När jag nu har läst igenom bloggen, så ser jag vad mycket jag har hunnit med under 2012. Det blir ännu mera tydligt nu, när man går igenom det för detalj. Vilken resa och vad jag har fått kämpa, det är inte alltid guld och gröna skogar. Emellanåt har jag faktiskt skrivit att ibland undrar jag varför jag löper, det är i de värsta stunderna. Då det är som segast. Men jag skiner alltid upp och uppskattar så himla mycket det här med löpningen, det har skänkt mig stor glädje och gett mig något mer betydelsefullt i livet att leva efter. Det är gott nog.
---
En annan rackare som har levt vid min sida länge, är denna. Jag tror att det är på något sätt, belöningen för allt hårt slit jag lägger ner. Efter varje innebandypass, lopp, löppass, så vet jag att det hägrar en Gainomax. Den är god och jag inbillar mig att den gör återhämtningen ännu trevligare. Det är alltid härligt att ha en sådan här som står och väntar på en, för den här har funnits med under en lång tid och innan jag ens började löpa. Jag tror säkert att det kanske finns annat som är bättre, men en liten blå tetra i kylskåpet, gör många pass värda det. Som grädden på moset helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar