Må som en kung och ljusare tider väntar

Det går segt, men segt framåt. Igår var jag ute på asfaltsspåret i vanlig stil. Jag är faktiskt väldigt stolt att jag har karaktär nog att nöta ändå, trots att saker som kyla, dåligt vägunderlag, förkylning, TV, slapphet och andra saker är högst troliga orsaker till att bara ta det lugnt istället. Trots att snön ligger lätt kvar på marken, var det inte lika halt. Så jag drog till med min vanliga 9 km:s runda, snacka om att göra den på rutin och det blev fullt godkända 4:10/km i snitt. Även om det kändes tungt innan och under passet, så mådde jag som en kung efteråt. Jag sitter där med min återhämtningsdryck och bara njuter, det är som en drog. Den där känslan är fullständigt oslagbar och man nöjt i sin dvala, där har vi en stor anledning att man nöter jobbiga dagar.

---

Även om det främst gäller södra Sverige, så känns det skönt att våren äntligen är på väg hit. Jag ser så himla mycket fram att springa i terräng igen och slita i backarna, jag ser fram emot när sommarvärmen och dess sol skiner i mitt ansikte innan startskott vid ett lopp går av. Det är inte mycket kvar nu...