fredag 12 juli 2013

Kokosnöt! Vakna i Barcelona på morgonen, springa banintervaller på hemmaplan! Galet!


Helt galet att jag vaknade igår morse i Barcelona, för att sent på eftermiddagen springa banintervaller hemma. Svårt att förstå det där. Jag hade planerat in ett pass samma dag, bara för att jag har ett lopp om två dagar. Jag behövde dessa snabba banintervaller, med en dags mellanrum för att kunna inte vara helt slut i benen som jag var senaste gången jag körde banintervaller.


Jag sprang för första gången i min sponsrade Beet It-outfit. Jag började med att en uppjogg på 2.8 km, det blev 3:54/km i snitt och det var egentligen för tok på snabbt. Men med tanke på att jag har var väldigt arg och frustrerad av att stå och stampa på ett löpband tidigare, så behövde jag se ifall min kropp svarade på denna fart och det gjorde den. Men jag kunde inte förneka att jag var väldigt trött, redan innan banintervallerna. Jag hade planerat som senast, 6 x 800 m i tuff fart. Första intervallen kändes otroligt tufft, då jag sprang på 2:45. Inget att skämmas över, men jag kände en liten besvikelse att jag inte var lika snabb med den första som förra gången (2:35). Sedan följde fyra stycken till: 2:38 - 2:39 - 2:42 - 2:42. Så det blev i varje fall bättre än min första intervall, redan innan den fjärde intervallen, frågade jag mig själv ifall jag orkade alla sex tänkta. Så jag valde att ändra så istället för att köra en sista 800 meter, att jag delade upp det i en 400-metersintervall och en 200-metersintervall. För rent psykiskt ville jag pissa på allt som hade med löpning att göra.

Jag visste att det skulle vara jobbigt att köra samma dag som jag hade suttit på ett flygplan under en längre tid, för jag var i absolut toppform veckan innan, då jag missade Roslagsnatta pga sjukdom. Men 1:14 på 400 meter, helt okej. Sen blev det 32 trötta sekunder på 200 meter. Jag var med tanke på förutsättningar, faktiskt helt nöjd med mitt intervallpass. Trots att kroppen kändes sliten och den inte var hundra, så var jag nöjd med mitt resultat. Nerjoggen blev på 1.86 km i 4:21-fart.

Det är inte vin som jag dricker på fredagskvällen, även om man kan tro det...

Jag har inte direkt brist på rödbetsjuice, så nu kan jag dricka den under en längre tid och förhoppningsvis ta del av den önskade effekten snart. Jag var inte helt förtjust i smaken som fanns i de små shotsen, som jag drack tidigare och skrev om det i bloggen. Den här har en mildare smak, som känns lite lenare och är enklare att dricka. Det känns bra.

Så hur känns kroppen? Egentligen inte i toppform, men jag har fått till ett bra intervallpass och mina förberedelser har varit så bra det bara går mitt i semestern. Men visst fasen, ska jag krypa under 18:03 som jag fick ute på Muskö förra året?


---


Ett litet kuvert låg och väntade på mig när jag kom hem igår. Nämligen från Västerås friidrott. Jag hade nämligen vunnit 300 kr i presentkort på Team Sportia, för min tredjeplats i MälarEnergi Stadslopp. Jag som var övertygad att man inte skulle få något pris, så fick jag det här. Helt klart en kul bonus. Något ska man väl ändå när man är duktig och slår sitt rekord på 5 kilometer får man tycka lite skämtsamt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar