Vågar du spränga dina gränser?

 Vågar du spränga dina gränser? Sedan jag har började springa på riktigt för snart 2 år sedan, så har jag insupit all typ av kunskap kring ämnet löpning. Dels för att jag tycker alltid det är kul att lära mig nya saker och dels för att det finns hur mycket åsikter inom det här området, det känns alltid som att det finns något som du inte har varit medveten om det tidigare som helt plötsligt dyker upp. En sak jag är rysligt intresserad utav, är att titta i andras träningsdagböcker och deras strävan att bli bättre eller inte att bli bättre. De som har följt bloggen under en bra tid, har säkert ni upptäckt att hela min löpning kretsar kring att jag jobbar hårt för att bli en bättre löpare hela tiden. Precis som det är lika intressant, när folk skriver om sitt nya personbästa eller nya gräns som de har passerat.

Jag skrev ett blogginlägg som kanske var något kontroversiellt, nämligen att jag ser mig eventuellt sluta efter nästa års säsong. Dels för att jag just nu i den fas jag befinner mig i nu, kanske inte går att ta sig vidare till nästa nivå och att jag kanske får ett stopp i min utveckling (om jag inte väljer att bli elitlöpare såklart). Någonstans för att hela tiden fila på detaljer och marginaler, är att våga göra något du inte har gjort tidigare. På snart 2 år har jag sprängt alla möjliga gränser, något som ligger både på ett mentalt såväl som ett fysiskt plan givetvis. Allt startade med ett lopp i maj 2012, då jag sprang Skärholmsloppet. Det var "bara" 5 kilometer, som jag sprang på 20:05. Utan någon som helst större grundträning mer än innebandy och lätt joggning, så lyckades jag så ett frö till det jag jobbar med idag. Sedan dess har jag en efter en raserat alla möjliga väggar som har stått i vägen för mig och mitt psyke.

I inledningen av min löpning trodde jag att springa under 40 minuter (det ack så åtråvärda sub-40) skulle vara svårt att uppnå, men jag sprang på under 38 minuter på ett mitt första milslopp och så var den vägen borta. Jag trodde att det skulle dröja lång tid att springa under 18 minuter på 5 kilometer, den väggen sprängde jag bort samma månad som min milsdebut, då jag sprang på 17:36. Jag hade som mål att springa under 90 minuter på min första halvmara under september på halvmaran i Stockholm. Trots kramp och allmän förvirring, så sprang jag på 1:24:58. Det här inom loppet av 1 månad egentligen, sedan har alla möjliga väggar raseras, något som bara vara drömmål. I år har jag raserat 17 minuters-väggen på 5 kilometer och förra helgen sprang jag 3 mil på en tid jag inte trodde var möjlig på bra länge under ett träningspass på ett tag. Trots att jag i mångt och mycket höll på att trötta fullständigt efter halva sträckan, så tog jag tag i det och gjorde mycket bra ifrån mig. Samma vecka sprang jag 83 km, något som jag trodde var omöjligt egentligen att kombinera i mitt schema tillsammans med innebandy och "mental vila".

Jag är väl medveten att det finns andra som kanske har nått ännu bättre framgång än vad jag har, men ingen kan ta ifrån att jag får anse mig som en väldigt lycklig person, som genom hård träning och envis målmedvetenhet nått resultat och mål i en sådan rask takt att jag aldrig slutar tro på att det finns lite mera utveckling att skåda i mig. Jag fortsätter att imponeras var jag är på väg och jag hoppas spränga nya gränser på vad som är möjligt.

Har någon utav läsarna vågat spränga några gränser det senaste året?