nästan 1 minut, det fanns ingenting som kunde stoppa mig den här dagen. Som jag log den här dagen. Att jag dessutom fick avnjuta en väldans god schnitzel efteråt, gör Karlstad till en SOLKLAR etta på min lista.

Ser ni? Minuter efter bilden togs, så fick jag uppsöka läkare eftersom käken åkte ur led...

----

Wow! Pjuh! Vad mycket jag fick skriva ikväll. Det slutar inte där, första dagen på nya året kommer mina förväntningar på det löpåret för 2014. Vilka härliga minnen som jag har fått i år, som jag myser när jag skriver om detta och det måste nationen få veta. Det bästa av allt? Sagan är inte färdigskriven...!

Gott nytt löparår!