Jag erkänner, jag fuskar

Det fanns ett inlägg på den nu nerlagda bloggen milen sub-40 som Lennart skrev på. Det handlade om jag inte minns fel om de som "fuskar" som sneddar delar utav banan som inte är menade att bli sprungna på. Det fanns tydligen exempel på någon som hade sprungit via en uteservering, det var verkligen lite väl överdrivet. Jag skrev en kommentar apropå på detta och menade lite försiktigt att det i mångt och mycket inte är fusk, jag vet själv att jag har fått springa lite utanför det som har varit tänkt pga väldigt stora klungor. I vilket fall, det för mig osökt på hur jag har sprungit mina intervaller utomhus tidigare.

Jag har en löparbana ute som är ungefär 2,5 km enkel väg till. Jag har tränat ett flertal gånger där, senast var nog i samband med att jag skulle göra inomhuspremiär i november, då jag skulle springa Vinterspelen. Något som jag aldrig pratar högt om, är att jag fuskar. Rätt så medvetet när jag gör mina intervaller. Jag hatar nämligen att köra intervaller, framförallt i snålblåsten och jag har tidigare haft ett upplägg som jag har tyckt var jättetråkigt. Så fusket är helt enkelt ganska simpelt och kanske inte mycket för världen, när man kommer ut i kurvorna på löparbanan, så går jag utanför den markerade banan och springer i "ingenmansland". I bägge kurvorna varv efter varv, jag kan med lätthet göra det eftersom jag saknar oftast all form av publik. Jag gör mina intervaller oftast oannonserat, så att fans och journalister inte har möjligheten att spana efter mig med kameror och autografblock på dessa pass. Kanske för att jag fuskar?

Så hur kommer det sig att jag gör det här medvetet och väljer att fortsätta göra så? Det är helt enkelt en komfortzon för mig som vet att jag kommer att jobba oerhört hårt varenda jävla intervallpass. Jag hatar dem av hela mitt hjärta, efteråt är en annan sak, då mår jag som en arabisk prins. Jag kan tjänar någon enstaka sekund, om ens det per varv. Men det är betryggande på ett jävligt stora stygga vargen-vis. Jag har sprungit en del intervaller i Västerås friidrottshall och där är jag inte benägen att fuska egentligen. Varför det undrar ni? Är jag sjuk i huvudet? Det har jag frågat mig många gånger. Banan är bara hälften så stor (200 meter kontra 400 meter ute), sen har jag även betalat för att åka till Västerås och att betala för att fuska, känns väl sådär. Så länge jag aldrig fuskar med någonting annat i min hårda träning, så antar jag att få ge mig i det här fallet. Förlåt mig!

Hur fuskar du?

---

Apropå på hård träning. Igår var jag ute på ett nytt löppass, jag fick omkullkasta när jag skulle ut och köra det. För jag skulle nämligen på ett möte, max 1,5 timme intalade jag mig själv. Det tog nästan 3 timmar. Så vid halv 10, så var det lampan på kepsen och ut och köra. Det här passet hade bara ett mål, att kolla formen. Det var ett tag sedan jag sprang under 4 i snitt per kilometer under mi sedvanliga 10 km asfaltsrunda. Resultat? 39:02 (3:54/km i snitt) och jag sprang egentligen utan större problem, jag hade nog kunnat ösa på ytterligare. Det här var ett kvitto att formen är precis där den ska vara. Perfekt, så. Trots att jag fuskar.