Danderydsloppet - Spurt deluxe

Datum: 1 maj 2013 Distans: 5.2 km Plats: 5 Tid: 19:06

Inför: Ibland är det skönt med extra vila, framförallt när den senaste helgen innebar att jag inte behövde springa något lopp. Det var en trevlig känsla. För löpning tar mycket energi och ibland blir man slutkörd rent mentalt, då behöver man backa tillbaka och ladda om batterierna. Jag är glad att löpningen är en naturlig del i mitt liv, då det har hjälpt mig att höja min egen karaktär och får mig att må bättre i det vardagliga livet på flera olika plan. 

Sedan lördagen den 20 april hade det blivit tre löppass. Två terrängpass (premiär nu alltså) på 3:58/km och 4:11/km i snitt på runt 9 km bägge två. Samt ett mindre asfaltspass på c:a 4:00/km på 6 km. Tre riktigt bra pass. Sen under måndagen blev det vila och tisdagen tränade jag med hantlar + lite övriga kroppsstärkande övningar. Så hur taggad var jag att gå upp tidigt på min lediga dag för att springa ett lopp, som dessutom inte ens var exakt 5 kilometer? Inte alls. Men det är inget ovanligt att jag sällan är taggad i kroppen inför lopp, jag trivs oftast bättre att springa efter jobbet. Men ett par timmar efter man har vaknat, framförallt med för lite timmar i kroppen, är aldrig önskvärt. Men solen sken och jag var glad över att det var ett kortare lopp.

Väl på plats hade även förutom min ständige följeslagare i pappa, även med syster och systerson. Alltid trevligt med extra supporterskap ute i folkvimlet. Innan loppet försökte jag komma igång, skaka liv i kroppen och jag tyckte på förhand att det kändes bra. Men det var ett tag kvar tills starten, så jag fick faktiskt lägga mig ner och vila helt enkelt.

Särskilt taggad och sugen på att springa med 20 minuter kvar till lopp, var jag inte!



Under: Loppet skulle ske på ett gräsfält och i stor samlad skara. Gräs är både tungsprunget och sen är det aldrig kul att alla nästan står i led i starten, det blir så hafsigt och trångt inledningsvis. När startskottet väl gick, så missade jag att sätta på klockan. Det tog 2-300 meter innan jag förstod att jag skulle sätta på klockan, nu skulle jag springa helt utan att titta på klockan, då jag redan var "ur synk". Redan i starten blev jag nästan klämd i en klunga, sen var det en väldigt snäv kurva i start, som inte bara jag hade problem med vid svängen. Sen sprang vid på lite gräs till som sedan växlade om till grus. Inte nog med att jag hade glömt sätta på klockan, jag råkade efter att jag hade satt igång den också någonstans pausa den under farten. Suck. Hur svårt ska de' va'?

 

Vi började sedan springa på "trall" eller brygga, det hade jag sprungit på nästan samma sak i Sicklaloppet. Egentligen inte heller ett optimalt väglag. Det optimala är en skön kombination av grus och asfalt givetvis. Jag körde på i lagom takt. Vi sprang även vid en trång passage vid vattnet, vi hade på förhand fått reda på att vi skulle springa halva banan och sen vända, efter det skulle vi springa samma väg tillbaka och jag blev nästan förundrad hur vi skulle klara av det med tanke på hur trångt det skulle bli att möta förbipasserade.

 

Jag börjar inte loppet i egentlig jättehög fart, men jag håller samma stabila fart genom hela loppet. Där någonstans runt 3:43-3:44. Jag passerar sakta, men säkert ett par stycken och sen ser jag att det är någon som springer i Djurgårdslinne och då måste jag bara försöka ta mig förbi densamma och det gör jag efter lite mer än halva har passerats. Det är ett måste, för ett IFK-fan som jag. Efter att vi har vänt runt, så är det dags att springa tillbaka och som ni tidigare kanske har läst i bloggen. Jag gillar egentligen inte banor som blir ett extra varv på eller så, men fördelen är att jag vet vad jag har att vänta mig. Nu var det bara att fortsätta i samma stil och inte tappa takten. Trångt blev det, men det gick ändå. Även om det var mest dem man passerade förbi som flyttade på sig, när vi som var på "tillbakavägen" kom farande.

 

Jag förstod att med både den låga motivation jag kände inför loppet, samt att det var inte en precis distans. Så skulle inga rekord slås idag. Men jag ville ändå ta med mig något från dagens lopp. Vad skulle det vara? Sista 2 kilometrarna hade jag sett en löpare framför mig under en längre period som hade samma jämna takt som jag och det var säkert ett tiotal meter mellan oss, jag knappade inte in på han. Men när vi började närma oss målet, så hör jag någonting om en "3:a" och jag är helt övertygad att jag har 3:an framför mig. Så jag väljer att dra på en spurt utan dess like, innebandyruschen kommer in och tuggar, tuggar och åter tuggar mig närmare. Precis på mållinjen passerar jag min tillfällige antagonist. En otroligt härlig känsla att passera på mållinjen.

 

Vilken monsterspurt mot slutet! Ett av bästa löpögonblicken hittills för min del!

 

Efter: Kort efter spurten över mållinjen, var jag med all rätta helt utpumpad efter loppet. Att jag hade så mycket krafter kvar efter det här loppet, var egentligen otänkbart. Men jag tror att det bevisar att jag faktiskt inte gick för fullt den här gången, men att spara till detta var värt det hela genom att göra "ett sämre lopp".

 

Jag visar vägen var min nästa framgång ska ske!

 

Liggandes på marken, kommer en tjej med två muggar fram och frågar om jag vill ha vatten eller sportdryck. Vatten såklart. Jag får muggen med vatten och ser att det är den mytomspunna "Danderydsloppet"-muggen som får tillhöra min del av kära löprelaterade ägodelar. Den är så pass mytomspunnen att en vän på Facebook skrev om denna för ett halvår sen, då han sprang detta lopp och nu är jag en del av samma unika familj som har en sådan. Inte illa. Jag har inte alls råd eller lust att analysera loppet annars, jag gillade inte banan särskilt mycket och jag var inte motiverad idag. Jag lämnar det där och skyndar mig snabbt från "brottsplatsen" där jag rånade någon annans självklara placering och ser fram emot IFK:s cupmatch som precis ska börja.

 

Tack till syster för de fina bilderna som är tagna med något lite mer avancerat än min mobilkamera!

 

---

 

Nästa lopp för mig är bara 16 timmar bort för mig. Det blir Kungsholmen runt och det blir milen den här gången. Det finns fina förutsättningar för en helt okej tid.

Under torsdagen, alltså dagen efter Danderydsloppet, så var jag väldigt kluven hur min dag skulle se ut. Jag vill gärna spela innebandy med laget, då det var ett tag sedan. Men jag behövde verkligen få till ett lite längre pass också i benen inför loppet imorgon. Det fick bli en kombinerad lösning. Jag skulle först springa ett lätt löppass och sen träna innebandy. Det "lätta" löppasset gick lite fortare än vad jag hade tänkt mig, då första kilometern "råkade" gå av på 3:26 i snitt och sen rullade det på. De 6 första kilometrarna gick på 4:00/km i snitt eller lägre. När jag hade sprungit färdigt 8.1 km på asfalt, kunde jag konstatera att jag hade sprungit i 3:50/km i snitt och det var egentligen inte menat och helt sjukt.

Efter det blev det innebandy och det var riktigt kul, trots att jag var orolig att jag skulle vara trött i låren. Så var det här en av mina bästa innebandysessioner på ett bra tag, jag far runt som en skållad Duracellkanin. Fy bubblan, jag blev nästan rädd för mig när jag kom farande. Mycket bra!

Så idag, dagen efter detta debacle. Så sitter jag med lite träningsvärk i mina lår och bara njuter av att jag ska springa lopp igen. Förhoppningsvis kan jag vara lika pigg imorgon i benen, som igår. Det gäller bara att våga.

 

 



 

 

Dags att ladda igen

Nu försöker vakna till och ladda för nästa lopp. Danderydsloppet som går av stapeln om ett par timmar för mig. Loppet är tyvärr nästan 5.2 km enligt dem själva och det känns tråkigt. Varför skriva att det är 5 km, för att sedermera själva gå ut med att det är 5.2? Låter faktiskt lite väl märkligt. Så oavsett om banan är bra eller inte, så kanske man kan inte få ett bra resultat som man önskar då det ingår minst 200 meter till på banan. Inte okej, men det är bara att gilla läget. Det är fint väder utomhus, så det känns som en bra dag att springa. Det är bara att bita ihop och göra sitt bästa.

Mitt i prick

 

Träffsäker seriestripp om löpning som pappa hittade. (Bild lånad från Bonton.se)

---

Idag blev det också mitt första asfaltspass på ett bra tag. Det var tänkt att bli 6 km och så blev det också. Det tråkiga i kråksvängen var att min GPS-klocka valde att tappa kontakten med satelliten efter 250 meter (!). Så jag vet inte exakt hur mycket det blev i snitt, men det var väl runt 4:00/km i snitt. Där någonstans. Jag hade ätit en hel del innan, så man kände sig lite övergödd. Men viktigt att man inte pressar för hårt, när det bara är ett par dagar kvar till nästa lopp.

Tillbaka & Förväntingar inför 2013

Nu är man tillbaka från Wien. Jag har varit där i 5 dagar, vilat upp mig och varit i stort sett träningsfri. Men visst fasen har det kliat i hela kroppen att få göra något, när man är van vid en aktiv livsstil, så vill man hela tiden göra något. Men visst, det blev väldigt många och långa promenader.

Wien är en mysig stad, nu fick man utforska den lite mera än de 7 timmar jag fick på mig för 4 år sedan (som en liten sidotripp till Bratislava).

---

Jag sprang en liten runda på juldagen, på runt 5 km. Men av rådande omständigheter blev det inte mycket längre än så. Så jag har egentligen till idag, haft 2 veckor med denna korta tur. Det var länge sedan jag alltså sprang en längre sträcka. Det märktes när jag började springa ute. Jag saknade träningsklocka, men använde funktionen på min iPod för att se hur mycket jag har sprungit. Även om det är inte 100% kalibrerad vet jag, så är det bättre än inget. Med mycket tunga och sega ben, gav jag mig ut på årets sista löptur. Tanken var att springa i dagsljus, så att jag kunde springa min klassiska terrängrunda. Men jag fick omvärdera efter att sett hur förbannat snöigt det var och springa min asfaltsrunda istället.

Jag hade förväntat mig lite bättre vägar att springa på i skogen, men tji där fick jag. Det var delvis bra asfaltsvägar, men delvis var det rätt så halkigt och jag förstod att det var inte tänka på att ligga på min vanliga träningsfart. Det var bara att njuta av att springa. Eller nåt, för de senaste löprundorna har tankarna gått från att nu lägger jag av löpningen helt till "Vad roligt, det ska bli att springa lopp". Så även idag. Men när passet väl var över, så var den där klassiska härliga känslan att genomfört ett tufft pass. När jag såg på min ipod hade jag sprungit för mig långa 11 km, med 4:42 km/snitt, det var en överraskning att det var så "snabbt" denna gång. Jag hade trott över 5 km/snitt, men det var snabbare än så. Alltid något att glädjas över.

Dessutom var det extra skönt att springa bort lite julmat och semestermat för den delen, för det har ju blivit en del.

---

Så hur ser mina förväntingar ut för löpsäsongen 2013?

'

Jag hoppas på...

...trevliga bajamajor.

Under löpsäsongen har man fått stifta bekantskap med någon man i alla år av olika skäl försökt att undvika. Det handlar om de klassiska bajamajorna, man har fått lära sig som loppdeltagare att det är oftast det som gäller eller att vara utan. I Solviksloppet fanns det inga bajamajor att tala om, då var jag bara några sekunder att göra nr. 2 ute i skogen istället. Men med lite flyt hittade jag en närbelägen tennishall. Men jag hoppas att jag får trevligare erfarenheter av bajamajor kommande säsong.

...nytt par löpskor.

Jag har en tidigare födelsedagspresent att hämta ut i form av valfria löpskor och jag har redan sedan tidigare aviserat om att jag är sugen på ett par jag har spanat in ett tag. Så jag ser fram emot i februari/mars att sätta igång med nyfödda vänner på fötterna att springa med.

...ökat läsarantal.

Jag började blogga i början av juni, en helt ny upplevelse var det allt. Jag har alltid undvikit att blogga, för jag har aldrig haft något att blogga om egentligen. Jag vill inte bli en "nonsensbloggare" som bloggar om inget speciellt. Det finns få som klarar av det, resten är oftast bara tråkigheter om jag får säga mitt. Jag har fått en stabil läsarbas, men besökare från olika kanter av internet. Jag hoppas att jag kan fortsätta skriva intressanta saker och nå ännu högre med läsarantalet.

...nya såväl som gamla lopperfarenheter.

Jag kommer att springa nya lopp, som ni kommer se längst ner i detta inlägg. Det kommer att ge nya erfarenheter, med ställen och känslor som jag kommer definitivt att blogga om. Dessutom har jag inplanerat att springa lopp som jag sprang förra året, jag hoppas att jag får all anledning att njuta av dessa, som jag gjorde under 2012.

...nya chokladkakor att äta upp.

Det är alltid extra kul att njuta av att äta onyttigt efter en vecka av stenhårt jobb. Dessutom är jag extra förtjust i Marabou chokladkakor som belöning. Det kommer helt klart att glida ner en och annan under säsongens lopp. Mums. Marabou Mörk Choklad går inte av för hackor.

...nya saker att pröva på.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om allt möjligt när det gäller löpning från löpforum, tidningar och egna erfarenheter. Jag hoppas att det kommer att fortsätta så. Jag har under säsongens lopp testat på rödbetsjuice och havtornsdryck av den enkla anledningen att jag vill hitta tillbehör som ska stärka min löpning. Låt oss hoppas, att jag hittar nya saker att testa som har med löpning att göra.

...fina medaljer.

Det är alltid kul att få saker när man ute och springer, framförallt älskar jag medaljer. Så jag hoppas på fina såna när jag är ute och springer på loppen. Så jag tittar på alla er lopp utan medaljer.

Mål 2013

1. Jag ska slå 17:36 på 5 km

Jag jagade först att springa under 20 minuter, sen under 19 och därefter 18. Det blev 17:36 som blev förra årets rekord på 5 km på Telge Stadslopp. 5 km är en högintensiv sträcka, det är bara att gasa och aldrig stanna förrän man har passerat mållinjen. Jag hoppas kunna slå det rekordet, det finns ett par snabba 5 km-lopp som öppnar upp för att slå det rekordet.
Som extramål vill jag springa under 17 minuter, då måste jag helt klart ligga i.

2. Jag ska slå 37:55 på 10 km

Jag debuterade på milen sent i mitten av augusti och sprang då på rekordet 37:55 som står sig än idag, på Norrköpings stadslopp. Jag trodde att jag skulle slå detta rekord i och med mitt sista lopp för året på Hässelbyloppet. Men kroppen klarade inte av detta hela vägen och landade över 38 minuter. Men att springa 3 lopp och får 38:30 och under på samtliga som förstagångslöpare, är otroligt starkt. Men jag är övertygad om att 37:55 ska jag slå på en bra dag och 10 km handlar om att hushålla med krafterna och utnyttja det vid rätt tillfällen vid loppen, jag ska bannemig kapa det här rekordet.

Som extramål är det givetvis under 37 minuter som gäller.

3. Jag ska slå 1:24:58 på HM

Jag sprang DN Stockholm Halvmarathon, det var egentligen inte meningen. Men jag gjorde det och som jag gjorde det. Jag sprang på 1:24:58, makalöst för en förstagångslöpare. Jag trodde inte att jag skulle klara av att genomföra loppen i slutskedet. Jag är ingen Halvmarathonlöpare, utan är en kille för kortare distanser. Men jag har faktiskt anmält mig till mitt första utländska lopp i och med Berlin Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Det vore fanimej ifall jag inte skulle kunna slå detta rekord i Berlin eller kanske Stockholm om alla bitar faller på plats och jag får träna lite längre distanser innan loppen. Ingenting är till synes omöjligt.

4. Blogga mera innovativt

I mångt och mycket har jag gillat att blogga. Vissa dagar tar det emot, men jag har haft ett schema att gå efter, så det alltid finns något att skriva om och att bloggen ska kännas uppdaterad och fräsch. Jag vill även blogga mera "innovativt". Jag vill förutom lopprapporterna, som jag tycker själv är intressanta att läsa, även kunna ha mer egna bilder utanför dessa lopp och vissa kring min vardag. Det finns fler saker som man kan göra, vi får hoppas att jag har tiden och lusten att genomföra det. Men jag hoppas att göra bloggen mer levande.

5. Komma underfund med illamåendet

Det är inget normalt illamående som jag har drabbats av såhär i slutet av säsongen, men det är något jag kommer göra allt för att bli av med. Jag vill inte att det ska hämma nya framgångar. Så om det krävs så blir det nya läkarbesök, tills vi kan faställa vad det är för något. Jag inbillar mig att det har gått ner lite, sedan jag har gått på medicin. Men det är vid det första loppet jag vet egentligen hur det ligger till.

Sammanfattning: Så för att sammanfatta det lite, så finns det hur mycket som helst att se fram emot under löpåret 2013. Jag har nya rekord att slå förhoppningsvis, jag får vara med från "början" denna säsong och ladda upp redan nu för säsongen istället för att "hoppa" på i mitten. Jag kommer att få springa mitt första utländska lopp i Berlin. Det kommer att bli hur kul som helst. Jag hoppas att ni följer med på den här spännande resan som ligger framför mig med hjälp av er.

Preliminär schema 2013:

24 mars - Premiärmilen
7 april - Berlin Halvmarathon
14 april - Vällingbymilen
20 april - Kvarnloppet
1 maj - Danderydsloppet
4 maj - Kungsholmen runt
11 maj - Strömmingsloppet
18 maj - Göteborgsvarvet
25 maj - Tolvanloppet
8 juni - Duvnäsloppet
15 juni - Karlstad Stadslopp
18 juni - Kanalrundan
28 juni - Trosa Stadslopp
13 juli - Musköloppet
6 augusti - KK-joggen
17 augusti - Midnattsloppet
24 augusti - Telge Stadslopp
28 augusti - Hälsoloppet
31 augusti - Solsidan Runt
14 setember - DN Stockholm Halvmarathon
22 september - Sicklaloppet
6 oktober - Hellasloppet
13 oktober - Hässelbyloppet

Här ser vi min preliminära lopplista inför 2013. Förhoppningsvis kanske jag kan peta in MälarEnergi Stadslopp och Roslagsnatta också, när jag får reda på datum. Jag kommer att koppla alla lopp till länkar också i mån av tid snart, så att det blir lättare för er att kika in på dessa. Det kommer säkert att bli ändringar under året som kommer i listan, men såhär ser den ut just nu och jag ser fram emot det.

---

Så....gott nytt år på er alla!