Första loppet 2015 klart: Efter 8 år är jag tillbaka!

Det är inte många veckor kvar tills säsongen 2015 kör igång. Det drar faktiskt igång den 6 januari i Eskiltuna i och med Ärlaspelen, då är det 3000 meter igen. Det känns som evighet sedan jag sprang 3000 meters-lopp, men nu är vi där igen och då är det bara att försöka ställa om sig för nya utmaningar. Jag är dock van att springa utomhus för tillfället och jag vet inte om jag kommer att få möjligheten att springa inomhuspass en gång i veckan, så som jag gjorde förra året i Västerås. Det var en härlig period i mitt liv, jag kom dit en gång i veckan i någon månad och det gjorde mig faktiskt rätt snabb (i varje fall kändes det så). Samtidigt som jag faktiskt började hälsa på några jag träffade ett par gånger, som jag var glad att se, fast jag hade ingen aning vilka dem var. Utöver detta, tyckte jag att det var perfekt att få åka tåg och fundera på livet. En bra period i livet.

Vi tar bort tankarna på inomhussäsongen och tänker utomhus. Nu blev det klart med första loppet första nästa år och det blir faktiskt också det lopp jag springer först ute också. Det är nämligen så att efter nästan 8 år besöker jag Lissabon igen, att det var sommaren 2007 senast, som jag gjorde en endagsutflykt från Monte Gordo. Tänk vad tiden går fort. Tanken då är att springa Lissabon Halvmarathon, en bra start på säsongen och framförallt för att det där världsrekordet har satts också. Då kan vi med lätthet påstå att det finns goda chanser för att det är snabb bana, det kommer dock att vara runt 42 000 som ska springa, så det är väl lite GBG-varvetvarning på detta. Med trängsel och så. Men det ska bli oerhört kul att åka till Lissabon och få springa. Nu har jag ett lopp att längta till när det som är tyngst att springa under vintern. Framförallt de där lite längre passen.

Det senaste passen har varit tuffa, men välbehövliga. Jag har mina klassiska asfaltstior, som jag bränner av i vanlig takt och sedan har jag mina långpass i skogen. Jag kände mig hyggligt pigg igår, när jag ändå var ute och sprang. Däremot var det halt som fasiken, får jag säga. Det fanns långa sträckor med enbart istäcke på vägen, det kändes nästan som att jag var en sådan där clown som gjorde allt för att inte klanta till mig och det var nästan som så att jag åkte skridskor. Jag lyckades utan större misslyckanden ta mig runt, men dags att kika på andra skor vid sådana här tillfällen?

Oavsett vad, så har jag många mål att se fram emot.