Wälkom to Sweden!

Tillbaka åter på svensk jord igen. Tiden går fort när man har roligt, när planet från Paris landade på Arlanda, så möttes man av regnigt ruggväder. Inte direkt, det man vill komma hem till. Framförallt att när det allt som oftast varit varmt och skönt i Sverige, de gånger man varit borta den här sommaren. Nåväl, lite kort sammanfattning om hur jag hade det i London och Paris kommer imorgon. En liten frukost och halvmättande lunch på en flygplats, skulle bana iväg för starten på dagen, som skulle mynna ut under dagens första träningspass. En kort sväng förbi ICA Maxi på hemväg, för köp av allt möjligt och framförallt av mellanmål och energidryck. Det där intogs under snabba former, kort innan jag skulle ge mig ut på löptur. Så alltså 45 minuter efter att vi hade kommit hem från utlandsresa (och inga löppass utomlands), så skulle jag ut och springa långpass. Låter inte som den optimala uppladdningen? Tvärtom, den absolut sämsta tänkbara start på min nästa runda med träningspass.

Förutsättningen var enkel, spring 15 km ute i skogen. Det dummaste jag har hört. Så jag sprang ut i lätt duggande regn. Lite skönt var det trots allt. Sen kom illamåendet snabb på efter att ha intagit mellanmålet kort inpå, suck. Inte nog med det så började duggregnet bli till ösregn, samt att det var en piskande motvind som mötte mig. Uschiamej. Det var det absolut värsta jag varit med om, Göteborgsvarvet var ingenting i jämförelse. Inte nog med det jag blev så dålig i magen under passet, så jag fick göra nummer två i skogen snabbt. Fy bubblan. Inte nog med detta, så alla loskor som jag försökte spotta ut flög upp på mig hela tiden kändes det som samt att min löpskor var så genomblöta, så det kändes som att sprang direkt på kvicksandsliknande marken. Tröjan låg regntungt klistrad på kroppen. Jag har aldrig varit så less på löpning som gårdagens stund, aldrig någonsin. Men att ge upp? Nepp, det fanns inte. Det blev 15 km totalt och 4:10/km i snitt, bättre än målsättningen. Helt sjukt. Efteråt kändes det som en enorm bragd. Det är andra gången jag springer såhär långt på ett träningspass. Men under dessa förutsättningar, herregud. Men nu är det gjort.

Aldrig någonsin tror jag att det kan bli värre än såhär. Nu är det bara att köra på. Helt otroligt att jag inte blev sjuk när jag var ute igår. Andreas is back on track!