Så besviken var jag efter att avbrutit söndagens löppass med 1 km kvar. Oftast lyfts jag fram utav höga krav, men idag dukade jag under och jag kände att jag inte var på samma nivå som i mitt första löppass för året. Då fick det helt enkelt bli så att jag avbröt passet. Under söndagen så blev det både trivsam bio och trevlig middag med Wienerschnitzel, jag kom hem strax innan 22.30 och skulle givetvis köra "revanschrunda" och visa att jag fortfarande hade studs i benen. Jag flög fram av egen revanschlusta, men passet tog slut efter 2,7 km och jag förstod att det var alldeles för mycket att springa så kort inpå efter att man hade intagit en Wienerschnitzel med tillhörande potatissallad och en efterrätt på det hela.
Det skulle inte gå att springa mer än ett steg till, för då skulle Wienerschnitzel utgöra ett säreget konststycke på en trottoar längs den lummigt upplysta bilvägen. Så det fick bli en 25 minuter "powerwalk" som kompensation för detta. Men jag vet inte missnöjd, inte alls. En smula bara, men denna gång hade jag studs i benen och jag hade tiden 3:29 på första kilometern. Det om något, talar om att jag inte har tappat stinget. Dumheter, att ens tänka att jag skulle ha gjort det. Men nu blir det innebandy de kommande 5 dagarna, på söndagen, då gör jag ett nytt försök att löpa. Bara hoppas att inte den nytillkomna snön ska förstöra något, för gårdagens pass var helt klart det bästa rent vägmässigt i varje fall.
---
Denna låg på golvet när jag kom hem. Alltid kul att läsa en intressant tidning, framförallt i ett varmt bad. Halvmaror under 2013 låter intressant, jag som ska springa minst 3 halvmaror detta år. Vi får se om det är något som tilltalar mig.
Motgångar föder löparhjältar! :)
SvaraRaderaJa, jag antar att det är så. Men ibland undrar man. ;)
Radera