onsdag 4 september 2013

Ställer in lopp för att gå "all in" och träningsrekord (?) på nytt!


Det är egentligen ingen nyhet för mig. Men jag har sedan tidigare kommit i fram till att jag avstår Sigtuna Stadslopp, oavsett distans. Dels har jag varit krasslig den senaste tiden och dels är att jag vill gå helt "all in" för halvmaran. Jag har redan innan jag blivit krasslig tänkt avstå detta lopp, eftersom det inte är ett lättsprunget lopp. Men nu vill jag också koncentrera den sista träningen för halvmaran. Förra året sprang jag Stockholms halvmara, "otränad" för den distansen och gjorde med förutsättningarna, riktigt bra ifrån mig. Nu vill jag ge mig chansen att vara lite bättre tränad och förberedd den här gången. För Stockholms halvmara var riktigt kul att springa, så jag ser väldigt mycket fram emot det.


Nej, säger jag! Fotbollsdomaren Jonas Eriksson från Sigtuna får inte möjligheten av att njuta av mina konster på löparbanan på hemmaplan. Däremot har jag tyvärr fått erfara dina "konster" på fotbollsplan, framförallt när du dömer IFK!


---
 
 

I måndags gjorde jag äntligen comeback på riktigt. De senaste två veckorna har jag hankat mig fram halvkrasslig på 5 km-lopp. Jag har dessutom varit andfådd i trappor. Vilket har varit oroväckande om något. Under måndagen så kände jag mig betydligt bättre och friskare än jag gjort tidigare. Däremot var det mentalt svårare för mig, då jag skulle springa 15 km. Alltså ett långpass för mig. Jag var rätt trött, som jag brukar vara måndagar, på väg hem. Men med lite mental peppning, rödbetsjuice och dextro när jag kom hem gjorde nog susen.
 
Jag sprang mina 15 kilometer ute i skogen och jag gjorde det till en fartlek för att kunna peppa min trötta kropp. Lår, höfter och rygg sade ifrån, men slutade att pocka på uppmärksamhet. Trodde att mina lår skulle "bränna" till och sluta ge mig kraft, men det gjorde den. Totalt blev det alltså 15 km och 3:58/km i snitt. Jag kände mig överlycklig, stark och väldigt glad över detta. Jag är tillbaka på allvar. Rekordet då? Ja, just det. Jag såg sju rådjur tillsammans i en grupp stå och prata av sig efter sin "arbetsdag" vid ett öppet fält. Så många har jag inte sett tillsammans på en runda någonsin. Wow, va?
 
---
 
 


Tidigare i förra veckan var det någon som knackade på. Det var min sponsor Skotska Handelskompaniet som kom förbi med två kolli med rödbetsjuice Beet-It. Jag tackar för det fortsatta förtroendet och mina bedrifter samt är glad för att jag har fått juice som räcker en bra tid framöver. Ända sedan jag började dricka varje dag, så tycker jag att det funkar bra. Framförallt nu när jag har snabba långpass också på schemat.

Mot oändligheten och vidare.

1 kommentar:

  1. Ja särskilt jag som går på barnavdelning med mina 33:or så är dom jue inte lika dämpade som en vuxensko. :)

    SvaraRadera