PAOW - Dö, era elaka baskelusker!

Jaha, då sitter jag här och njuter av att snart vara ledig i nästan 2 veckor. Eller gör jag egentligen det? Imorgon så går jag på min sista dag för 2014 och sedan blir det ledighet och allt var det innebär efter det. Vi kan väl säga att jag har haft grymt mycket att göra på otroligt liten tid. Jag har varit involverad i innebandysektionen på högsta möjliga sätt, jag har haft mycket att göra på jobbet och även privat har det varit saker att ta tag i. Tur att det finns nära och kära, som finns där och är behjälpliga. Inte nog med detta, min kära läsare, jag har blivit grymt dunderförkyld. Så pass att det inte finns en chans att jag skulle springa överhuvudtaget. Vad skriver jag? Att jag inte skulle springa, jag brukar springa oavsett. Icke, sa Nicke. Inte den här gången. Igår log jag i stort sett utslagen på soffan och det var inte långt ifrån att jag sjukanmälde mig, men jag har hög pliktkänsla, så sjukdagarna är få och det tänkte jag bibehålla.

Nu har en av de mest hektiska dagarna i mitt liv, tagit slut och jag är supernöjd med hur allting blev. Även om jag oftast går in i olika projekt som jag påbörjar, med höga förväntningar, så finns det fanimej ingenting bättre än när de infrias och lite till. Jag har överanvänt ett ord i mitt dagliga liv; magiskt. För det var magiskt idag. Så enkelt var det. Imorgon har var inte en fullt lika hektisk dag, men jag hoppas knyta ihop säcken för 2014 på bästa möjliga sätt såklart. När det är över, så startar julklappshetsen. Samma hets som jag har lovat mig att vara i god tid ute till, men som vanligt misslyckas jag markant. Nu har jag fyra dagar på mig att inhandla 80% av julklapparna, men samtidigt så vet jag att jag klarar mig hyggligt. Jag har lite idéer som vanligt vad som ska köpas in. Sen har jag de senaste åren lagt till med julrim, så det blir det också.

Men mest av allt, så saknar jag frihetskänslan av att springa. Även om jag sprang i tisdags. Jag var inte sjuk eller så, men jag kanske borde anat när jag var ute och sprang. Det känns segt på min klassiska asfaltstia, ändå blev det det 4:07/km. Jag blev ändå ganska förvånad. Enligt mig själv gick det långsamt. Alltid kul att bli positivt överraskad. Idag känner jag mig bättre än igår, men jag tar det steg för steg. Vi får helt enkelt se, när nästa pass blir. Jag längtar i varje fall.

Något som jag kan med positivt välbehag säga är att jag innan jul kommer att komma ut mina två delar som sammanfattar hela löparåret. Jag vet knappt var jag ska börja, men det har varit en fantastisk och lång säsong. Så det ska bli kul att äntligen få plita ner mina känslor och tankar kring den. Har ni några tankar, vilka lopp som hamnar på topp 5-lista? Vad tror du?