Danderydsloppet - Spurt deluxe

Datum: 1 maj 2013 Distans: 5.2 km Plats: 5 Tid: 19:06

Inför: Ibland är det skönt med extra vila, framförallt när den senaste helgen innebar att jag inte behövde springa något lopp. Det var en trevlig känsla. För löpning tar mycket energi och ibland blir man slutkörd rent mentalt, då behöver man backa tillbaka och ladda om batterierna. Jag är glad att löpningen är en naturlig del i mitt liv, då det har hjälpt mig att höja min egen karaktär och får mig att må bättre i det vardagliga livet på flera olika plan. 

Sedan lördagen den 20 april hade det blivit tre löppass. Två terrängpass (premiär nu alltså) på 3:58/km och 4:11/km i snitt på runt 9 km bägge två. Samt ett mindre asfaltspass på c:a 4:00/km på 6 km. Tre riktigt bra pass. Sen under måndagen blev det vila och tisdagen tränade jag med hantlar + lite övriga kroppsstärkande övningar. Så hur taggad var jag att gå upp tidigt på min lediga dag för att springa ett lopp, som dessutom inte ens var exakt 5 kilometer? Inte alls. Men det är inget ovanligt att jag sällan är taggad i kroppen inför lopp, jag trivs oftast bättre att springa efter jobbet. Men ett par timmar efter man har vaknat, framförallt med för lite timmar i kroppen, är aldrig önskvärt. Men solen sken och jag var glad över att det var ett kortare lopp.

Väl på plats hade även förutom min ständige följeslagare i pappa, även med syster och systerson. Alltid trevligt med extra supporterskap ute i folkvimlet. Innan loppet försökte jag komma igång, skaka liv i kroppen och jag tyckte på förhand att det kändes bra. Men det var ett tag kvar tills starten, så jag fick faktiskt lägga mig ner och vila helt enkelt.

Särskilt taggad och sugen på att springa med 20 minuter kvar till lopp, var jag inte!



Under: Loppet skulle ske på ett gräsfält och i stor samlad skara. Gräs är både tungsprunget och sen är det aldrig kul att alla nästan står i led i starten, det blir så hafsigt och trångt inledningsvis. När startskottet väl gick, så missade jag att sätta på klockan. Det tog 2-300 meter innan jag förstod att jag skulle sätta på klockan, nu skulle jag springa helt utan att titta på klockan, då jag redan var "ur synk". Redan i starten blev jag nästan klämd i en klunga, sen var det en väldigt snäv kurva i start, som inte bara jag hade problem med vid svängen. Sen sprang vid på lite gräs till som sedan växlade om till grus. Inte nog med att jag hade glömt sätta på klockan, jag råkade efter att jag hade satt igång den också någonstans pausa den under farten. Suck. Hur svårt ska de' va'?

 

Vi började sedan springa på "trall" eller brygga, det hade jag sprungit på nästan samma sak i Sicklaloppet. Egentligen inte heller ett optimalt väglag. Det optimala är en skön kombination av grus och asfalt givetvis. Jag körde på i lagom takt. Vi sprang även vid en trång passage vid vattnet, vi hade på förhand fått reda på att vi skulle springa halva banan och sen vända, efter det skulle vi springa samma väg tillbaka och jag blev nästan förundrad hur vi skulle klara av det med tanke på hur trångt det skulle bli att möta förbipasserade.

 

Jag börjar inte loppet i egentlig jättehög fart, men jag håller samma stabila fart genom hela loppet. Där någonstans runt 3:43-3:44. Jag passerar sakta, men säkert ett par stycken och sen ser jag att det är någon som springer i Djurgårdslinne och då måste jag bara försöka ta mig förbi densamma och det gör jag efter lite mer än halva har passerats. Det är ett måste, för ett IFK-fan som jag. Efter att vi har vänt runt, så är det dags att springa tillbaka och som ni tidigare kanske har läst i bloggen. Jag gillar egentligen inte banor som blir ett extra varv på eller så, men fördelen är att jag vet vad jag har att vänta mig. Nu var det bara att fortsätta i samma stil och inte tappa takten. Trångt blev det, men det gick ändå. Även om det var mest dem man passerade förbi som flyttade på sig, när vi som var på "tillbakavägen" kom farande.

 

Jag förstod att med både den låga motivation jag kände inför loppet, samt att det var inte en precis distans. Så skulle inga rekord slås idag. Men jag ville ändå ta med mig något från dagens lopp. Vad skulle det vara? Sista 2 kilometrarna hade jag sett en löpare framför mig under en längre period som hade samma jämna takt som jag och det var säkert ett tiotal meter mellan oss, jag knappade inte in på han. Men när vi började närma oss målet, så hör jag någonting om en "3:a" och jag är helt övertygad att jag har 3:an framför mig. Så jag väljer att dra på en spurt utan dess like, innebandyruschen kommer in och tuggar, tuggar och åter tuggar mig närmare. Precis på mållinjen passerar jag min tillfällige antagonist. En otroligt härlig känsla att passera på mållinjen.

 

Vilken monsterspurt mot slutet! Ett av bästa löpögonblicken hittills för min del!

 

Efter: Kort efter spurten över mållinjen, var jag med all rätta helt utpumpad efter loppet. Att jag hade så mycket krafter kvar efter det här loppet, var egentligen otänkbart. Men jag tror att det bevisar att jag faktiskt inte gick för fullt den här gången, men att spara till detta var värt det hela genom att göra "ett sämre lopp".

 

Jag visar vägen var min nästa framgång ska ske!

 

Liggandes på marken, kommer en tjej med två muggar fram och frågar om jag vill ha vatten eller sportdryck. Vatten såklart. Jag får muggen med vatten och ser att det är den mytomspunna "Danderydsloppet"-muggen som får tillhöra min del av kära löprelaterade ägodelar. Den är så pass mytomspunnen att en vän på Facebook skrev om denna för ett halvår sen, då han sprang detta lopp och nu är jag en del av samma unika familj som har en sådan. Inte illa. Jag har inte alls råd eller lust att analysera loppet annars, jag gillade inte banan särskilt mycket och jag var inte motiverad idag. Jag lämnar det där och skyndar mig snabbt från "brottsplatsen" där jag rånade någon annans självklara placering och ser fram emot IFK:s cupmatch som precis ska börja.

 

Tack till syster för de fina bilderna som är tagna med något lite mer avancerat än min mobilkamera!

 

---

 

Nästa lopp för mig är bara 16 timmar bort för mig. Det blir Kungsholmen runt och det blir milen den här gången. Det finns fina förutsättningar för en helt okej tid.

Under torsdagen, alltså dagen efter Danderydsloppet, så var jag väldigt kluven hur min dag skulle se ut. Jag vill gärna spela innebandy med laget, då det var ett tag sedan. Men jag behövde verkligen få till ett lite längre pass också i benen inför loppet imorgon. Det fick bli en kombinerad lösning. Jag skulle först springa ett lätt löppass och sen träna innebandy. Det "lätta" löppasset gick lite fortare än vad jag hade tänkt mig, då första kilometern "råkade" gå av på 3:26 i snitt och sen rullade det på. De 6 första kilometrarna gick på 4:00/km i snitt eller lägre. När jag hade sprungit färdigt 8.1 km på asfalt, kunde jag konstatera att jag hade sprungit i 3:50/km i snitt och det var egentligen inte menat och helt sjukt.

Efter det blev det innebandy och det var riktigt kul, trots att jag var orolig att jag skulle vara trött i låren. Så var det här en av mina bästa innebandysessioner på ett bra tag, jag far runt som en skållad Duracellkanin. Fy bubblan, jag blev nästan rädd för mig när jag kom farande. Mycket bra!

Så idag, dagen efter detta debacle. Så sitter jag med lite träningsvärk i mina lår och bara njuter av att jag ska springa lopp igen. Förhoppningsvis kan jag vara lika pigg imorgon i benen, som igår. Det gäller bara att våga.