Jag är för alltid en vinnare, för jag tror på mig själv

Det finns dagar där allt går som det ska, det finns där dagar där allt går inte som det ska. Jag har på den senaste tiden, främst i somras, läst en massa olika uppflytande böcker om hur du tar tag i din egen vardag och alltid vänder saker och ting till din egen fördel. Jag har sällan svårt för att ha roligt varje timme, men ibland hamnar man i sådana där lägen, då allt känns jobbigt och det är ett evighetslångt mörker som ser ut att vänta på dig. För 10 år sedan, när jag var tonåring, så upplevde jag jobbiga perioder, som de flesta gör. Mina handlade givetvis om dåligt självförtroende, döden och andra likställande frågor. Jag fick sällan svar då, jag var en stundtals en bitter kille som hade svårt att se något som helst positivt överhuvudtaget. Jag var inte utstött eller så, utan jag hade en stadig vänskapskrets. Däremot har jag alltid grubblat över saker och ting, förstärkt vissa känslostämningar till det yttersta. Den eviga frågan som många ställer sig i den här åldern; "duger jag till någonting?", ekade länge och väl.

Nu tänker jag inte berätta om min upprättelse hur jag har valt att vända på min tillvaro från att leva i ständigt mörker till att tro att nästa fina möjlighet finns bakom hörnet och jag faktiskt är värd att tro på. Däremot kan jag säga att löpningen har haft en stor del till att jag har med spänstiga steg, vågar tro på mig själv och få ut en del av min fulla potential. Jag är en snabb jäkel, som skriver blogg (vem hade trott det för några år sedan) och jag ser fortfarande möjligheter att utvecklats. Den här tron på mig själv tar jag med mig precis överallt, jag vet att allt är möjligt. De här ständiga demonerna som jag gick och bar på, som styrde min vardag, finns faktiskt fortfarande, men jag har inte haft någon större orsak att gå i klinch med dem. Som människa blir man aldrig komplett oavsett hur man hanterar livet och vad man än är, jag är alltid sugen på att veta mer om mig själv och jag är så fruktansvärt glad att veta att jag inte har låst upp allt med mig än. Det finns kapitel längre fram som innehåller saker, som kommer att göra mig väldigt glad. Jag har inga aning om vad det innebär egentligen. Vi kan väl säga att jag vet att det finns olika Kinderägg och du vet att det kommer att smaka gott, däremot så kan du inte förutspå vilken typ av leksak som finns i.

Löpningen är ett ständigt Kinderägg som svävar fram och tillbaka. På mer än 2 år, så har jag åstadkommit så mycket tack vare min löpning och den har givit en effekt, som saknar motstycke i min historia. Jag hade inte kunnat ana, vad den skulle ta mig. Att bara springa om och om igen, skulle ta mig mer fler steg än den rent fysiska, är för mig en värld som alla bör upptäcka. Jag tror på mig själv nu och jag vet att många tror på mig. Det är en härlig känsla och Gunde hade rätt "Ingenting är omöjligt, bara olika svårt". Så känns det att vara Andreas. Den Andreas som åker inom Stockholm, i Sverige och utomlands och förgyller många människors liv genom att visa upp sig, för att visa att det är möjligt. Att det finns ett ljus i tunneln, på riktigt. Nu är det jag som bestämmer när ljuset ska komma och jag är byggnadskonstruktören som ansvarar för hur lång tunneln är. Jag bestämmer hur jag ska må. Jag har bestämt mig för att aldrig stanna någonsin mer.