Lissabon Halvmarathon 2015 - Sagan om Mr. Bridge och den magiska löparen

Datum: 22 mars 2015 Distans: 21.097 km Placering: 73 Tid: 1:17:00 (Nytt PB!)

Var ska vi egentligen börja? Det finns så mycket att skriva om det här loppet. Anledningen till att jag bestämde mig för att springa det här loppet var av flera anledningar. Den främsta var egentligen att det var här världsrekordet på halvmaran fanns. Inte för att jag tror att jag skulle slå ett världsrekord, men det gav en tydlig indikation på att loppet skulle vara snabbt och ge bra förutsättningar. En annan ledning var utan tvekan att det är perfekt att börja tävlingssäsongen, äntligen, som jag hade längtat. Samtidigt så tycker jag också att det är trivsamt att få springa på en ny bana, utomlands och bygga upp lite härliga förväntningar. Jag är rätt så känd för att vara impulsiv. Det går i över 100 km i timmen, när jag bestämmer mig för något helt plötsligt. Ungefär så, blev det nu också.

Allt började dock lite småtråkigt. Priset på flygbiljetterna steg hela tiden, innan jag faktiskt bestämde mig för att boka. Så är det jämnt, bokar man inte i rätt tid, kan man få betala lite högre än vad som var okej. Samtidigt gick jag igenom mantrat, att det här loppet skulle vara en upplevelse utöver det vanliga och då fick det bli så. Jag bokade ett hotell, som jag tyckte låg nära starten och det hade fått helt okej recensioner. Så det kändes bra. För några veckor sedan, så dök det upp ett mail från Hotels.se, den sidan jag hade bokat hotellet på. De ville veta vad jag tyckte om hotellet. Jag tyckte självfallet att det var lite märkligt, med tanke på att jag inte hade varit på hotellet och trodde att det hade blivit ett fel i systemet. Vi kan väl säga, att det hade blivit fel i systemet, i mitt system.

Jag tittade på mina datum och istället för 20 mars t o m 23 mars, så hade jag bokat 20 februari t o m 23 februari. Som ni förstår hade februaridatumen passerat och det var därför det hade dykt upp ett mail. Jag blev alldeles kallsvettig, hur kunde jag gjort en sådan tavla egentligen? Jag hade ändå bokat säkert 40-tal hotell om inte mer sedan jag blev vuxen, utan någon större konstigheter. När jag till slut satt i min bekymmersamma oro, så förstod jag varför jag hade gjort fel. När jag hade bokat, så hade datumen stått inne på februari. Inget egentligen konstigt, däremot borde jag upptäckt ändå om det inte vore för att februari är en månad med 28 dagar. Vafan menar jag? Det betyder att februari och mars ser likadana ut samma datum, alltså bokar jag fredag till måndag så är det samma datum som skulle varit i mars som också är fredag till måndag. Hade det inte varit så, så hade jag reagerat innan jag bokade såklart.

Jävla februari och mars. Att vara så lika.

Vad hände sen? Jag ringde Hotels.se och försökte förklara mitt misstag, men i konsumentsynvinkel visste jag att jag inte hade några som helst rättigheter. Jag kastades mellan hopp och förtvivlan, jag ringde även hotellet, som dock hänvisade mig tillbaka till Hotels.se. Efter mycket om och men, fick jag absolut INGENTING av detta. Jag fick stå för mitt misstag helt enkelt. Det var inte många veckor kvar tills vi skulle åka och det var inte direkt så många hotell kvar (av halvmarananledningen), så det fick bli samma hotell en gång till. Då hade det blivit lite dyrare. Så det kan gå.

Inför:

Ni vet hur det blir när man ska fixa och dona inför en utlandsresa. Man måste ha stenkoll på att man får med allting, framförallt löparkläderna, skor och allt som är livsnödvändigt (GPS-klocka, rödbetsjuice och iPod). Jag är en extrem vanemänniska, så fort något inte är på plats eller inte funkar, så lägger jag pannan i djupa veck och har ibland svårt att ställa om. Framförallt när det kommer till löpningen, som är så inrutat som den är för mig. Inget märkligt med det. Min maskot Lunny åkte självklart med. Jag tog farväl utav katterna, även portkatten som jag har skrivit om tidigare, stod utanför och tog farväl utav mig. Det var med en skräckblandad förtjusning, som jag kunde konstatera att nästa gång jag skulle gå igenom porten, skulle vara 3 dagar senare och då hade jag varit i en av Europas utkanter och sprungit en halvmara. 

På vägen till Arlanda så rullade allt på, vi valde att ta pendeln till flygplatsen och det var första gången. Det gick bekvämt och rullade (höhö) på. Vi checkade in och allt sådant där. Jag tycker flygplatser är otroligt tråkiga platser, så det finns inte mycket mer att berätta. Vi satte oss på planet, jag åkte med min pappa som självklart ville supportra mig inför denna härliga resa. Vi fick äta en god fluffigliknande lasange, något inte alla tyckte om. Jag brukar inte heller vara så förtjust i flygplansmat, men det gick an. 

Hotellet!

Väl på plats i Lissabon, så beställde jag Taxi på flygplatsen via informationscentret. Då jag hade läst precis innan vi skulle gå på planet att de var notoriska bedragare i Lissabon gällande taxis. Så vi fick en lyxig behandling egentligen. Kostymklädd man med en snitsig bil. Har väldigt trevlig, berättade om Lissabons historia och hade rätt i att jag skulle springa om varför jag var där. Han pratade om 25 april-bron, den som loppet skulle starta på och sade att det var samma företag som låg bakom Golden Gate-bron. Vilket var väldigt kul att veta, framförallt eftersom jag hade tyckt innan att de var rätt lika. Utöver det, berättade han historia kring bron och kring styret tidigare i Portugal. Vi kom till vårt hotell. All den där proceduren med incheckning och så, gjordes. Samtidigt som jag stod där, så frågade jag om det var ett "quiet room", då jag värdesatte sömn och att jag skulle spring halvmaran. Jag fick ett väldigt mjäkigt "yes" till svar och förstod att detta inte bådade gott.

Den här bron kom att spela huvudrollen på många sätt. Men först, var det dock för de jäkla tunnelbanetågen som åkte under bron!

Väl på plats i hotellrummet på den femte våningen. Så tog det inte lång tid, innan vi förstod att vi hade dragit nitlotten. Inte nog med att vi hörde bilar, motorcyklar och tåget som gick nedanför väldigt väl. Vi hörde (och kände) tunnelbanan som passerade i bron precis bredvid väldigt väl. Det vibrerade i hela rummet. Det var störtomöjligt detta, jag visste det direkt. Jag försökte räkna hur många minutrar med lugn och ro, den där tidsmarginalen jag skulle ha innan jag skulle somna, som jag skulle ha. Jag kom som max upp till 4 minuter. 4 (!!). Bedrövad över detta, så åt vi deras buffetrestaurang och den var över förväntan. Inte så fasligt dyr, med rikt urval. Efter detta, så försökte  för andra gången under kvällen förhandla bort rummet mot ett annat. Men det var fullbelagt och fanns inget att göra, jag berättade att det här var andra gången jag hade betalat för hotellet och jag behövde sömn. Det skulle inte finnas en chans att kunna somna under de här omständigheterna.

Ett nej var ett nej. Jag var förkrossad och slängde hotellkoret i backen, samtidigt som jag satt i soffan för att tycka synd om mig själv rent utav. Jag har åkt mycket långt för att springa och så möts jag av dess förutsättningar, minst två nätter innan själva loppet. Fy bubblan. Sedan tillkallade receptionisten mig, jag trodde först att jag skulle få en tillsägelse för att jag hade uppträtt på ett olämpligt sätt. Men han ville berätta att det hade dykt upp ett rum enligt hans boss, som vi kunde byta till och han hävdade att det var tystare. Vi var väldigt försiktigt optimistiska när vi åkte upp för att kolla in rummet. När vi öppnade rummet och var där inne i ett par minuter, förstod vi att det stämde. Det var tyst och härligt. Precis så som det skulle vara. Vi flyttade över sakerna och kunde lugnt konstatera att det här skulle vara en nyckelmoment för hela loppet helt enkelt. Jag somnade gott, mycket gott. 

Dagen innan det riktiga loppet, pågick det ett mindre gåjogglopp. 

Dagen efter, så åt vi en riktig god och även den variationsrik frukost. Efter det så vandrade vi längs bilvägen för att gå till expo-tältet för att hämta upp nummerlappen. Det var inga större konstigheter och inte alls så fasligt mycket människor, som det kan vara vid den här typen av tillställningar. När vi var färdiga där, så vandrade vi längs stranden i Belem och njöt av härligt varmt vårväder. Samtidigt fick vi uppgifter om snö och andra tråkigheter hemma i Sverige, så det var riktigt trevligt att få bli "solkysst" här. Där fick vi bland annat se Belemtornet och Monument to the Discoveries (som jag kände igen sen senast jag var här). Jag var nämligen i Lissabon sommaren 2007 under en dagsutflykt från Algarvekusten, jag var en blek och brännskadad 19-åring. Inga bilder finns dock därifrån, eftersom kameran mystiskt hade försvunnit från en cykelkorg. Vi njöt verkligen av värmen och att vad som komma skulle.

Där inne, har vi steg 1 - nummerlappen!

Det blev inte mycket om löpning i detta inlägg. Imorgon kommer du att få läsa om hur loppet gick och varför det gick som det gick. Du kommer inte bli besviken. Det blir så bra som du väntar dig, om inte bättre.