Sjukligt värre!

I helgen har det varit fantastiskt löpväder i 08-land, men jag har inte löpt. Vi tar allt från början, steg för steg. Efter mitt succélopp i tisdags för en vecka sedan, så var jag ute och löpte redan dagen efter. Det blev ett lite lugnare pass. 10 km asfalt på tiden 42:09 (4:13/km i snitt). Ett alldeles förträffligt dagen efter lopp-pass tyckte jag. Jag hade minst två löppass planerade under veckan.

 Först var det innebandyträning under torsdagen, sedan hade jag tänkt att köra 15 km asfalt under fredagen. Så blev det dock inte. Jag sprang 4 kilometer och sedan stannade jag. Jag varit förkyld fram och tillbaka under en längre tid, under fredagseftermiddagen började jag känna mig betydligt sämre. Ändå gav jag mig själva fan på att jag skulle ut och springa när jag kom hem. Jag tog dock beslutet att jag skulle avbryta passet och kom hem, just när jag kände mig som mest krasslig, vägen hem var som längst och regnet hånade mig med varenda droppe. Jag tyckte inte synd om mig själv, men jag kände mig lagom nere. Jag hade sovit sisådär hela veckan och nu fick jag betala för det tillsammans med en envis förkylning.

Helgens andra pass skulle vara ett längre skogspass under lördagen. Trots strålande sol och alla perfekta förutsättningar för att köra utan underställ, utan bara så skönt det bara går med tröja och shorts. Så var jag inte på strålande humör, jag var betydligt sjukare under lördagen och valde sonika att avstå all form av träning. När jag var ute och gick under lördagen, så var jag så förbannat arg över att ha missat detta fina tillfälle. Men det var bara att gilla läget och hoppas på att få springa en annan solig helg.

Under söndagen studsade jag tillbaka lite. Jag spelade 2 SIL-matcher samt en vanlig innebandymatch. Jag var trots att jag hade lite träning i kroppen, rätt så pigg och jag får säga att det var skönt att få göra någon ordentlig aktivitet under helgen.

Igår hade det blivit lite bättre igen, även om snoret forsade som en kran som aldrig går att dra igen. Därför valde jag att ta en tur. Det blev 10 km asfalt och 41:20 (4:08/km i snitt). Betydligt bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Mycket kul att få vara tillbaka efter ett kortare uppehåll, dock tråkigt att missa helgens fina löpväder. Som sagt, det kommer fler chanser.

---

Jag hade en liten minitävling kring vem den sista personen som det skulle bli i min intervjuserie. Det var alltså Fredrik Uhrbom. Jag hade fått in rätt gissning via kommentar på bloggen, även på jogg.se (där bloggen finns representerad) och några stycken på mail samt min pappa (som inte fick vara med i utlottningen). Efter att ha kastat om i den magiska tombolan, så är det alltså Stefan som brukar skriva här, som får ett par genialiska öronproppar för Happy Ears. Då vill jag att Stefan tar kontakt med via min mail och delger sin adress, så att han kan få propparna snarast.

Stort grattis säger jag!