Kvarnloppet 2014 - Mellanmjölkens zon

Datum: 26 april 2014 Distans: 5 km Placering: 5 Tid: 17:31

Jag tror att mycket av det jag har jag känt inför det här loppet har gått in ifall man har gått in i loppet. Rekord har slagits på löpande band de senaste månaderna, 3 km inomhus, 5 km inomhus, 10 km utomhus och halvmaran utomhus. Jag har fått mycket härliga belöningar på relativt kort tid, det är tack vare än ännu mera fokuserad träning. Det har blivit mycket mängd (mycket för helmarans skull) samt filat mycket på själv passens mål. Det har givit mycket givande resultat och jag är glad att jag kan ta detta till nästa nivå helt enkelt. Jag tror att det är lätt att stagnera ifall man inte förnyar sig själv, men min vinnarskalle och vilja att utvecklas har fortsätt ta mig längre.

All den här hypersnabba utvecklingen den senaste tiden har också som ni har läst, gett min "mentala tank" tillfälligt soppatorsk. Jag har haft stora svårigheter att motivera mig själv att se fram emot ett 5 km-lopp, trots att alla fansen skulle vänta på mig i Jakobsberg. Jag ställde dock klockan för uppgång på lördagen och lät huvudet styra kosan för dagen.

Inför: Klockan ringde och jag steg upp. Jag kan inte påstå att jag kände mig jättesugen, men med tanke på hur det har sett ut på slutet, så hade jag inte tänkt att sprudla utav energi den här gången. Jag åt min frukost utan konstigheter. Sen var det dags att ta sig till Jakobsberg. Någonstans längs vägen så brukar ibland idéer och motivation att byggas upp, men det fanns ingen tillstymmelse till detta. Otroligt lovande, eller inte.

Mitt mål för dagen? Inte ha något mål alls egentligen!

 Väl på plats, så kändes allting igen. Jakobsberg kanske inte är Prag, men jag gillar känslan att närma mig ett mindre lopp och framförallt den känslan av att jag har varit här tidigare och trivs på något sätt. Jag hämtar ut nummerlappen och kostnaden är värd att nämnas, 100 kr ifall du har anmält dig innan och det är en väldigt låg siffra. Det kan man helt klart leva med. Jag tar och springer iväg för att värma upp, jag känner mig inte alls på hugget och jag har inte det där klippet i benen. Jag gör dock mitt bästa för att låtsas peppa igång mig själv. Att slå förra årets tid (17:56)

Väl på startlinjen, så är det inte alltför många bekanta som är med i loppet. Däremot är det trots allt en del löpare och publik. Jag kan tänka mig att de flesta ser det som en stor ära att få delta i samma lopp som bäste nordbo i Prags halvmara. Nu var det dags att lägga alla tankar på hyllan, det var bara att skubba iväg.

Åh, jag är så taggad nu!

 Under: Jag får en oerhörd fart i början, någonstans tänkte jag att det kanske inte var så tokigt att springa. Jag var i förarsätet ett tag och jag jagade "ledarcykeln" en stund. Jag får en liten boost av att känna mig lite före alla andra, men vid 1 kilometer så är det inte mycket att snacka om. Då blir jag passerad utav duktiga löpare och det blir tydligt att jag inte kommer att vinna loppet idag. Dessutom känner jag hur jag egentligen aldrig lyfter efter den första kilometern.

Första kilometern var loppets bästa utan tvekan!

 Minnet från förra året var att det var en relativt lätt bana, men minnet lurade mig lite där. Det går upp och det går ner, eftersom benen inte sprudlar av energi, så känner jag att tappar sekund efter sekund. Det blir lite väl svårt att sätta in i paritet med Prags halvmara, denna underbara stad med mycket publik till detta lopp då jag springer mycket själv utan publik längs med banan. Däremot är jag rätt så övertygad att det fanns många "fönstertittare" som satt inne i sina stugor och ville få en glimt av mig. Under loppet har jag däremot känt att jag inte kommer att ge Kvantumloppet dagen ett försök, det känns alldeles för långt borta från att det ska bli verkligt. 

När det återstår en kilometer kvar, så förstod jag att springa under 17 minuter inte var aktuellt. Inte för att jag rent mentalt hade ställt in mig på det, men att få ett kvitto på att så var fallet, känns inte så kul. Jag är glad när jag närmar mig där banan delar sig, där 5 km springer mot mål och 10 km springer in på sitt andra varv, att jag slipper springa så mycket mer. Det är närmast plågsamt att vara likgiltig inför detta lopp. När jag kommer i mål, så är jag en smula besviken ändå, trots låga förväntningar.

Nu är det snart över, tack och lov!

 Efter: Jag sprang in på 17:31, vilket betyder att det är den fjärde snabbaste 5 km-tiden någonsin. Trots att jag hade ställt in mig på att jag inte skulle slå något rekord idag, så kan jag känna att jag vill åtminstone vara ner på 17.1X-tid eller i värsta fall 17.2X-tid. Men det är bara att gilla läget helt enkelt. Även jag måste få ha en dålig dag och att på en dålig dag springa in på den här tiden och komma på en femteplats, det får anses som godkänt.

Alltid gott att få slurka lite vatten, finns inget godare ibland!

Dagen slutar inte i moll egentligen. Utan senare firar jag 8-årsdag tillsammans med min fästmö, så det blir att äta gott i Hammarby sjöstad. Där och då, bestämmer jag mig att återigen ta upp tanken att ge Kvantumloppet dagen efter ett försök. Efter en riktig grymt och inte billig entrecote, så avnjuter jag en 11-kronorsglass från GB hemma. Ibland måste man få njuta, men om jag faktiskt sprang Kvantumloppet idag eller inte, får ni se imorgon...

Kan det här vara något för en eventuell dagen efter-lopp?

Från den stora arenan till folkhemmet

Jag ska inte ljuga, jag har inte sett fram emot det här loppet. Inte så mycket. Det har gått snart tre veckor sen min egna bragd i Prags halvmara. Fantastisk stad, underbar publik och perfekta förutsättningar. Allt som jag hade drömt om, slog in och lite till. De 2 första loppen slog jag alltså nya och fina rekord på milen och halvmaran. Det på något sätt fick mig att bli nöjd. Jag blir alltså sällan nöjd, utan bara tillfreds och siktar på nya mål omedelbart. Sådär är något egentligen något nytt för mig, att jag har tagit detta "felsteg". Vilket har fått min "mentala tank" att vara tom och att flera pass har känts otroligt intetsägande för mig, då dels att nästa lopp skulle tre veckor framåt och att det här loppet kanske inte är det jag sett mest fram emot. Jag har fanimej blivit för självgod helt enkelt.

Däremot har jag lyckats prångla in två långpass (32 och 35 km) med målet att orka med min maradebut senare i vår. Under annandag påsk sprang jag ett svettigt och bra intervallpass på idrottsplatsen 10 minuters löpning från där jag bor. Igår blev det snabba puckar, då jag kom hem från jobbet och behövde klämma in ett pass mellan jobb och styrelsemöte senare på kvällen. Det blev 16 km på tiden 1:05:49 (4:06/km i snitt), det är jag mer än nöjd med, med tanke på att jag hade sovit riktigt illa kvällen innan.

Så, vad är det för lopp som har dragit ner motorn i mig? Det är Kvarnloppet, 5 kilometer ute i Jakobsberg. Från stora mäktiga Prag till Jakobsberg, inget ont om "Jakan", men det är svårt för en högprofilerad löpare som mig med horder av internationella fans i en underbar stad. Däremot så är det viktigt för mig att göra allt för de lokala fans som kommer att ta sig ut imorgon. För det är ett trevligt lopp, jag bara måste ladda om ordentligt inför morgondagen. Ha fokus. Målet är enkelt, spring snabbare än förra årets lopp på 17:56. Det ska inte vara omöjligt, inte alls. Det är faktiskt säsongspremiär utomhus på 5 kilometer, min favoritdistans. Banan minns jag som helt okej och det är alltid trevligt att få åka till platser som du inte brukar vara på och få springa lite.

Så imorgon när jag står på startlinjen på förmiddagen, så kommer jag att älska att vara tillbaka under tävlingens piska. Jag lovar.

Kvarnloppet - Det är du och jag igen, femman!

Kvarnloppet

Datum: 20 april 2013 Distans: 5 km Plats: 7 Tid: 17:56 (nytt årsbästa)

 

 

Inför: Som bekant fullständigt "exploderade" jag i mitt onsdagspass, då jag flög fram som självaste Sonic, den hypersnabba igelkotten. Det både väldigt gott om något. Dessutom är det extra kul inte behöva jobba mot en halvmara eller en mil, det skulle bara bli 5 kilometer. En faktiskt ovärderlig känsla, då jag emellanåt har haft ångest inför de längre sträckor jag har ställts inför och tränat för. Dock har jag löst det med bravur, men ändock. Allt började med fem kilometer en varm majdag i Skärholmen. Den distans jag har sprungit mest sedan jag började, runt 13-14 5 km-lopp (beroende hur man räknar) har det blivit. Jag gick från 20:05 till 17:36 på mindre än 3 månader, vilken prestation och sänkning av sitt personbästa.

 

 

Sedan den där augustidagen i Södertälje då jag fullständigt sprängde alla gränser för vad som är möjligt för mig, så har jag förstått hur svårt det skulle komma att bli att slå nästa 5 km-rekord. Nåväl. Det blev upp i ottan för mig och tidigt iväg till Jakobsberg. Nummerlappen hämtas ut vid sporthallen och sen börjat sakta, men säkerliga uppvärmningen. Pappa hänger med såklart, sen dyker syster med min systerson upp också. Enbart 3 människor kollar på mig, givetvis måste jag lägga på ett kol och visa mig från min bästa sida. Men jag känner mig aningens sliten, de senaste veckornas träningspass och lopp har satt sina spår i mig. Men eftersom det "bara" är 5 kilometer, är det bara att njuta av varje kilometer och köra hårt. Något annat fanns inte på schemat idag. Både i Berlin för 2 veckor sen och i Huddinge (Kvantumloppet) förra veckan, så var det härligt vårväder med sol. Det var samma sak idag. Det kändes som att även solen hade blivit supporter till mig, inte illa.

 

 

Nästan längst bort i blå shorts står jag redo. (Shortspremiär på lopp i år)

 

Under: Jag försökte satsa ganska hårt på en snabb start som vanligt. Under mitt väldigt intensiva träningspass i onsdags, då blev det 3:13 på den första kilometern. Under loppet blev det 3:33, 20 sekunders skillnad. Jag var helt enkelt inte lika pigg som under mitt träningspass och det är nästan lite unikt. Efter 5-600 meter passerar Fredrik Uhrbom, som tydligen i sista minut har anmält sig för 5 kilometer. Denna duktiga löpare, nästan flyger förbi med sina steg. Jag gnetar på och jag märker att jag inte alls har den där "speeden" som kan göra skillnad på ett mycket bra och bara ett bra lopp. Det är bara att gilla läget och fortsätta gnugga på. Banan känns bra och det är snarare mer nedförsbackar än det är uppförsbackar. 5 km-löparna springer samtidigt som de som springer 10 km, så det är svårt att uppskatta var någonstans man ligger i fältet.

 

Jag upplever en stark känsla av ångest när jag springer 10 km, då jag räknar tiden mellan 3 t o m 8 kilometer som en transportsträcka som bara måste betas av. Rent mentalt går kroppen på autopilot och det är alltså de 2 första och de 2 sista kilometerna jag lägger in den högsta växeln i. Men på 5 kilometer finns det egentligen ingen autopilot, det är bara att ge järnet och se hur långt det bär än. Även på en kort sträcka så kommer mitt illamående upp och som vanligt gör jag mitt bästa för att stävja det hela genom att andas friskt och svälja många gånger. Mindre än kilometern kvar, så är spykänslorna återigen väldigt kraftiga och det är som vanligt dags att antingen veckla upp sin spypåse eller hitta ett lämpligt buskage att göra sitt i. Men jag lyckas på något sätt hålla ifrån den sista biten, även om det är jobbigt. När jag ser målet och att jag har möjligheten att komma under 18 minuter, så lägger jag på en mini-spurt och kutar så gott jag kan förbi mållinjen. Årets första femma avklarad.

 

Efter: Med tanke på hur "slött" första kilometern gick på, så får jag bli lite besviken. Jag får ändå tiden 17:56, andra gången jag någonsin kryper under 18 minuter på ett 5 km-lopp. Men om jag bara hade haft lite mera kraft i början, så kanske jag hade skrapat ännu mera på mitt personbästa. Bara lite till. Men jag gör inte mitt bästa lopp, men springer ändå under 18 minuter och det är ändå en bedrift i sig får jag påstå.

Jag pustar ut i solskenet och drycker en återhämtningsdryck som låter god på förhand. Mörk choklad är smaken och jag gillar det, efter mina otaliga chokladkakor som jag har ätit. Men fy fasiken, vilken blaska. Gaino, du jag ska inte svika dig igen, jag lovar. Banan var trevlig, samt att man fick vatten, banan och återhämtningsdryck + plakett/medalj efter loppet. Allt detta bara för 100 kr. Det är mycket prisvärt.

Jag åker därifrån med ett halvt leende, med vetskapen att jag kommer att fortsätta jaga nytt rekord och att jag inte är långt ifrån. Heja!

Lopp 2013:
24 mars - Premiärmilen (Djurgården) - 10 km - 38:19 (ÅB)
7 april - Berlin Halvmarathon (Berlin) - 21.098 km - 1:23:50 (PB)
14 april - Kvantumloppet (Huddinge) - 10 km - 38:23

22 april - Kvarnloppet (Järfälla) - 5 km - 17:56

Spring utav helvete, vila, sen spring utav helvete igen

Hur laddar man om efter ett lopp som i söndags med Kvantumloppet? 2 timmar senare åker jag och spelar fotboll med korpenlaget. Rejält sargad i låren, så blir det lite bollspel trots allt. Jag är ändock bara målvakt, så jag får göra årets första svettiga räddningar. Jag ska nog vara ärlig och säga att jag inte har spelat fotboll sedan sista korpenmatchen i september förra året. Det är längesen det.

Under måndagen blev det korpenpremiär. Jag börjar med en räddning efter c:a 40 sekunder, det tråkiga i det hela är att det blir en retur som motståndaren bröstar in. Matchen slutar 1-1 och det känns faktiskt riktigt kul att spela igen. Det är trots allt nionde säsongen för mig och man är varm i kläderna, men det är alltid extra kul och pirrigt som målvakt. Precis som det ska vara, så att man är "on the edge".

På tisdagen blev det total vila.

Under onsdagen skulle jag springa 6 km, intensivt. Intensivt blev det verkligen. För jag sprang 3:44/km i snitt. Jag har aldrig sprungit så snabbt någonsin under ett löppass. Överlägset mycket snabbare än mitt bästa pass med över 10 sekunder i snitt. Helt otroligt. Jag var helt energifylld och körde otroligt hårt. Kändes mycket bra.

Dagen efter blev det ett pass på 6 km igen. Lugnt tempo. Runt 5:00/km i snitt, man märkte att man var lite mör efter det intensiva passet.

Idag, fredag. Så blev det vila igen. Jag ger kroppen all sportslig chans att vila sig i form till morgondagens lopp i Järfälla. Då vankas nämligen årets första 5 km-lopp i och med Kvarnloppet. Skönt rent mentalt att veta att jag inte behöver gnugga en mil eller längre den här gången, utan att jag kört hårt och sen så tar det slut ganska fort.

Tillbaka & Förväntingar inför 2013

Nu är man tillbaka från Wien. Jag har varit där i 5 dagar, vilat upp mig och varit i stort sett träningsfri. Men visst fasen har det kliat i hela kroppen att få göra något, när man är van vid en aktiv livsstil, så vill man hela tiden göra något. Men visst, det blev väldigt många och långa promenader.

Wien är en mysig stad, nu fick man utforska den lite mera än de 7 timmar jag fick på mig för 4 år sedan (som en liten sidotripp till Bratislava).

---

Jag sprang en liten runda på juldagen, på runt 5 km. Men av rådande omständigheter blev det inte mycket längre än så. Så jag har egentligen till idag, haft 2 veckor med denna korta tur. Det var länge sedan jag alltså sprang en längre sträcka. Det märktes när jag började springa ute. Jag saknade träningsklocka, men använde funktionen på min iPod för att se hur mycket jag har sprungit. Även om det är inte 100% kalibrerad vet jag, så är det bättre än inget. Med mycket tunga och sega ben, gav jag mig ut på årets sista löptur. Tanken var att springa i dagsljus, så att jag kunde springa min klassiska terrängrunda. Men jag fick omvärdera efter att sett hur förbannat snöigt det var och springa min asfaltsrunda istället.

Jag hade förväntat mig lite bättre vägar att springa på i skogen, men tji där fick jag. Det var delvis bra asfaltsvägar, men delvis var det rätt så halkigt och jag förstod att det var inte tänka på att ligga på min vanliga träningsfart. Det var bara att njuta av att springa. Eller nåt, för de senaste löprundorna har tankarna gått från att nu lägger jag av löpningen helt till "Vad roligt, det ska bli att springa lopp". Så även idag. Men när passet väl var över, så var den där klassiska härliga känslan att genomfört ett tufft pass. När jag såg på min ipod hade jag sprungit för mig långa 11 km, med 4:42 km/snitt, det var en överraskning att det var så "snabbt" denna gång. Jag hade trott över 5 km/snitt, men det var snabbare än så. Alltid något att glädjas över.

Dessutom var det extra skönt att springa bort lite julmat och semestermat för den delen, för det har ju blivit en del.

---

Så hur ser mina förväntingar ut för löpsäsongen 2013?

'

Jag hoppas på...

...trevliga bajamajor.

Under löpsäsongen har man fått stifta bekantskap med någon man i alla år av olika skäl försökt att undvika. Det handlar om de klassiska bajamajorna, man har fått lära sig som loppdeltagare att det är oftast det som gäller eller att vara utan. I Solviksloppet fanns det inga bajamajor att tala om, då var jag bara några sekunder att göra nr. 2 ute i skogen istället. Men med lite flyt hittade jag en närbelägen tennishall. Men jag hoppas att jag får trevligare erfarenheter av bajamajor kommande säsong.

...nytt par löpskor.

Jag har en tidigare födelsedagspresent att hämta ut i form av valfria löpskor och jag har redan sedan tidigare aviserat om att jag är sugen på ett par jag har spanat in ett tag. Så jag ser fram emot i februari/mars att sätta igång med nyfödda vänner på fötterna att springa med.

...ökat läsarantal.

Jag började blogga i början av juni, en helt ny upplevelse var det allt. Jag har alltid undvikit att blogga, för jag har aldrig haft något att blogga om egentligen. Jag vill inte bli en "nonsensbloggare" som bloggar om inget speciellt. Det finns få som klarar av det, resten är oftast bara tråkigheter om jag får säga mitt. Jag har fått en stabil läsarbas, men besökare från olika kanter av internet. Jag hoppas att jag kan fortsätta skriva intressanta saker och nå ännu högre med läsarantalet.

...nya såväl som gamla lopperfarenheter.

Jag kommer att springa nya lopp, som ni kommer se längst ner i detta inlägg. Det kommer att ge nya erfarenheter, med ställen och känslor som jag kommer definitivt att blogga om. Dessutom har jag inplanerat att springa lopp som jag sprang förra året, jag hoppas att jag får all anledning att njuta av dessa, som jag gjorde under 2012.

...nya chokladkakor att äta upp.

Det är alltid extra kul att njuta av att äta onyttigt efter en vecka av stenhårt jobb. Dessutom är jag extra förtjust i Marabou chokladkakor som belöning. Det kommer helt klart att glida ner en och annan under säsongens lopp. Mums. Marabou Mörk Choklad går inte av för hackor.

...nya saker att pröva på.

Jag har lärt mig så otroligt mycket om allt möjligt när det gäller löpning från löpforum, tidningar och egna erfarenheter. Jag hoppas att det kommer att fortsätta så. Jag har under säsongens lopp testat på rödbetsjuice och havtornsdryck av den enkla anledningen att jag vill hitta tillbehör som ska stärka min löpning. Låt oss hoppas, att jag hittar nya saker att testa som har med löpning att göra.

...fina medaljer.

Det är alltid kul att få saker när man ute och springer, framförallt älskar jag medaljer. Så jag hoppas på fina såna när jag är ute och springer på loppen. Så jag tittar på alla er lopp utan medaljer.

Mål 2013

1. Jag ska slå 17:36 på 5 km

Jag jagade först att springa under 20 minuter, sen under 19 och därefter 18. Det blev 17:36 som blev förra årets rekord på 5 km på Telge Stadslopp. 5 km är en högintensiv sträcka, det är bara att gasa och aldrig stanna förrän man har passerat mållinjen. Jag hoppas kunna slå det rekordet, det finns ett par snabba 5 km-lopp som öppnar upp för att slå det rekordet.
Som extramål vill jag springa under 17 minuter, då måste jag helt klart ligga i.

2. Jag ska slå 37:55 på 10 km

Jag debuterade på milen sent i mitten av augusti och sprang då på rekordet 37:55 som står sig än idag, på Norrköpings stadslopp. Jag trodde att jag skulle slå detta rekord i och med mitt sista lopp för året på Hässelbyloppet. Men kroppen klarade inte av detta hela vägen och landade över 38 minuter. Men att springa 3 lopp och får 38:30 och under på samtliga som förstagångslöpare, är otroligt starkt. Men jag är övertygad om att 37:55 ska jag slå på en bra dag och 10 km handlar om att hushålla med krafterna och utnyttja det vid rätt tillfällen vid loppen, jag ska bannemig kapa det här rekordet.

Som extramål är det givetvis under 37 minuter som gäller.

3. Jag ska slå 1:24:58 på HM

Jag sprang DN Stockholm Halvmarathon, det var egentligen inte meningen. Men jag gjorde det och som jag gjorde det. Jag sprang på 1:24:58, makalöst för en förstagångslöpare. Jag trodde inte att jag skulle klara av att genomföra loppen i slutskedet. Jag är ingen Halvmarathonlöpare, utan är en kille för kortare distanser. Men jag har faktiskt anmält mig till mitt första utländska lopp i och med Berlin Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Det vore fanimej ifall jag inte skulle kunna slå detta rekord i Berlin eller kanske Stockholm om alla bitar faller på plats och jag får träna lite längre distanser innan loppen. Ingenting är till synes omöjligt.

4. Blogga mera innovativt

I mångt och mycket har jag gillat att blogga. Vissa dagar tar det emot, men jag har haft ett schema att gå efter, så det alltid finns något att skriva om och att bloggen ska kännas uppdaterad och fräsch. Jag vill även blogga mera "innovativt". Jag vill förutom lopprapporterna, som jag tycker själv är intressanta att läsa, även kunna ha mer egna bilder utanför dessa lopp och vissa kring min vardag. Det finns fler saker som man kan göra, vi får hoppas att jag har tiden och lusten att genomföra det. Men jag hoppas att göra bloggen mer levande.

5. Komma underfund med illamåendet

Det är inget normalt illamående som jag har drabbats av såhär i slutet av säsongen, men det är något jag kommer göra allt för att bli av med. Jag vill inte att det ska hämma nya framgångar. Så om det krävs så blir det nya läkarbesök, tills vi kan faställa vad det är för något. Jag inbillar mig att det har gått ner lite, sedan jag har gått på medicin. Men det är vid det första loppet jag vet egentligen hur det ligger till.

Sammanfattning: Så för att sammanfatta det lite, så finns det hur mycket som helst att se fram emot under löpåret 2013. Jag har nya rekord att slå förhoppningsvis, jag får vara med från "början" denna säsong och ladda upp redan nu för säsongen istället för att "hoppa" på i mitten. Jag kommer att få springa mitt första utländska lopp i Berlin. Det kommer att bli hur kul som helst. Jag hoppas att ni följer med på den här spännande resan som ligger framför mig med hjälp av er.

Preliminär schema 2013:

24 mars - Premiärmilen
7 april - Berlin Halvmarathon
14 april - Vällingbymilen
20 april - Kvarnloppet
1 maj - Danderydsloppet
4 maj - Kungsholmen runt
11 maj - Strömmingsloppet
18 maj - Göteborgsvarvet
25 maj - Tolvanloppet
8 juni - Duvnäsloppet
15 juni - Karlstad Stadslopp
18 juni - Kanalrundan
28 juni - Trosa Stadslopp
13 juli - Musköloppet
6 augusti - KK-joggen
17 augusti - Midnattsloppet
24 augusti - Telge Stadslopp
28 augusti - Hälsoloppet
31 augusti - Solsidan Runt
14 setember - DN Stockholm Halvmarathon
22 september - Sicklaloppet
6 oktober - Hellasloppet
13 oktober - Hässelbyloppet

Här ser vi min preliminära lopplista inför 2013. Förhoppningsvis kanske jag kan peta in MälarEnergi Stadslopp och Roslagsnatta också, när jag får reda på datum. Jag kommer att koppla alla lopp till länkar också i mån av tid snart, så att det blir lättare för er att kika in på dessa. Det kommer säkert att bli ändringar under året som kommer i listan, men såhär ser den ut just nu och jag ser fram emot det.

---

Så....gott nytt år på er alla!