Andreas Åkesson feat. Frida Södermark

Under vintermånaderna kommer ett antal kända och okända löparbloggare att intervjuas av mig per mail. Jag låter andra få skina i mitt strålkastarljus, kanske min stora fanskara, får möjlighet att hitta ytterligare en favorit?

I min sjätte intervju (av åtta) har jag hittat en tjej som har ett SM-guld på 100 km, som sprungit ett lopp på 32 mil och vad som rör sig allmänt på någon som verkligen springer långt: Frida Södermark!

 

" Jag är inte så värst supersnabb men kan hålla på väldigt, väldigt länge"

 
 Jag tycker det är häftigt att man någon för möjligheten att träna utomlands. Hur kom det sig att du har fått möjligheten att träna i Etiopien och Kenya? (Frida var i både Etiopien och Kenya under intervjutiden)
- Jag har tagit mig möjligheten att leva mitt löparäventyr full ut genom att jag sa upp mig på jobbet för ett år sedan. Numera jobbar jag som lärarvikarie när jag är på hemmaplan, och ser till att komma ut springa så mycket jag kan i världen mellan varven. Detta är möjligt just genom att jag jobbar när jag är hemma vilket blir knappt en halvtid om man slår ut det på ett år.

Sedan har jag även väldigt glad att ha stöd från några sponsorer som vill stötta mig.  Senaste åren har jag upptäckt att det går att springa på alla ställen i världen och jag utforskar alla nya ställen med löparskorna. Både på tävling och träning. Senaste året i Uganda, Vietnam, Malaysia, Ungern, Etiopien, Svalbard, Turkiet för att nämna några ställen. När jag reser är det också med en liten budget vilket innebär att jag bor och äter så billigt som det bara går, vilket också gör att man kommer den nya kulturen nära på ett spännande sätt.

Just nu är jag i Kenya för tredje gången och när jag kom hit idag kändes det lite som hemma. Jag bor i en liten by utanför Nairobi där jag känner både löpare och har bra rundor att springa. Innan detta var jag två veckor i Etiopen vilket var nytt. Jag reste runt med två tyska löparkompisar och vi
tränade, vandrade i bergen och kollade in spännande ställen. Om en vecka får jag även sällskap av 18 kompisar hemifrån som ska prova på löparlivet här i Kenya.

Vilket äventyr, riktigt kul får jag säga! Jag önskar att jag skulle få den möjligheten att få springa utomlands i en träningsperiod, kanske nu, i den här bittra vintern som nyss anlänt. Nåväl, nu undrar jag hur man kommer på den helt galna idén, att man vill springa långt? Alltså väldigt långt?
- Om man tittar på mina meriter kan man snabbt räkna ut att jag har i princip samma kilometertid på milen (39:40), halvmara (1:26:30) och maran (2:51:32). Alltså runt 4 min/km. Jag har svårt att springa snabbare men kan hålla på länge, dessutom har det visat sig att jag inte varit speciellt trött efter mina maror utan har kunnat gå ut och dansa loss på lokal hela natten efter en tävling.

Därför tänkte jag att det vore intressant att testa något längre än maraton. Därför åkte jag till Norrlands inland i juni 2012 för att ställa upp i SM 100 km. Skulle jag testa kunde det ju lika gärna vara under ett SM. Det roliga var att jag vann och tog ett SM-guld. Den första reaktionen var inte glädje, utan en insikt att jag ju ville vara bra på Marathon, men nu säkert skulle "behöva" göra detta igen. Detta byttes dock snabbt till glädje och sedan dess har det blivit ett SM-silver, några kortare ultra som jag vunnit och även två rekord på 24h-löpning.

Förra året var jag förhandsnominerad till EM men kunde inte ställa upp pga av skada, och VM missade jag också för att det blev inställt.  I år ligger fokus på Comrades i juni som går av stapeln i Sydafrika och är världens största och äldsta ultralopp på 89 km. Sedan blir det förhoppningsvis VM 100 km i september. Jag gillar helt enkelt att springa långt. Jag är inte så värst supersnabb men kan hålla på väldigt, väldigt länge.

Väldigt imponerande att kunna ha den möjligheten. Jag själv försöker som i ett led för årets löparsäsong öka mängden steg för steg, för det är något jag inte alls har varit bra på. Hur kan en vanlig träningsvecka se ut? Jag kan ibland tycka det är enormt jobbigt strax innan ett "långpass" för mig, för att just är långt. Men dina pass är jättelånga antagligen, hur orkar man nöta det?
- Mina träningsveckor beror mycket på hur det vanliga livet i övrigt ser ut. men målet är att träna två gånger per dag de dagarna jag inte kör långa pass. Eftersom att jag jobbar när jag är på hemmaplan blir det första passet tidigt på morgonen, runt 06:00. det kan vara allt mellan 9 km och 30 km beroende på hur dags jag ska börja jobbet (är lärarvikarie). På kvällen blir det intervaller i olika former eller något snabbare distanspass. de riktigt långa passen blir på helgerna, men pass mellan 40-60 km kör jag bara var tredje vecka ungefär.

Jag tycker inte att det är svårt att motivera sig för ett långpass. Bästa som finns att få glida runt i ett skönt tempo. Däremot kan det ibland vara lite motigt att vara på väg till ett hårt intervallpass. Men när man väl är där, och kör ihop med kompisar, brukar det bli roligt direkt vi kör igång.

Att springa så tidigt och så långt som 30 km innan du ska börja jobba på morgonen, det låter helt främmande i min värld. Galet grymt. När du är 100 år, så får du möjligheten att berätta inför världen om ditt bästa löparminne, vilket skulle du då vilja berätta om?
- Det måste nog vara när jag sprang de 320 milen mellan Wien och Budapest i oktober 2013. det var en tävling i fem etapper och gick även via Bratislava. Visste inte hur kroppen skulle reagera på detta, men den startade varje morgon och tog mig vinnande i mål.

Den sista etappen var dessutom en halvmara med 10 km uppför där andra som inte sprungit hela vägen fick delta. det roligaste var att jag vann över alla dem den sista dagen också. Men det som kändes fint var också at jag i denna tävling gjorde en insamling till Cancerföreningen då min pappa hade gått bort en månad innan. Jag fick ett enormt gensvar och kunde överlämna 37000 kr. Två av mina passioner är löpning och resor, och i denna tävling gick detta att kombinera på ett utmärkt sätt.

Vilken sjuk tävling, att du bara orkar. Hedersvärt att du kunde koppla tävlingen till något så fint. Vad har du för tips för den som funderar på att börja springa långt som du?
- Främsta tipset är att inte tänka på att man behöver springa fort. Snabbheten kommer från
intervallpass och andra pass där man pressar sig mer. När man tränar långdistans handlar det mer om att vara ute lång tid. I synnerhet när det gäller ultrapass. Ut och njut och tänk inte på hur fort du springer! Ett annat tips är at ha med sig lite energi i form av nötter, torkad frukt eller varför inte lite favoritgodis.

Vi får väl förstå om jag någonsin kommer att orka springa långt. Däremot ska jag faktiskt springa min första mara till våren, ge mig två värdefulla tips för att jag ska lyckas springa under 3 timmar?
Gå inte ut för hårt i början, utan öka hellre på slutet. Se till att fylla på med energi redan tidigt under loppet. Så enkelt är det.

Tack Frida Södermark för att du tog dig tiden. Vill du följa Frida (jättelångt) så kan du hitta henne här!

Tidigare intervjuer:

[12/12] Tove Langseth

[22/12] Carl Wistedt

[9/1] Staffan Dahlgren

[23/1] Lina Blomqvist 

[28/1] Cecilia Kleist