Var är du, Andreas?

Jag visste att det skulle komma. Förfrågningar varför jag inte ställde upp i inomhus-SM i Göteborg igår på 3000 meter. Någon viktigpetter skulle säkerligen påstå att jag inte skulle ha en susning på den absoluta Sverigeeliten och skulle se ut som en popcornförsäljare som springer med sin vagn efter de andra löparna. Det är ett sätt att se på saken varför jag inte deltog.

Inomhus-SM som är en stor angelägenhet tillsammans med vinter-OS, kan man tycka. Sändes inte på TV. Finns det någon anledning till detta? Jag deltog inte. Då kanske inte är prestationen är i fokus när det kommer till mig. Tänk dig all hype som skulle skapas kring min person. Före, med presskonferens och intervjuer. Tänk dig hur fullknökad friidrottens hus skulle vara med mig på plats för att springa ett lopp, jag tror arrangörerna misströstade där helt klart över uteblivna intäkter. Tänk dig efteråt med ytterligare intervjuer och autografskrivningar för alla barnen som har någon att se upp till. Eftersom jag inte var där på plats, så verkar det troligt alla TV-bolag drog sig ur i sista stund. Det gick t o m rykten om att Viasat skulle samköra OS med mitt eventuella lopp på 3000 m igår i samma bildruta, för att ingen skulle missa den stora nationella händelse. Men det hände alltså inte.

Så varför dök jag inte upp igår? Svaret är att jag valde att prioritera två långpass i helgen helt enkelt som jag hintade om i mitt senaste blogginlägg. För ett år sedan, så var jag också i vinterträning, men absolut inte på samma nivå och mängd som jag är i nu. Så jag valde helt enkelt valde bort allt strålkastarljus för det lilla ljus som solen kunde erbjuda mig igår när jag var ute och kutade. Hur gick det då undrar säkert alla?

Inte fan satt jag under en korkek likt tjuren Ferdinand och doftade på några blommor inte. Det var stenhårt jobb bägge dagarna. Igår sprang jag 18 km skog på tiden 1:16:40 (4:15/km i snitt). Trots att solen gassade på ganska bra under morgonen, så var inte all slask borta i skogen och det blev stundtals lite jobbigt att springa. I morse blev det SIL-innebandy, då vi fick möta bottenlaget öste jag in 8-9 mål och det är i sig för annars defensiv pjäs. Med mycket trötta ben, så ville jag helst inte springa ett ännu längre långpass efter OS-hockeyn. OS-finalen gav mig ingen extra energi direkt, men ut blev det och 22 km skog på tiden 1:33:38 (4:15/km i snitt). Betydligt mindre slask, lite mer lera, men ändå generellt bättre. Jag är mycket nöjd med helgen, med tanke på att jag hade som mål att springa runt 4:20 i snitt och sprang snabbare bägge gånger. Alla tummar upp för mig.