När det kommer till löpning, gäller det att ha tålamod. Mycket tålamod. När man väl drar igång med löpträning på "riktigt", framförallt när jag redan hade vikten på min sida, så ser man snabbt bra resultat och utvecklas i rasande fart. Sedan kommer du att uppleva, att de där kapade rekorden blir färre och när väl rekorden putsas, så är det helt enkelt putsningar med ett par sekunder det handlar om egentligen. Jag är egentligen från början en person med ganska litet tålamod, jag gillar när det händer saker och att det händer snabbt. Gärna med flera bollar i luften samtidigt, så att jag har ett konstant flöde av respons och händelser som aldrig tar slut. Jag gillar att jobba så, det är tydlig utveckling för min del.
Som löpare, får man helt enkelt ta pass för pass. Ibland kommer det att gå framåt på loppen, ibland går det helt plötsligt bakåt. Ibland finns det en solklar anledning, ibland inte. Löpningen är mitt sätt att hitta sinnesfrid, att hitta lugnet och jobba med mitt tålamod. Alla behöver någon ventil och som ni läst flera gånger, är löpningen min ventil. Den är så enkel, det är bara på't med saker och sen ut och springa. Det är väldigt okomplicerat. Fast det är oerhört komplext samtidigt. Hur då kan det komma sig? Bra fråga.
För 1-2 år sedan om jag tittar till i mitt träningsschema och hur vissa pass har gått. Oavsett om det gäller den där snabba asfaltstian, klassiska passet på 18 km eller ett långpass på över 25 km. Så gick det i snitt snabbare förr på mina pass, men jag springer snabbare på mina lopp trots det. Egentligen mycket märkligt. Jag märker av det inför mina rekordlopp att det går långsammare helt enkelt på min "vanliga pass", fast jag slår rekord ändå. Hur går det ihop? Den saken funderade jag på igår, när jag var ute och sprang den där asfalstian.
Min teori är helt enkelt att jag springer minst 1 pass mer per vecka, utan några egentliga pauser i mitt träningsschema. Utan jag kör bara på, även på vintern så tutar jag och kör som en dåre. Det är den där kontinuiteten som bygger upp snabbhet, sen kör jag även fler intervallpass än tidigare och det hjälper säkert. Framgång föder framgång, vilket betyder att mitt ego är på topp egentligen och jag tar gärna i lite extra då, då jag vet att det kommer att löna sig på tävlingarna. Det kan vara en del av förklaringen till detta fenomen, men jag är helt okej med att ha långsammare träningspass om jag är snabbare på tävlingarna än tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar