Löpning är för mig mångt och mycket en ensamsport, framförallt för mig som tränar och tävlar ensam. Men trots att jag har kämpat och slitit mycket själv i skogarna och på gatorna, för att bli den löpare jag har blivit på ett halvår så finns det många att tacka för det.
Jag vill tacka min sambo för att hon finns.
Jag vill tacka föräldrar för deras outtröliga stöd och support vid banorna. Jag vill extratacka min far för all proviant som han har gjort till alla lopp.
Jag vill tacka andra nära och kära som följer mig på blogg och lopp.
Jag vill tacka mina vänner och bekanta som har fina och stöttande ord att säga.
Jag vill tacka alla som läser min blogg (och det har hunnit bli en del nu).
Jag vill tacka alla löparintresserade själar som jag pratar med på forum, för att kunna utveckla mig själv och se nya områden att fila på.
Jag vill tacka min löparskor; Adidas Supernova Sequence 4, som har lyft mig till nya nivåer.
Jag vill tacka mig själv för att jag har orkat göra den här resan.
Nu låter det som att jag har vunnit ett jerringpris eller SM-guld i fotboll. Men det är faktiskt så, att utan alla som är runt omkring en i den här resan, så hade jag inte varit där jag är idag. Tänk vad fantastisk nästa säsong kommer att bli med ert stöd.
---
Löpningen annars då? Jag har inte sprungit sedan mitt pass i onsdags och jag är fortfarande lite halvt sjuk. Men jag har ju officiellt en vilovecka från löpningen, men frågan hur länge den håller i sig. Det börjar klia i kroppen igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar