Ladda för fredagsmys?

Ytterligare en fredag. Ytterligare ett fredagsmys, eller? Består mitt fredagsmys att vara hemma med min sambo och ha det mysigt, ja, delvis. Men första målet för min egen del denna fredag, var att knyta på löpskorna och springa ut i isande kyla. Jag förstod redan vad som väntade, när jag klev ut ur dörren, för att åka till jobbet. Jag valde helt enkelt att sätta på min träningsklocka och inte titta på den överhuvudtaget. Jag ville inte känna stressen och jag ville bara gå ut och njuta, så mycket det gick. Jag får ändock, säga att det gick hyggligt. Då jag sprang 8 km och det blev i snitt 4:17/km, då tycker jag ändå att jag tog det "lite lugnt". Än finns det krut. Men nu ska min kropp även den få lite vila.

Ibland kämpar man hårt

När jag nu har läst igenom bloggen, så ser jag vad mycket jag har hunnit med under 2012. Det blir ännu mera tydligt nu, när man går igenom det för detalj. Vilken resa och vad jag har fått kämpa, det är inte alltid guld och gröna skogar. Emellanåt har jag faktiskt skrivit att ibland undrar jag varför jag löper, det är i de värsta stunderna. Då det är som segast. Men jag skiner alltid upp och uppskattar så himla mycket det här med löpningen, det har skänkt mig stor glädje och gett mig något mer betydelsefullt i livet att leva efter. Det är gott nog.

---

En annan rackare som har levt vid min sida länge, är denna. Jag tror att det är på något sätt, belöningen för allt hårt slit jag lägger ner. Efter varje innebandypass, lopp, löppass, så vet jag att det hägrar en Gainomax. Den är god och jag inbillar mig att den gör återhämtningen ännu trevligare. Det är alltid härligt att ha en sådan här som står och väntar på en, för den här har funnits med under en lång tid och innan jag ens började löpa. Jag tror säkert att det kanske finns annat som är bättre, men en liten blå tetra i kylskåpet, gör många pass värda det. Som grädden på moset helt enkelt.

Aj, det är kallt

Dags för att återse löpspårt igen. Kroppen kändes rejält sargad efter gårdagens innebandymatch, det hör väl till vanligheterna att man har ont på flera ställen nu för tiden. Dessutom var jag rejält sugen att springa igen efter att ha avbrutit löpning i två raka dagar (söndags, måndags). Det var bara att klä på sig som vanligt och göra sig redo för en ytterligare en löprunda. Men jag hade underskattat en sak. Kylan. Det var värre än vad jag hade förväntat mig. Trots två par löphandskar, som har funkat på i kyliga väder hittills. Så gjorde det ont i fingrarna att springa, men det var bara att uthärda. Samtidigt som kylan spottade en i ansiktet och man fick ett stelnat och moloket uttryck.

Inte nog med att man hade dessa förutsättningar med en, så hade jag tidigare, ända sedan jag vaknade haft ett illamående med mig. Jag förstod att en löprunda inte skulle göra det bättre. Snarare tvärtom, det var inte långt ifrån att jag behövde slänga mig vid sidan av vägen för att kalva upp. Men jag saktade ner takten en smula, kändes väldigt trist att behöva göra det. Men det är inte nu jag ska köra tröskelpass, utan jag ska bara behålla uthålligheten tills det blir varmare. Fan, nästa försäsong ska tamejtusan ta avstamp på något löpcamp i Kenya. Så kunde mina tankar vara under passet. Men jag genomförde passet på det "normala" 9 km, precis som jag hade tänkt. Det blev 4:23/km i snitt och det får jag ändå vara helt tillfreds med, första kilometern drog jag iväg på 3:29. Bara för att få den där känslan i benen, att jag har kvar trycket. När jag äntligen fick ta ett varmt bad, så njöt jag och jag började läsa 42 195 m Berlin av G Å Kegg, lagom inspirerade till mitt lopp i Berlin, då halvmarathon.

Läsa och spela

 

 

Denna helg blir det läsning.  Det är en min egen blogg som ska läsas, då tanken är att det ska bli en bok utav 2012 års blogginlägg. Eftersom jag aldrig korrekturläst något blogginlägg jag har skrivit, utan jag skriver utav bara farten. Men när det ska bli en bok, så ska det vara korrekt och vara ännu mer läsvänligt. Så under helgen kommer det att bli lite av den varan, kul att det går framåt med andra ord.

---

Innebandyn har gjort comeback den här veckan. Det har hunnit bli en träning och en träningsmatch. Matchen slutade 2-2 och det är skönt att ligga i, även om det känns i kroppen att det var ett par veckor sedan jag spelade innebandy. Alla dessa start och stopp, ryggen har fått sin beskärda del av träningsvärk. Imorgon blir det seriematch, det blir intressant. På söndag blir det löpning igen, ny revansch för den senaste tidens inte helt genomförda lopp. Vi får se hur det kommer att gå.

Revanschen som kom av sig eller Wienerschnitzeln som nästan vände

Så besviken var jag efter att avbrutit söndagens löppass med 1 km kvar. Oftast lyfts jag fram utav höga krav, men idag dukade jag under och jag kände att jag inte var på samma nivå som i mitt första löppass för året. Då fick det helt enkelt bli så att jag avbröt passet. Under söndagen så blev det både trivsam bio och trevlig middag med Wienerschnitzel, jag kom hem strax innan 22.30 och skulle givetvis köra "revanschrunda" och visa att jag fortfarande hade studs i benen. Jag flög fram av egen revanschlusta, men passet tog slut efter 2,7 km och jag förstod att det var alldeles för mycket att springa så kort inpå efter att man hade intagit en Wienerschnitzel med tillhörande potatissallad och en efterrätt på det hela.

Det skulle inte gå att springa mer än ett steg till, för då skulle Wienerschnitzel utgöra ett säreget konststycke på en trottoar längs den lummigt upplysta bilvägen. Så det fick bli en 25 minuter "powerwalk" som kompensation för detta. Men jag vet inte missnöjd, inte alls. En smula bara, men denna gång hade jag studs i benen och jag hade tiden 3:29 på första kilometern. Det om något, talar om att jag inte har tappat stinget. Dumheter, att ens tänka att jag skulle ha gjort det. Men nu blir det innebandy de kommande 5 dagarna, på söndagen, då gör jag ett nytt försök att löpa. Bara hoppas att inte den nytillkomna snön ska förstöra något, för gårdagens pass var helt klart det bästa rent vägmässigt i varje fall.

---

Denna låg på golvet när jag kom hem. Alltid kul att läsa en intressant tidning, framförallt i ett varmt bad. Halvmaror under 2013 låter intressant, jag som ska springa minst 3 halvmaror detta år. Vi får se om det är något som tilltalar mig.

Massage & nytt pass

I fredags var det dags för det jag har väntat länge på att göra. Att testa att bli masserad, nu när jag har gått och blivit löpare. Jag surfade runt på internet samma dag, för att hitta någon som kan utöva någon form av massage på vägen hem från jobbet. Till slut föll valet på Cityterapeuterna som ligger vid Hötorget/Stureplan. Jag går dit, sätter mig och väntar på min ny tur. När det är dags kommer vi överens om att massören ska fokusera på framsida och baksida lår, samt vaderna. Jag hade trott, att massagen skulle vara bekvämligt och nästan hypnotisk skön. Men mina stela och spända muskler fick sig snällt bli masserade till den grad, att jag fick känna smärta jag aldrig hade känt förut. Det kändes som att lårmusklerna blev fysiskt bortplockade och flyttade till en annan del av min kropp, det var nästan så att man behövde en bitring under tiden.

Men det var bara inte dock utav smärta, utan det var emellanåt behagligt för mina ben att få känna på att få lite behandling. Det var nog dags för det nu. Vi får väl se hur det blir i framtiden, men jag är nöjd över besöket i varje fall.

---

Söndagens löppass, som skulle följa upp årets första pass. Det blev lite av en besvikelse, det blev det normala asfaltpasset. Jag vet inte om det var av fredagens massage, den kyliga luften eller något annat. Men jag hade inte samma "studs" i benen och jag valde att avbryta 1 km från slutet, då jag inte var alls nöjd idag. Det blev 7,5 km på c:a 4:22/km i snitt, jag vet att jag har höga krav och att det kan verka löjligt att avbryta ett sån't här pass. Men idag "studsade" jag inte fram och det var dessutom bättre sträcka att springa, inte alls lika halt som senast. Men med lite besvikelse, så får jag bara ladda för nästa pass senare i veckan för att få till ett bättre pass.

Det var halt och så var det blåbär...inte samtidigt dock!

Idag gjordes det första "vanliga" löppasset på länge. Jag sprang ett löppass på nyårsafton "förra året" på 11 km, men det var mer ett sätt att komma tillbaka efter Wienresan och jul. Idag var jag tillbaka i gamla spår. Det märktes att det var ett tag sedan kroppen fick jobba hårt i samma gamla vanliga gnettempo. Det var inte alls lika mycket snö på asfaltsvägen som vi är vana med, men på sina ställen var det tyvärr halt och jag sprang utan pannlampa och det var svårt att upptäcka alla ställen. Men jag klarade mig utan benbrott idag, tack och lov.

Kroppen kändes emellanåt seg, men jag tyckte ändå att jag pinnade på bra och det blev 9 km och snittiden blev 4:08/km, inte alls illa. Fullt godkänt löppass, det första för i år. Så jag kände mig nöjd och hoppas att jag kan ta med mig den positiva känslan och förhoppningsvis kanske vi kan få se ännu trevligare asfaltsvägar framöver utan risk för benbrott.

---

Kräsen är jag när det kommer till kost. Jag som har lovat mig själv att testa nya saker, så är jag trots det ganska kräsen till gamla kostvanor. Jag äter uteslutande alltid AXA F-Müsli Berries som första steg på varenda frukost oavsett vad dagen gäller. Jag vet att jag som omväxling testade F-Müsli Fruit, men efter ett par tuggor så valde jag att kasta hela påsen. Det passade sig inte alls. Nu såg jag denna påse, som finns på bilden. Blueberriesvarianten. Jag tror att den är ny, eller så har jag varit dålig på att upptäcka den. Den vanliga varianten (Berries) som jag köper, kostade 18 kr. Denna variant, kostade 32 kr. Samma storlek på påsen, så jag blev lite undrande varför det skiljde sig så. Om det var för att det är blåbär...?

Men nåväl, jag testade den i förrgår och efter ett par tuggor. Insåg jag att den var absolut väl värd att köpas igen, jag blev frestad av den mörka konstrat den utgör till Berries (vanliga). Härligt, friskt och trevligt med något nytt vid frukostbordet. Väl värd att testas.