Hej då Västerås, tack för den här gången. Vi ses snart igen!

Nu sätter jag punkt för det här inslaget den här gången. Jag har nämligen åkt till Västerås 5 gånger för att intervallträna inomhus. Något jag har uppskattat väldigt mycket, det har varit otroligt skönt att få åka tåg, samla ihop tankarna efter arbetsdagen och peppa igång för ett härligt intervallpass. Efter passen har man haft en otroligt glädje och bara njuter av att sitta på tåget hem, med vetskapen att jag har gjort något riktigt skönt. Mitt pass var återigen lite modifierat mot hur det brukar vara.

Jag började med 2 kilometer uppvärmning på tiden 7:58.
Sedan körde jag 6 x 1000 m: 3:24, 3:24, 3:23, 3:23, 3:25, 3:25. Lite bättre än vad jag hade förväntat mig, så det var helt klart lovande.

Sedan blev det 400 m: 1:12 och 200 m: 0:31. Bara för att få känna på äkta och härlig snabbhet, man måste alltid ha en spurt inombords när loppet börjar ta slut helt klart.

Det slutade med en nerjogg på 1.2 km, tiden blev 4:25! Totalt alltså 10 km. Känner precis att passet gick precis så som jag ville. Efter passet, på väg från hallen till stationen, så kände jag ett visst vemod. Med detta så var det sista gången på ett bra tag då jag åker till Västerås. Jag kände en euforisk glädje av att fått springa, men alltid tråkigt att lämna en "trygg punkt" i och med den här hallen. Jag har enbart positiva minnen från hallen. Det är tack vare den här hallen som jag förbättrade mitt rekord på 3000 meter och 5000 meter inomhus, passen har varit mycket värdefulla. Jag hoppas att jag kommer att få möjlighet att återvända till Quicknet Arena, när det börjar bli dags för vinter igen och att jag kommer få nya fina pass.

Jag har förhoppningsvis all anledning att återvända till Västerås redan i juni, då MälarEnergi Stadslopp går av stapeln. Det var här jag sprang under 20 minuter på 5 km för första gången under 2012, året efter sprang jag på 17:03, ett rekord som fortfarande gäller för 5 km utomhus. Så Västerås + Andreas = good shit.

Apropå fina pass, jag sprang ett 22 km pass i lördags. Första milen var faktiskt ett rent helvete, det var inte så att jag saknade energin i kroppen, men något kändes segt och det var riktigt svårt att få in något tryck. Men det blev 4:13/km i snitt, fullt godkänt med tanke på hur jag kände mig igenom hela passet.