Inför världsrekordförsöket och en andra ledtråd!

INFÖR STORÄNGSÖZ

Imorgon är det dags, för det som jag inte ens visste väntade mig. Av en ren slump (läs; pappa upptäckte det), så hittades Storängsöz 5000 meter. Jag hade läst om Storängsöz tidigare, men hade absolut ingen koll på att det skulle ett inomhuslopp skulle gå av stapeln. Vilket betydde att mitt egentliga slut inomhus som var i Sätrahallen i början av februari, inte blev slutet på årets inomhussäsong. Jag lade till och med om en hel del av min träning just för det här loppet. Vilket var välkommet, då jag alltid tycker det är mycket lättare att träna inför ett lopp som ligger nära i tiden. 

Att springa 5000 meter är egentligen inga större problem, det är däremot att det sker i en inomhushall och det kommer att vara hela 25 varv. Jag kan tycka att spring 15 varv i högt tempo är urtrist, för jag har valt av ren princip inte att springa med lurar när det är lopp inomhus. Jag antar att jag inte vill se ut som en alltför stor lallare. Jag tror att 25 varv inte ska vara några problem, jag har delvis tränat för det i och med mitt senaste besök i Västerås för en vecka sedan. Det som däremot är den stora frågan, vad jag siktar mot? 

Om vi säger såhär, det har blivit 3 heat imorgon och jag hamnar i det första heatet (eller A-heatet, som inte startar först...). Om man tittar på allas personbästatider, så är jag sämst med tid på 5000 meter (17:03, som sattes utomhus). Då är vi ändå 16 stycken löpare som ska springa. Vilket betyder att målsättningen är självklar, jag måste springa under 17 minuter på 5000 meter för första gången någonsin. Det är närmast att likna vid ett världsrekordförsök av stora försök. Patrik Sjöberg på stadion, släng dig i vägen, det här är av större nationellt intresse. 

Att jag skulle göra ett väldigt oväntat besök i Storängshallen, har fått kommunpamparna att föreslå att bygga ut läktarna. Inte ens arrangörerna hade räknat med ett sådant stor stjärnnamn som jag skulle ställa upp, med tanke på att jag blev anmäld i sista sekund. Den enda som kanske kanske glänsa lite i stjärnglansen är väl Anders Szalkai. En hel del SM-guld på maratondistansen samt den senaste svensk som har vunnit Stockholm Marathon (2001). Han är väl nyfiken på se vem den skrytsamme skithögen är för en typ, uppenbarligen. 

---

Det pågår en minitävling just nu. Tävlingen går helt enkelt ut på att man ska klura ut vem den sista personen i min intervjuserie med mer eller mindre kända löparbloggare, är. Idag är det den andra och sista bilden. Den första bilden var klurig, då jag har inte har fått så många svar och jag bad er maila (för att inte spoilera helt innan den här bilden). Däremot går det bra att gissa vem det är i kommentarsfältet (eller maila igen om man vill) den här gången och nu är det väl ganska lätt? Min pappa kunde till och med klura ut vem det var av den första bilden, men han får inte vara med i utlottningen dock.

Kort och gott: Vem är det på bilden?

 

Priset i potten är ett par öronproppar. Det är inte vilka öronproppar som helst, det är dem jag använder. Eftersom jag inte kunde använda varken de gula vanliga öronpropparna eller några andra, så är dessa en skänk från ovan och är en ständig stöttepelare i min vila. Har man inte testat ett par, så ska man definitivt göra det för bästa möjliga sömn.