Vårsammanfattning och så vidare!

Nu kommer vårens sammanfattning. Mina intryck och vad som har fått mig att växa som löpare och allt runt omkring. Eftersom det är bara är halvtid, blir det av den kortare sorten. Den mer mastiga versionen kommer i höst, när säsongen är över (huga mig, hemska tanke).

Vårens revansch...
Jag åkte ut till Ingarö, med en enda tanke i huvudet. Revansch. 1 år innan hade jag sprungit ute Paradisloppet, efter en miss av stora mått, blev det ett enda stort fiasko. Med superspeediga glasögon sprang jag loppet igen, utan att göra om samma miss. Jag gjorde helt klart ett bra lopp, med bara sekunden efter ettan. Jag hade en riktigt fin monsterspurt i slutskedet av loppet. Det här var även startskottet för juni månad, som skulle erbjuda många härliga resultat att vara stolt över. Men för min del är Ingarö nog en avslutat kapitel för min del. Nu kan jag sova utan att ha ångest varje natt över träskmarker.

Vårens upplevelse...
Jag bokade in mig på Berlin Halvmarathon i slutet av förra året. Det kändes som en evighet innan jag skulle få möjlighet att springa mitt första lopp utomlands. Efter att ha landat i en av mina favoritstäder och med en närmast ofullständig uppvärmning, gjorde jag blott min andra halvmara. Med en närmast platt bana, fint väder i april och kramp i vaderna mot slutet så slog jag något oväntat mitt rekord med över 1 minut. Att få springa på platser i Berlin, som jag kände väl till sedan tidigare och har kommit att gilla är magiskt. Att jag närmast ligger i fosterställning direkt efter målgång är egentligen bara att le, såhär efteråt. Precis som vid Stockholms halvmara i höstas, så var jag inte tränad att springa en halvmara. Men ändå gjorde jag det, men en bra fart.

Vårens prestation...
Jag hade laddat för loppet under en längre tid och det var ett av de så kallade nyckellopp. Där jag behövde prestera på allra högsta nivå utifrån så bra förutsättningar som möjligt. Jag under tisdagen samma vecka slagit mitt 5 km-rekord för första gången på 10 månader, 4 dagar senare bar touren mig till Karlstad. Målsättningen var solklar, slå mitt dåvarande rekord på 37:15. Det är enligt hörsägen en snabb bana och med bra träning i ryggen, så stod jag någorlunda nödig inför start. Jag var ytterest ensam i den första startfållan, då de andra snabba rackarna var borta och sprang. När startskottet ljöd, så hade jag olika ryggar att ta efter. Oavsett om jag var trött eller hade ont i kroppen, så gnetade jag på i stort sett samma tempo loppet igenom. Det gav mig ett nytt rekord på 36:22. Solen sken ikapp med min glädje den där lördagen i Karlstad. Hårt arbete ger goda resultat.

Vårens nyhet (del 1)...
Det var extremt kul att se sig själv som juli månads läsarprofil i Runners World publicerad med en exklusiv kämparbild från Stockholms halvmara samt en intervju med svar jag kände mig nöjd med. Jag hade absolut inte trott detta när jag började med min löpning i maj 2012, att jag, 14 månader senare, skulle bli publicerad i den här tidningen. Men jag har lärt mig något, att framtiden är alltid oviss. Men kämpar du för något, så kommer du att under resans gång att belönas med en hel del kul.

Vårens "Aldrig ge upp"...
Helt klart var det min insats på Göteborgsvarvet. Det är bara ett lopp i Sverige, som man "måste" sprungit. Jag hade väldigt bra träning innan loppet och kände mig i ganska bra form att springa min tredje halvmara. I en stad, jag har besökt många gånger, främst beroende av deras fotbollslag. Inledningsvis gick det rätt så bra. Sen tog värme, bara jordens inre kan matcha, form. Det var det varmaste, svettigaste och sjukaste loppet jag har varit med om. Men jag gav aldrig, jag kämpade, kämpade ända in till mål. En tid jag absolut inte var nöjd med inledningsvis, men som jag efter ett tag kunde vara någorlunda nöjd med. Nu har jag sprungit och gjort det med den äran.

Vårens sådärja...
Ända sedan jag sprang mitt första milslopp på 37:55, så har jag och mitt milrekord haft svårt att komma överrens. Jag har varit nära att slå det ett par gånger - 38:28, 38:24, 38:19 och 38:23. Mycket jämna tider sedan det där första loppet i Norrköping. Var jag inte bättre än så helt enkelt? Skulle jag överhuvudtaget få möjligheten att slå rekordet igen? I början av maj sprang jag Kungsholmen runt. Jag var inställd att det fanns goda chanser den här gången, jag bara måste slå det. Trots håll, ont och annat skit, så slog jag äntligen det där eftersökta rekordet efter 9 månader. Med 37:15 och en kanalbulle i käften, så fanns det inget att vara ilsken över.

Vårens nyhet (del 2)...
Egentligen är det inte av en sådan stor nyhet. Men jag köpte uppföljare till min första skor. Adidas Supernova Sequence 5. Tanken var att jag skulle varva de nya med de gamla. Men de nya ultrasnabba skorna fick en given plats och har tillsammans med min kropp stått för storartade insatser den här säsongen. Utan dessa rackare, vore jag inget. Kärlek.

Vårens äntligen...
Som Gert Fylking säger, så var det verkligen äntligen, när jag fick springa första loppet för säsongen. Det hade varit 5 månader sedan sist. Jag hade förvisso spelat en hel del innebandy, för att hålla igång. Men jag hade framförallt kört oerhört hårt i is, slask, kyla och snö. Helt galet, vad dessa tider känns avlägset, nu mitt i högsommarvärmen. Jag försöker njuta av varje dag nu, innan löpningen går in i lågsäsong för mig. Det är ungefär 3 månader av intensiv löpning kvar innan istiden slår till igen.

Vårens nyhet (del 3)...
Inte nog med att familj, bekanta och vänner följer och tror på min löpning. Utöver att jag också tror på den såklart. Men nu har jag ett företag i ryggen som tror och backar upp mig. Skotska Handelskompaniet sponsrade mig med Beet-It, rödbetsjuicen. Otroligt kul och jag känner mig fortfarande väldigt hedrad av det hela. Framför är det extra kul att det är en produkt, som jag har varit och nosat på innan. Något som gör sig påmind varje gång jag är ute och springer, då min nya tävlingsoutfit lyser starkt.

Vårens medalj...
Att jag älskar att få medaljer, som jag kan hänga upp hemma är ingen hemlighet. Jag har fått många fina medaljer under våren. Men ingen kan stoltsera att ha en finare medalj än Göteborgsvarvet. Solklar etta än så länge.












---

Jag hade även mål som jag satte upp i slutet av förra året. För hela säsongen 2013 dock, men som jag delvis nu redan kan beta av.

Mål 2013

1. Jag ska slå 17:36 på 5 km

Jag jagade först att springa under 20 minuter, sen under 19 och därefter 18. Det blev 17:36 som blev förra årets rekord på 5 km på Telge Stadslopp. 5 km är en högintensiv sträcka, det är bara att gasa och aldrig stanna förrän man har passerat mållinjen. Jag hoppas kunna slå det rekordet, det finns ett par snabba 5 km-lopp som öppnar upp för att slå det rekordet.
Som extramål vill jag springa under 17 minuter, då måste jag helt klart ligga i.

Delvis uppfylld! (Jag har slagit mitt rekord på 5 km, men inte sprungit under 17 minuter än. Det jagar jag fortfarande)

2. Jag ska slå 37:55 på 10 km

Jag debuterade på milen sent i mitten av augusti och sprang då på rekordet 37:55 som står sig än idag, på Norrköpings stadslopp. Jag trodde att jag skulle slå detta rekord i och med mitt sista lopp för året på Hässelbyloppet. Men kroppen klarade inte av detta hela vägen och landade över 38 minuter. Men att springa 3 lopp och får 38:30 och under på samtliga som förstagångslöpare, är otroligt starkt. Men jag är övertygad om att 37:55 ska jag slå på en bra dag och 10 km handlar om att hushålla med krafterna och utnyttja det vid rätt tillfällen vid loppen, jag ska bannemig kapa det här rekordet.

Som extramål är det givetvis under 37 minuter som gäller.

Uppfylld! (Jag har slagit mitt rekord två gånger. Idag är mitt rekord på 36:22. Nytt mål mot hösten är givetvis att jag ska göra allt jag kan för att försöka få under 36 minuter. Men det kommer att bli riktigt tufft)

3. Jag ska slå 1:24:58 på HM

Jag sprang DN Stockholm Halvmarathon, det var egentligen inte meningen. Men jag gjorde det och som jag gjorde det. Jag sprang på 1:24:58, makalöst för en förstagångslöpare. Jag trodde inte att jag skulle klara av att genomföra loppen i slutskedet. Jag är ingen Halvmarathonlöpare, utan är en kille för kortare distanser. Men jag har faktiskt anmält mig till mitt första utländska lopp i och med Berlin Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Det vore fanimej ifall jag inte skulle kunna slå detta rekord i Berlin eller kanske Stockholm om alla bitar faller på plats och jag får träna lite längre distanser innan loppen. Ingenting är till synes omöjligt.

Uppfylld! (Jag rekordet i den andra halvmaran och fick finfina 1:23:50. Jag siktar mot Stockholms halvmara och hoppas att jag kan få under 1:23:00. Jag håller alla tummar för den möjligheten)

4. Blogga mera innovativt

I mångt och mycket har jag gillat att blogga. Vissa dagar tar det emot, men jag har haft ett schema att gå efter, så det alltid finns något att skriva om och att bloggen ska kännas uppdaterad och fräsch. Jag vill även blogga mera "innovativt". Jag vill förutom lopprapporterna, som jag tycker själv är intressanta att läsa, även kunna ha mer egna bilder utanför dessa lopp och vissa kring min vardag. Det finns fler saker som man kan göra, vi får hoppas att jag har tiden och lusten att genomföra det. Men jag hoppas att göra bloggen mer levande.

Delvis uppfylld! (Jag har blivit bättre på att skriva mera och försöker täcka in mer saker. Däremot har jag en del idéer, som ligger långt fram i tiden. Men jag hoppas kunna genomföra detta någon gång)

5. Komma underfund med illamåendet

Det är inget normalt illamående som jag har drabbats av såhär i slutet av säsongen, men det är något jag kommer göra allt för att bli av med. Jag vill inte att det ska hämma nya framgångar. Så om det krävs så blir det nya läkarbesök, tills vi kan faställa vad det är för något. Jag inbillar mig att det har gått ner lite, sedan jag har gått på medicin. Men det är vid det första loppet jag vet egentligen hur det ligger till.

Delvis uppfylld! (Jag har inte kommit underfund med vad som var problemet, men nu har den åtminstone försvunnit delvis och det har gjort det lättare för mig att springa. Det gäller bara att kämpa på. Helt enkelt.)

 

Mål - Hösten 2013:

- Under 17 minuter på 5 km

- Under 36 minuter på 10 km

- Under 1:23:00 på halvmaran

 

---

 

Utöver dessa tider att sikta på, har jag många fina lopp som jag ser fram emot i höst. Bland annat ser jag fram emot att springa mitt första midnattslopp. Telge Stadslopp och Hälsolopp är två snabba lopp, som det kommer att gå undan i. Solsidan runt, som är mitt "hemmalopp". Stockholms halvmara, nu är jag bättre förberedd än någonsin förhoppningsvis. Sen har vi Hässelbyloppet som jag kanske få revansch i. Det vore extremt skoj. Så det är mycket att se fram emot helt enkelt. Men höstens lopp kommer jag givetvis att skriva mer om.

 

Så det var vårens sammanfattning, imorgon åker jag till London och sedan till Paris under en vecka. Det betyder att bloggen vilar i 1 vecka och framåt. Sedan fortsätter träningen omedelbart när jag kommer hem igen. Det ser jag fram emot.