Aj, det är kallt

Dags för att återse löpspårt igen. Kroppen kändes rejält sargad efter gårdagens innebandymatch, det hör väl till vanligheterna att man har ont på flera ställen nu för tiden. Dessutom var jag rejält sugen att springa igen efter att ha avbrutit löpning i två raka dagar (söndags, måndags). Det var bara att klä på sig som vanligt och göra sig redo för en ytterligare en löprunda. Men jag hade underskattat en sak. Kylan. Det var värre än vad jag hade förväntat mig. Trots två par löphandskar, som har funkat på i kyliga väder hittills. Så gjorde det ont i fingrarna att springa, men det var bara att uthärda. Samtidigt som kylan spottade en i ansiktet och man fick ett stelnat och moloket uttryck.

Inte nog med att man hade dessa förutsättningar med en, så hade jag tidigare, ända sedan jag vaknade haft ett illamående med mig. Jag förstod att en löprunda inte skulle göra det bättre. Snarare tvärtom, det var inte långt ifrån att jag behövde slänga mig vid sidan av vägen för att kalva upp. Men jag saktade ner takten en smula, kändes väldigt trist att behöva göra det. Men det är inte nu jag ska köra tröskelpass, utan jag ska bara behålla uthålligheten tills det blir varmare. Fan, nästa försäsong ska tamejtusan ta avstamp på något löpcamp i Kenya. Så kunde mina tankar vara under passet. Men jag genomförde passet på det "normala" 9 km, precis som jag hade tänkt. Det blev 4:23/km i snitt och det får jag ändå vara helt tillfreds med, första kilometern drog jag iväg på 3:29. Bara för att få den där känslan i benen, att jag har kvar trycket. När jag äntligen fick ta ett varmt bad, så njöt jag och jag började läsa 42 195 m Berlin av G Å Kegg, lagom inspirerade till mitt lopp i Berlin, då halvmarathon.