Så många steg som jag har sprungit - Nu är det dags att njuta igen!

I många dagar har jag kämpat, kämpat för att komma tillbaka.  Har man varit krasslig, så har man, det är inget att sticka under stolen med. Ont i halsen som blev en tung förkylning till att vara hes. Det har gått upp och ner, flera gånger har jag friskförklarat mig själv, för att dagen efter att ha blivit sämre igen. Jag har planerat in fler vilodagar än tidigare och jag har avstått innebandyträningar. Jag fick helt enkelt inse att det är såhär jag kommer att må under halvmaran och har tränat med det i åtanke. Däremot har jag tränat ungefär så som jag har velat, trots att jag varit krasslig från och till. Man undrar ju varför jag aldrig blir helt frisk, eller hur?! I måndags sprang jag 10 km asfalt igen, tanken var att det skulle bli rätt så lugnt. Men, då blev det 3:50/km i snitt. Det var 1 sekund bakom tiden på samma sträcka förra veckan, helt sjuk

Att jag springer på såna här tider på träning, tänka sig hur långt jag har kommit sedan i våras bara. Så jag sprang 38:20 i måndags och 38:19 veckan inne på träning.I våras kämpade jag med miltider på tävling som 38:19 och 38:23 för att ta som exempel (även om banorna ser annorlunda ut), men det är kul att se att jag tydligt har tagit några fina harsteg framåt.

Under tisdagen blev det en innebandyträning. Jag är inte helt nöjd med den, men inte missnöjd heller. En sådan där träning då jobbet är utfört helt enkelt.

På onsdagen blev det total vila, i vanlig ordning. För att på torsdagen springa ett väldigt lugnt asfaltspass på 9 km i 4:17/km i snitt. Jag ville ändå få ett viktigt sistapass inför halvmaran, men behövde lugna ner mig och det gick bra. Bara det är framsteg att ett lugnt pass, går så här snabbt? Jag har jävligt svårt att vara långsam. Märkligt.

Idag har jag återigen haft viktig vila, jag har försökt att äta lite mer än vanligt. Då jag har varit dålig på det den senaste dagarna, så att jag får in mig kolhydrater i alla dess olika skepnader. Än så länge, är det helt okej. Jag mår faktiskt lite bättre idag, inte topp, men bättre än jag gjort på ett bra tag.

För är det något jag har sett fram emot är det att springa halvmaran här i stan. Med all publik och alla fantastiska vyer som Stockholm bara kan erbjuda. Det är därför jag kommer att stå på startlinjen imorgon och invänta tryckvågen. Däremot vågar jag inte vara kaxig och säga att jag ska springa på den eller den tiden. Med tanke på att jag inte vet egentligen vad jag har min kropp, så vore det dumt att säga så. Benen kanske tar slut efter 5 km? 10 km? 15 km? Eller så strosar jag runt längs loppet. Naaah, det kanske jag inte gör.

Men med få lopp kvar kommer den stora Stockholmspubliken att få njuta av mina löpsteg i varje fall, med det i vetskap, så mår jag bättre. Enligt den svenska turistbyrån så har det skett ökning av turister till just imorgon. Man trodde för att det var på grund av att deltaga och se loppet som var främsta anledningar. Men det var det tydligen inte. Det är så att man vill se min show utspela sig på alla gators teater. Jag känner mig smickrad och hoppas kunna bjuda tillbaka på ett bländande skådespel...

Hur tror du att det går för mig under Stockholm Halvmara? Gissa min tid i förra inlägget och ta sista chansen att vinna mer sömn!

Det var tydligen fler än jag som var nyfikna på "DN-påsen"!

---

För inte så länge sedan läste jag på hemsidan för Gainomax, att det skulle släppas en ny typ utav dryck. En återhämtningsdryck med fokus på mer protein och mindre kolhydrater. Toppen tänkte jag och vara hur ivrig som helst att få tag i en och testa. Att den ena smaken var päron kändes riktigt intressant. När jag väl efter ett träningspass nyttjade denna dryck, så föll jag pladask. Många har sitt att säga om Gainomax, men oavsett, så har den varit min konstanta "belöning" efter varje träningspass. Den här smaken riktigt gott. Tänk er smält Päronsplit och då får du den här smaken. Den kommer att få vara en självklar del i kylskåpet och i min arsenal.