Test inför morgondagen genomförd - Kommer showen till Huddinge igen?

Det är jättetrist att vara krasslig. Framförallt för mig som har myror i brallan och har svårt att bara "stå över" ett träningspass. Det började med att det kändes "skumt" förra veckan, för att bli ont i halsen till att bli förkyld istället. När jag åkte kommunalt i morse, så kom min värsta mardröm till mig igen. Jag sitter och är jättesnorig bland pendlingsburna arbetare på ett trångt tåg. Jag har inget papper eller servett att snyta mig med. Att jag får sitta och snörvla var tredje sekund känns galet och peta med fingrar eller armar är inte önskvärt. Men jag vill inte sitta som någon galning med halva snorreserven utanför snoken heller. Jag tittar vad jag har i min ryggsäck, till slut hittar jag räddningen. Ett gammalt kvitto. Jag hoppas ingen ser att jag snyter mig lite lätt i ett kvitto. Den stora nackdelen var att jag bara hade handlat två varor, så kvittot var inte särskilt stort att snyta sig i. Men man tager var man haver.

 

Det var en fröjd att komma till jobbet, framförallt när man ska sitta i ett lättsammare planeringsmöte och har möjligheten att snyta sig stup i kvarten. Senare på dagen hade det lättat något och jag kände mig bättre, jag hade lovat mig själv att göra ett test under kvällen om jag orkade för att se om det ens är lönt att åka till Hälsoloppet imorgon. Jag vill inte springa om jag var krasslig helt enkelt, men efter att jag började mjukna upp under dagen, så tog tröttheten överhanden och jag somnade på vägen hem. Ingen bra start. Tänk om jag skulle ställa in hela veckan med två tävlingar dessutom? Inte bra. Till slut peppade jag igång mig själv och lyckades komma ut. Jag sprang mina 8 tänka kilometer på asfalt, de 4 första sprangs under 4:00/km i snitt och det kändes lovande. De andra fyra blev lite lugnare för kroppen och för sinnet. Totalt i snitt blev det 3:58/km i snitt. 

Jag sprang nämligen ett pass dagen innan MälarEnergi Stadslopp i juni, där har mitt senaste 5 km-rekord. Därför ville jag testa ett pass nu, jag kunde inte gå flera dagar utan att springa. Det kändes ingen bra. Jag märkte att kroppen inte var hundra, men jag var överraskad ändå att kroppen svarade så pass bra och jag kanske ändå har en bra chans att hävda mig under morgondagen på 5 kilometer. Som sagt, jag är inte 100%, men däremot kommer jag nog kunna springa på 85% av min kapacitet och med tanke på den träning jag har lagt ner de senaste 2 månaderna, så känns det helt okej. Om jag inte blir sjukare imorgon, då får jag ställa in. Men det hoppas vi inte på. 

Däremot måste jag säga att Huddingeborna är lyckligt lottade faktiskt. Varför? Jo, jag kommer på besök för andra gången i år. Tidigare sprang jag Kvantumloppets mil där ute och nu återvänder jag. I'm obviously the center of the attenion. Lyx kallar jag det. Schemat kommer att vara så tajt imorgon, så att jag kanske inte kommer ha möjlighet att skriva autografer imorgon. Men det är inte många lopp kvar för mig i år, så passa på att njut. Vem vet som kan hända imorgon?