Inomhussäsongen är kort. Men ganska intensiv. På så sätt att under 2-3 månader tränar jag så gott det går utomhus. Trots att förutsättningarna är väldigt varierande minst sagt. Under januari månad så har det varit en hel del snö och det har varit allmänt rent svårt att springa vissa partier. Fast det har varit värre, för något år sedan eller två, så fick jag själv pulsa och ploga all snö när jag sprang i skogen. Det blev inga superpass, men jag fick veta att jag levde samtidigt som fick bra benstyrka av allt pulsande. Jag har för andra året i rad valt att inte träna i någon inomhushall, eftersom jag har tyckt att det har varit för krångligt att styra upp och nu har snön försvunnit (tillfälligt?) och jag kan åter börja köra lite snabbare pass. Det finns olika pass och känslor, en känsla som jag saknar under vintern, är den där härliga intensiva farten. Därför är jag glad att jag åter får börja skrapa på den ytan.
Idag är nästa lopp i cirkusen. Nu behöver jag inte åka utanför Stockholms gränser för att "bara" springa 3000 meter, men jag ska likväl till Sätra. Där har jag sprungit ett antal lopp och det känns lite skrämmande varje gång att springa den här distansen. Jag har skrivit det ett antal gånger och det är främst för att det bara är att köra, jag kan bara förlita mig på att jag har tränat tillräckligt bra för att det ska hålla. Sedan kan jag inte svara på hur långt det räcker. Därför är jag återhållsam, men jag är glad att jag fick det svar jag fick ville när jag gick in i den här inomhussäsongen. Framförallt när jag har varit tveksam över form och motivation, så har jag ett kvitto att jag är på väg åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar