Med tankar från livet utan löpning och livet med steg 1

Jag har både tänkt och inte tänkt på löpning den senaste tiden. Sent på torsdagskvällen lyfte ett flygplan från Stockholm till Beijing. Det var dags för en andra utlandsresa under sommaren (den första var som bekant i Hamburg, med min halvmara). Efter 8,5 timme i luften och som vanligt mycket turbulens, så landade vi i Beijing. Vi kan väl alla utgå från att flygplansmaten smakar urk, som vanligt. Trötta så in i h-vete strosade vi runt på Beijings flygplats, för inte kan man sova på flygplan. Inte jag i varje fall. Jag har varit på Beijings flygplats vid 8 tillfällen tidigare och jag kan med lätthet påstå att den inte är den roligaste. Tråkiga affärer och ett magert restaurangutbud, inte alls  passande för en stad i Beijings storlek. 

Senare så åkte vårt flyg till Hong Kong. Med mycket trötta fotsteg lyckades vi lämna flygplatsen med tåg och shuttle bus, kom vi till hotellet. Samma hotell vi har varit på två gånger tidigare (2011 och 2012). Vi var väl runt 6-tiden på kvällen på hotellet, det var svårt att inte motstå känslan av att falla i säng och somna. Vi gick ut på stan och försökte hitta något att äta, vi är ganska ärrade veteraner och hittar någorlunda i Hong Kong. Vi möts av otrolig värme och luftfuktighet, samtidigt som vi får enorma kluster med kinesiska skyltar och ett helt fantastiskt storstadsliv. För det ska ni veta, Hong Kong har verkligen allt. Det är väldigt många människor på en liten yta och det som inte finns här, finns inte. Har du besökt New York, så tycker jag att du ska besöka Hong Kong också. Minst lika imponerande. Skulle denna blogg handla om löpning? Jodå, vi backar bandet lite.

Jag har varit sjuk från och till den senaste tiden, en kort period innan Roslagsnatta, som gick ur kroppen. Där istället mitt benproblem fick ta överhanden istället för foten gjorde sig gällande. Efter Roslagsnatta, gjorde jag ett par pass och ett utav dem, slutade med att jag tyckte att det gick alldeles för långsamt (4:37/km efter 6.5 km) och då avbröt jag, då kände jag att jag inte mådde särskilt bra och det var mycket tungt. Eftersom jag hade sprungit så långt jag hade kunnat, så tog det mig en timme att gå hem hela vägen. Där och då funderade hur långt jag verkligen är från min formtopp. Hur mycket arbete som krävs för att jag ska komma tillbaka och antagligen en hel del vila. 

Dagen efter, så tog jag mycket riktigt rikligt med vila. Tisdagen, alltså dagen efter det, så blev det på nytt ett långt pass. Det blev 25 km på 4:49/km och det är i särklass det långsammaste passet på ett bra tag, samtidigt så kunde jag inte mäkta mer än så. Däremot hade jag tappat nästan 2 kilo efter passet och kroppen fick sig en ordentlig chock efter passet, det tog hela kvällen innan jag kunde repa mig. Tysklands semifinalvinst i fotbolls-VM kunde knappt återställa mig. 

Eftersom jag skulle åka till Kina under torsdagen, så var det väl tänkt att det inte skulle bli något mer än så. Glöm det, ett par timmar innan avfärd mot Arlanda, så tog jag en tur ändå. Det var mitt på självaste dagen och solen flinade mig absolut i ansiktet hela passet. Kroppen kokade verkligen, men jag mäktade med ett pass på 10 km i skogen och det blev 4:25/km. Helt svettigt, satt jag i köket och var otroligt nöjd att jag hade lyckats samla ihop till det. 

Åter tillbaka till Hong Kong. Jag förstår direkt i alla folkmyller, bland neonskyltarna och höga byggnaderna att det här är en plats som jag trivs och mår väldigt bra på. 

Mer om Hong Kong och hur jag klarar mig HELT utan löpning, får ni i nästa brev.