Vad händer nu?

Jag har levt hela veckan av maralycka. Det är så svårt att ta till sig att jag sprang mitt första marathon och jag gjorde det med bravur. Med den här lyckan som har funnits där hela veckan, så kom det med tomhet. Hela vinter- och vårträningen har planerats utifrån den här maran, även om jag givetvis har punkttränat för vissa lopp givetvis. Så har huvuddelen varit just för Stockholm Marathon 2014. Varje vecka har jag analyserat och planerat hur jag ska gå vidare för att gynna mig själv i min första marastart. Nu när maran är förbi och jag måste gå vidare, så har jag haft svårt att motivera mig själv att ladda om och se framåt mot nya utmaningar. Kroppen fick såklart återhämta sig, innan jag skulle ge mig ut på första passet.

I onsdags så sprang jag ut, totalt utan mål och egentligen utan styrfart. Bara att få komma tillbaka in i löpningen igen. Det blev "bara" 9 km i skogen och på 4:42/km i snitt. Jag hade velat springa lite snabbare och lite längre, men jag fick lyssna på kroppen och acceptera att det här passet var enbart till att "väcka" kroppen egentligen efter bragden. Även efter detta, så kände jag fortfarande tomhet och hade svårt att motivera mig att tänka framåt till nästa pass. Jag antar att det kommer att vara såhär i början efter maran, det är inget unikt att vad jag har läst mig till heller.

Redan nästa vecka är jag tillbaka i tävlingens främsta ådra, tvåfaldigt. Det väntar tävlingar i Västerås och Karlstad för min del. Så jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till glädjen och motivationen tills dess, att komma in i "zonen". Nästa pass sker senare idag, jag har dock ingen aning hur långt eller i vilket tempo. Jag låter kroppen avgöra och ser om jag kan ta mitt första steg tillbaka till löparglädjen igen.

---

För ett tag sedan anlände en ny bekantskap. Nämligen ett par löparskor av märket Airia. Jag kommer att få testa och utvärdera dessa. Jag har bara haft Adidas Supernova Sequence 4, 5 och 6, det är de enda skor jag har sprungit med, om man nu bortser från de gamla grusfotbollsskor som jag började jogga med en gång i tiden.

Dessa skor sägs vara väldigt snabba och skilja sig från andra löpskor, alltid kul att de kommer från Sverige också. Med tanke på att jag har samma modell par skor sedan jag började med löpning, så hoppas jag att kan vidga mina vyer. Jag lovar att återkomma med en form av rapport längre fram, när jag har mer på fötterna (höhö).