På väg mot mängdrekord?

Efter två långpass på tre dagar, så blev det ett snabbdistanspass den femte dagen. Hela dagen från att jag vaknade, så mådde jag illa från och till. Svårt att säga vad det berodde på, kanske höll jag på att bli sjuk. Sedan jag började med löpning för över 1 år sedan, har jag bara en sjukdag. Men då var jag rejält sjuk, sen har jag varit mer frisk efter att jag har börjat med löpning. Sen har man varit lite småsjuk, men aldrig så att jag behövde vara hemma. Sen när det arbetsdagar, så blir jag faktiskt rätt så rastlös om jag skulle ligga hemma. Det har faktiskt hänt att jag har vaknat 1-2 timmar innan jag ska gå upp egentligen och mått riktigt skit, så jag bestämmer mig för att sjukanmäla mig när alarmet slår till. Men på något konstigt vänster, bestämmer jag mig för att gå till jobbet och arbetsdagen blir helt okej ändå.

Summa summarum av detta? Jag mår överlag friskare nu för tiden efter löpningens intåg. Sen blir jag småsjuk i korta perioder dock. Från början hade jag bestämt mig för att köra banintervaller, men jag ändrade mig till snabbdistans. Hur det skulle gå, var det bara att sia om egentligen? Varenda löpmeter som jag tog på asfalten var det spykänsla deluxe, jag var helt övertygad om att jag skulle spy rätt ut. Sen fortsatte jag ändå att springa. Helt. Idiotiskt. Men sedan när jag hade avverkat tänkta 9 kilometer, så var jag rätt nöjd. Bara för att jag hade genomfört passet? Mjo. Fast mest var det för att jag hade sprungit på 3:52/km i snitt. Nästan den snabbaste passet hittills, helt galet.

Hela kvällen fortsatte jag må dåligt och undrade om jag hade åkt på något virus, var det verkligen så klokt att misshandla sin kropp på det här sättet? Har jag dödslängtan kanske? Idag, så mår jag betydligt bättre. Jag har nästan fått sova ut, de 2-3 senaste dagarna har jag sovit sisådär.

Om allt går vägen, blir det ett fjärde pass den här veckan imorgon. Vilket betyder att det blir mängdrekord. Det blir minst 44 km, vilket är rekord för mig. Om man bortsett från den veckan jag körde två långpass och Göteborgsvarvet. Men då var det ett lopp, det räknas inte.Det är kul att märka att man känner sig pigg av långpassen. Det får helt enkelt bli ett långpass i veckan under höstsäsongen, om schemat tillåter i övrigt.

---

Jag var i Helsingborg nyligen, fin stad, men det gick åt helvete. Jag var nere i Helsingborg för att kolla IFK Göteborgs "hemmamatch" i Europa League-kvalet. Helsingborg var otippat en fin stad, nu vet jag vad Kärnan är. Det hade jag inga tankar på innan, snacka om att man bör se Sverige mera. Jag som åker en del utomlands hit och dit, måste utforska lite mera på hemmaplan. IFK hade säkert minst 10 bra målchanser, men fick lämna plan med 0-0. Riktigt kasst att inte få in en boll. Men IFK-klacken höll högsta nivå på "bortaplan", bra jobbat och kul att få vara en del av det hela.

--

Nu har jag slukat en ny bok. Nämligen Himmelsdalen av Marie Hermansson. Spännande intrig och premiss, påminner lite om en av mina favoritböcker, Patient 67. Oavsett, tycker jag att man kan slöläsa den. Jag hade dock kanske velat sett ett annat slut, men det är bara jag.

Det märks att jag har lite att skriva nu under semestern, då jag skriver om lästa böcker. Ja, jag erkänner. Jag fyller ut lite nu, men det kan man få göra under sommaren? I alla fall om jag varvar med text om löpning. Imorgon, om jag hinner tänkte jag göra en sammanfattning om vårsäsongen. Tänka sig vad tiden går fort.