Test inför morgondagen genomförd - Kommer showen till Huddinge igen?

Det är jättetrist att vara krasslig. Framförallt för mig som har myror i brallan och har svårt att bara "stå över" ett träningspass. Det började med att det kändes "skumt" förra veckan, för att bli ont i halsen till att bli förkyld istället. När jag åkte kommunalt i morse, så kom min värsta mardröm till mig igen. Jag sitter och är jättesnorig bland pendlingsburna arbetare på ett trångt tåg. Jag har inget papper eller servett att snyta mig med. Att jag får sitta och snörvla var tredje sekund känns galet och peta med fingrar eller armar är inte önskvärt. Men jag vill inte sitta som någon galning med halva snorreserven utanför snoken heller. Jag tittar vad jag har i min ryggsäck, till slut hittar jag räddningen. Ett gammalt kvitto. Jag hoppas ingen ser att jag snyter mig lite lätt i ett kvitto. Den stora nackdelen var att jag bara hade handlat två varor, så kvittot var inte särskilt stort att snyta sig i. Men man tager var man haver.

 

Det var en fröjd att komma till jobbet, framförallt när man ska sitta i ett lättsammare planeringsmöte och har möjligheten att snyta sig stup i kvarten. Senare på dagen hade det lättat något och jag kände mig bättre, jag hade lovat mig själv att göra ett test under kvällen om jag orkade för att se om det ens är lönt att åka till Hälsoloppet imorgon. Jag vill inte springa om jag var krasslig helt enkelt, men efter att jag började mjukna upp under dagen, så tog tröttheten överhanden och jag somnade på vägen hem. Ingen bra start. Tänk om jag skulle ställa in hela veckan med två tävlingar dessutom? Inte bra. Till slut peppade jag igång mig själv och lyckades komma ut. Jag sprang mina 8 tänka kilometer på asfalt, de 4 första sprangs under 4:00/km i snitt och det kändes lovande. De andra fyra blev lite lugnare för kroppen och för sinnet. Totalt i snitt blev det 3:58/km i snitt. 

Jag sprang nämligen ett pass dagen innan MälarEnergi Stadslopp i juni, där har mitt senaste 5 km-rekord. Därför ville jag testa ett pass nu, jag kunde inte gå flera dagar utan att springa. Det kändes ingen bra. Jag märkte att kroppen inte var hundra, men jag var överraskad ändå att kroppen svarade så pass bra och jag kanske ändå har en bra chans att hävda mig under morgondagen på 5 kilometer. Som sagt, jag är inte 100%, men däremot kommer jag nog kunna springa på 85% av min kapacitet och med tanke på den träning jag har lagt ner de senaste 2 månaderna, så känns det helt okej. Om jag inte blir sjukare imorgon, då får jag ställa in. Men det hoppas vi inte på. 

Däremot måste jag säga att Huddingeborna är lyckligt lottade faktiskt. Varför? Jo, jag kommer på besök för andra gången i år. Tidigare sprang jag Kvantumloppets mil där ute och nu återvänder jag. I'm obviously the center of the attenion. Lyx kallar jag det. Schemat kommer att vara så tajt imorgon, så att jag kanske inte kommer ha möjlighet att skriva autografer imorgon. Men det är inte många lopp kvar för mig i år, så passa på att njut. Vem vet som kan hända imorgon?

I förkylningens tecken - Ladda om efter Göteborgsvarvet

Nu var det dags igen, det var ett tag sedan. Men nu har jag blivit riktigt förkyld och idag, blev det riktigt ordentligt med nysningar och snoret droppade i stadig ström neråt. Redan i måndags började förkylningstecknen dyka upp. Det blev dessutom korpmatch i fotboll igen under tisdagen, men inte idag heller fick jag ett "flow". Även om en del mål var rena rama turmål, så är det alltid trist att släppa in mål som målvakt. Med 5 minuter kvar gjorde jag och en back ett flygande byte, så jag spelade back och han målvakt. Back är väl inte direkt det man ska utnyttja med uthållighet och snabbhet på, men okej. Det blev inget insläppt med den nya målvakten och jag fick slita en del. Som utespelare har jag inga större kvalitéer att skryta om, men springa, det kan jag. Vi får se hur det ser ut nästa match om jag får mer speltid ute och kan få en nytändning?

Under onsdagen blev det mina sedvanliga 9 kilometer på asfalt, snittiden blev klart godkända 4:10/km. Fast jag kände mig ännu sjukare och borde egentligen avstått, så körde jag ändå. Jag mådde dessutom bättre efter passet. Framförallt var det skönt att äntligen göra det första passet efter Göteborgsvarvet, även om det satt träningsvärk i benen kvar. Dock hade jag svårt att sova återigen under natten och när jag väl lyckades få sömn, blev det ryckigt. För idag, så försov jag mig och mådde om möjligt, ännu sämre. Men lik förbannat hade jag bokat in ett ytterligare löppass. Idiot, som jag är. Jag hoppas ingen tar fter mig och misshandlar min kropp, på det sätt jag gör. Jag körde intervallpass idag, efter rekommendation av Staffan Dahlgren. Det var länge sedan. Först en längre uppjogg. Sedan 3 x 2 km.

Efter 2 km: 3:58/km i snitt
Efter 4 km: 3:46/km i snitt
Efter 6 km: 3:46/km i snitt

Sedan blev det en lång nerjogg på detta. Jag träffade på både renar och hel rådjursfamilj, min hejaklack ute i skogen. Jag hade glömt kvar iPod och hörlurar på jobbet, men det gick ändå det rätt så bra. Kroppen reagerade faktiskt rätt så bra och jag kände mig återigen nöjd med dagens pass. Imorgon blir det vila, för i helgen väntar veckans händelse för mig (förutom Champions League-final och cupfinal).

Det blir nämligen HalvTolvan för mig i helgen. Alltså 6 kilometer. Det blir också det första loppet jag springer för andra gången sedan jag började för 1 år sedan. Det ska bli väldigt kul att ge sig ut i Bromma för att springa. Första gången sprang jag på 22:59 och jag hoppas givetvis på att slå det, det blir en härlig utmaning. Men rätt sorts förutsättningar, så tar jag det. Eller hur?

5 minuter leva livet, snyta sig, 5 minuter leva livet, snyta sig igen osv!

Snoret har bara fortsatt att forsa fram i veckan, i mängder. Det tar aldrig stopp känns det som, jag har snytit mig så mycket, att jag har börjat få torra och frasiga läppar och näsgång. Det svider och det gör ont. Jag vilade både måndag och tisdag, under onsdagen gjorde jag ett lättare träningspass hemma. På torsdagen var jag åter på innebandyplanen och tränade, egentligen var jag inte i bästa form. Men jag tycker ändå att det gick rätt så bra, så länge jag tar kloka beslut och löpvägar, så behöver jag inte överbelasta mig själv.

Idag blev det även dags för en löprunda. Jag var såååå trött, snorig och allmänt seg. Men jag sprang 8 km i ett tempo strax över 5:00/km, anledningen är att jag inte kan vara mer exakt, var att min GPS-klocka valde att sluta följa mig med sin GPS efter 6 km. Jag kunde tryckt på mer i farten, men jag ville ta det lugnt, nu när jag har förkylning som hälsar på oss hos mig i kroppen. Jag tyckte det ändå var rätt så skönt att vara ute och springa denna kyliga fredagskväll. Imorgon är det dags för innebandymatch och jag hoppas få sova och kurera mig lite tills imorgon.

En kollega på jobbet har föreslagit att jag ska testa Decubal, det blir att göra ett besök på apoteket imorgon och hoppas att det hjälper mig i min eländighet!

Nej du, dags att snyta sig igen...Suck!

Snor, snor, snor....

Hej förkylning! 
Det var ett tag sedan. 

De senaste tre dagarna har jag varit rätt så förkyld och det har blivit värre för varje dag som har gått, därför har jag fått ställa in både gårdagens innebandyträning och löppass idag. Sen har jag fått snyta mig var 5:e minut. Det är så in i h-vetes jobbigt, det vet alla som är grovt förkylda. Framförallt när man ska åka kollektivt i rusningstider, ingen höjdare. Huga. Men det är bara att ladda för att jag är bättre till på fredag, nästa planerade löppass. Egentligen bör jag sjukanmäla mig från jobbet, men jag har alltid haft så himla svårt att göra det. Så länge, jag är vid mina sinnes fulla bruk och kan arbeta någorlunda normalt, så går jag till jobbet. Envisheten, ni vet. Men nu ska jag kurera mig.