Bloggen avslöjar: Så här arbetar en icke-sponsor!

Sedan jag började springa, så har jag börjat utforskat andra sidor av mitt liv ganska så mycket. Bloggen är något helt unikt för mig och jag tycker det är en ynnest att få skriva om något som jag tycker väldigt mycket om, det blir så mycket lättare för mig. En annan sak som har varit av extra stor vikt är sponsorerna. Jag är verkligen jätteglad för de 5 sponsorer som jag har idag (Beet-It, Sickla Napratpatklinik, Evolan med Tigerbalsam, Exotic Snacks och TomTom). Jag är väldigt tacksam att så stabila och framgångsrika företag med rätt mål i sikte som finns runt omkring mig. Det är hårt jobb som ligger bakom i stort i samtliga fall, även med de sponsorer som inte väljer att backa upp mig.

Nu ska jag berätta hur det gick till med ett företag, som jag trodde skulle till slut sponsra mig. Men som till slut gjorde att jag tappade totalt lusten för det företaget och dess produkter.

Det var i mitten av juli som jag fann ett företag som hade bra produkter som passade ypperligt i min löparsfär. Jag började med att skicka ett mail för att förklara vem jag var, vad jag ville och vad jag hade att erbjuda. Jag är totalt ärlig med allt som har med bloggen att göra, med läsarantal och så vidare. Eftersom det var i semestertider, fick jag först svar i början av augusti. Personen är marknadsansvarig för produkten, personen säger att man inte kan stötta mig ekonomiskt. Men ordagrant står det företaget gärna vill sponsra med produkter i min träning och tävling. Det låter alldeles lysande, tänker jag.

Efter litet mailande fram och tillbaka, så vill jag gärna ses så att vi får en bättre bild av varandra och om vi kanske kan göra mer än att "bara" bli sponsrad av produkter. Vi ses i slutet av augusti på företagets kontor. Jag är i tid (tid betyder allt för en löpare, eller nåt). Vi pratar om det vi redan har pratat om per mail samt hur det ser ut i framtiden, jag är fortsatt tydlig vad jag har för mål och att jag kan erbjuda exponering på bloggen och uppvisande av denna produkt i utbyte mot att jag får produkter från dem. Precis det personen har skrivit i mailet, inget konstigt med det. Jag säger att jag hade tänkt sikta på nytt rekord på halvmaran i Stockholm om 2 veckor (vilket så också blev fallet), jag får produkter från företaget för att "testa" lite och om det känns rätt, är det bara att köra anser vi.

Vi hörs lite kort strax efter halvmaran, där jag dels berättar om deras produkt och mitt nya rekord. Någon vecka efter det, så skriver jag att jag tycker att produkterna funkar bra i linje med min löpning och jag ger grönt ljus för fortsättning. Inget svar på detta mail. Jag mailar en vecka senare, inget svar på detta mail heller. Jag mailar på nytt två veckor senare, inget svar.

Jag har sedan länge anat oråd och tycker redan nu att det är för jävligt behandlade av ett eventuellt samarbete. Jag tappar lusten att fullständigt vilja använda den här produkten i framtiden. Det är inte okej att inte svara på 3 mail som jag skickar inom en månad, framförallt inte som marknadsansvarig på ett företag, då vi även har haft ett lovande möte (trodde jag). Jag är envis jävel, även utanför löpningen. Så jag väljer till slut att maila VD:n för företaget och förklarar mitt ärende samt undrar om den som jag har haft kontakt med, jobbar kvar. Inom 24 timmar hör den marknadsansvarige tillbaka. Tänka sig att det ger en sådan effekt när chefen cc:ar mailet.

Svaret lyder såhär:

"Vi får så otroligt många frågor att det är helt omöjligt för oss att vara med

på allt. Jag försöker att svara på alla förfrågningar även om det kan ta lite

tid?

Då vi får så många förfrågningar har vi varit tvungna att sätta en nedre gräns

på något sorts nationella framgångar eller antal unika läsare på sin blogg

(minst 1000 unika/ vecka).

Du får gärna återkomma till mig framöver när du kommit en bit längre i dina

framgångar!"'

 

Helt plötsligt har man satt en "nedre gräns" på nationella framgångar och flyttat fram hur många unika läsare i veckan man ska ha. Enligt mina uträkningar så hade jag väl runt detta antal redan då, mer eller mindre. Men det är inte relevant. Har man haft en dialog och i stort sett lovat att sponsra mig med produkter, så gör man absolut inte så här. Jag är väldigt syrlig, men rak i mitt svar. Jag får ett svar på det, med en smiley i till och med. Jag väljer inte att svara tillbaka på det ytterligare.

Likväl som jag är snabb och envis, så är jag långsint. Som det ser ut just nu kommer jag aldrig mer ens att titta åt företaget eller dess produkter. En bojkott värd namnet alltså. Har man en marknadsansvarig som inte sköta sitt jobb på ett ordentligt sätt, så ska man inte få vara en del utav mitt löpliv helt enkelt. Jag har fått en hel del nej på vägen, men det har aldrig varit några krussiduller. Aldrig. Raka rör funkar bäst.

Nu vet ni hur man kan arbeta som företag. Ni undrar säkert varför jag inte skriver ut företagets namn, kanske? Den enkla anledningen är inte att jag vill dra ner företaget mer i smutsen, jag vill att det här bara ska synas som ett tydligt exempel på när det går åt helvete.

Tycker ni jag överdriver eller har jag rätt i min sak? Vad tycker läsarna?