Vecka full av aktiviteter!

Även om man inte kan se det framför sig på måndag morgon, så flyger dagarna fram i rasande takt. Det var inte längesedan jag stod ute i Saltsjöbaden i hällregnet och väntade på att hämta mitt pris vid Solsidan Runt. En vecka med tre 5 km-lopp på 8 dagar, där jag samtidigt inte var helt hundra och halvkrasslig till och från. Måndagen började som bekant bra med ett snabbt långpass. Tisdagen blev jag helt plötsligt lite sämre igen, otroligt nog. Jag som trodde att jag var på uppgång.

Men jag valde ändock att delta i säsongens träningsmatch i innebandy. Vi ledde med 2-0 efter 16 sekunder och hade hyfsad koll i första perioden, men i andra perioden föll allt ihop. Jag gjorde dock vårt sista mål för matchen, när jag var inne framför motståndarens mål och köttade in för allt vad bollen var värd. Ett klassiskt mål, det är så jag oftast göra mina mål. Inga dragskott i krysset direkt.

Under onsdagen gick det både upp och ner i hur jag mådde. På vägen hem hade jag dock bestämt mig för att vila, men så blev det inte. Med lite magisk dryck var jag tillräckligt frisk för att utmana asfaltsrundan igen. Det blev tänkta 10 kilometer och 3:49/km i snitt, jag var alltså inte helt hundra idag heller och jag kunde säkert ta i mera om det behövdes. Men näst snabbaste asfaltspasset hittills. Kändes mycket kul.

Under torsdagen blev det mycket väl förtjänt vila. Istället för att träna innebandy, så ville jag att kroppen skulle få ta det lugnt. Framförallt när jag inte har än så länge inte har kommit tillbaka från den här förkylningen.

På fredagen, så blev det dels klart med nästa sponsor, som ni läste i mitt förra inlägg. Men riktigt kul med Sverigeseger i VM-kvalet. Det är bara att fortsätta kämpa och Rio-VM kan bli verklighet. För min egen del, så körde jag kroppsövningar innan läggdags och kroppen kändes helt okej.

Igår så hade jag kuvat för denna dag rent mentalt. Jag skulle springa mitt längsta långpass någonsin på träning. Först var tanken 20 km, men jag drog ner till 18 km. Det visade sig bli riktigt tufft och jobbigt för mig. Dels hade jag ingen energi alls i benen under passet och solen tryckte på så in i h-vete. Men tanken var aldrig att det skulle bli snabbt för min del utan att det skulle bli så långt, som viktig träning inför halvmaran nästa helg. Jag sprang så långt att jag passerade vyer jag aldrig sett förut. Inte helt fel. Jag kom hem med 4:21 km/snitt, jag hade 4:20 som mål, så jag var glatt överraskad att trots den energilösa tillvaron, att det blev bra ändå. Att jag dessutom typ hade tappat närmare 2 kilo efter passet var ett tecken att det var ett otroligt jobbigt pass. Jag låste upp dörren hemma och stapplade mig in, frågade ett glas vatten av min sambo och satte mig i soffan. Ännu en prestation signerad av undertecknad.

Idag har det varit vila på nytt. Nästa vecka blir ganska hyggligt lugn med tanke på att halvmaran hägrar i slutskedet.