Imorgon är det dags återigen. Tävling. Då är det Storängsöz med 5000 meter inomhus som väntar runt hörnet. Vi kan väl säga att det är ganska intensiv vecka på fler än ett sätt. Det inleder med detta och avslutar med en halvmara i Lissabon. Så, vi har alltså både slutet av inomhussäsongen samt början av inomhussäsongen. Jag har länge tvekat ifall jag ska springa det här loppet av flera skäl. Ett av skälen är att jag hade velat följa med favoritlag på SM-slutspelet i hockey, kort och gott. Ibland handlar livet om att få njuta och slå sig till ro. Ett annat skäl jag har varit tveksam är att jag vet inte hur bra det är för kroppen att ta ut sig fullständigt, när man har en halvmara som väntar. Samtidigt har jag visat prov på att varit bra tränad tidigare. Ett tredje skäl, är för att jag har tvekat lite hur formen har varit och om jag skulle vara "redo" för 5 km inomhus. Det är 25 varv och det går ganska fort, det måste det göra för att jag ska vara intresserad överhuvudtaget.
Jag bestämde mig i helgen, direkt efter det där passet på 18 km, som snittade på 4:06/km. Trots att jag inte alls tyckte att det gick undan, så var det tillräckligt för att jag skulle kunna vara med och springa någorlunda hyggligt på 5 km. För ska jag vara frank, så är det faktiskt på just det här loppet förra året som jag har mitt 5 km-rekord oavsett inne eller ute. 16:53. Det var just då, jag sprang sub-17 för första gången på 5 km. Jag hade jagat det väldigt länge och som jag gjorde det. En oslagbar känsla helt enkelt. Vad har jag för tankar om just morgondagens lopp? Egentligen inte så värst mycket. Jag är mest glad att det här betyder startskottet för att säsongen 2015 drar igång på riktigt med utomhuslopp och det kommer att rulla på ett tag framöver om man säger, den där cirkusen som jag har lätt att hänga med på.
Kom igen nu, Andreas, vad tror du om morgondagens lopp? Jag är en av få som startar i A-heatet. Hedrande givetvis, eftersom det är många som ska springa. Det betyder att det kommer att finnas otroligt duktiga löpare med och jag hoppas att jag kan få lite draghjälp att ligga bra till. Om allt står rätt till, så kanske, jag skriver kanske, kan göra sub-17 igen. Det hade varit otroligt skönt. Samtidigt vet jag också att det krävs mycket för att så ska ske, men ingenting är omöjligt med mig. Det vet ni som läser bloggen.
Då kör vi!
Kör hårt och lycka till!
SvaraRadera