Med tankar från livet utan löpning och livet med steg 2

 

 Nå, hur var det i Hong Kong? Som jag skrev tidigare var det vår tredje resa till den härliga asiatiska megastaden. Det bästa som finns att göra när man har åkt flygplan i över 13 timmar + en mellanlandning i Beijing, är att bara slänga av sig alla saker på hotellrummet och få pusta ut. Att få lägga sig i hotellsängen och få njuta av att vara framme. Vi åkte en gratis shuttlebus från centralen till hotellet, när vi var framme var klockan över 6. Det var en promenad nerför "memory lane", som det brukar heta. Även om det bara har gått 2 år sedan vi var där senast. Så var det otroligt härligt att vara tillbaka i den här pulserande staden. Det är verkligen grymt mycket synintryck, dofter och affärer som trängs vägg i vägg med varandra.

När jag sitter här, med nästan en veckas distans till det hela, så känns det märkligt att ha lämnat det bakom sig. För vid varje korsning och varje hörn, så finns det alltid någonting nytt att upptäcka. Vi gick faktiskt till en gammal klassisk restaurangkedja (Spaghetti House) och jag åt en lasange, på något sätt, var det precis det man behövde. Framförallt när man hade ätit flygplansmat i omgångar, bland de vidrigaste som man kan serveras (i de flesta fallen).

Ett myllrande liv finns här med.

Vi har varit vid de flesta vanliga turistplatserna vid våra två tidigare besök. En utav våra nya utflykter, gick till ön Chaung Cheu, en ön som ligger utanför själva Hong Kong-ön och tar ungefär en timme att åka med, om du tar den lite långsammare båten och tar du dessutom "vanlig" biljett, inte deluxe alltså, då blir det utan AC också. För det ska jag säga er Hong Kong var otroligt varmt ofta och luftfuktigheten otroligt hög, så fort man klev utanför det svala hotellet, så var det som en grym värmevåg som tryckte emot en. Trots det var en del sol, så är det en sol som inte ger solbränna av någon konstig anledning. Jag är ändå ganska blek, så jag hade hoppats på lite bränna, men icke.

Härlig strand finns det här!

Tillbaka till Chaung Cheu. Vi hade väl trott att det skulle vara en pittoresk ö, som inte gjorde några större anspråk på livet och att det skulle vara en härlig kontrast mot det hektiska livet i innerstan. Man kan väl säga att den ändå var hyggligt exploaterad, när vi såg redan vid inkörning av båten att det fanns både McDonalds och Seven Eleven. Bortsett från det, var det faktiskt riktigt mysigt att vandra omkring bland de små stånden, det fanns en väldigt stor strand och ett härligt tempel som doftade underbart av rökelserna. Av bara anblicken, så kunde man tro att vi på någon härlig charter i Europa.

Här står jag vid dammen i Aberdeen Country Park, magnifika vyer!

En annan ny utflykt gjorde vi till Aberdeen Country Park, det ligger inte särskilt långt, ifall du tar taxivägen dit. En härlig naturpark helt enkelt. Vi fick vandra en hel del, jag som i min dumhet, endast hade tagit med mig utslitna löparskor, fick bekänna färg omgående. Med härliga utsikter, en fin dam, mycket natur och en mystisk fjäril/fladdermus/djävulens avkomma, så fick vi en trevlig om en lång promenix. Dessutom fick vi se små vattenfall längs andra halvan av promenaden, det var verkligen trevligt att få se detta. Vi fantiserade om hur det skulle vara att gå runt här nattetid, helt klart uppbyggd för händelse av Blair Witch-karaktär.

Vad mer kan jag skriva om själva Hong Kong? Det är trots allt en löparblogg, men samtidigt är det viktigt att koppla av från löpningen med nya perspektiv och vyer. Vi åkte givetvis återigen upp till the Peak, där det kvällstid, erbjöds grym utsikt över alla skyskrapor. Ett måste. Samtidigt finns restaurangen Bubba Gump, som vi är lite smått förtjusta i (särskilt min sambo, med tanke på efterrätterna). Egentligen kan du stå hur länge som helst för att kika på alla skyskrapor som gnistrar så fint i mörkret, magiskt är ordet.

Om du är på den andra sidan, så att säga på Kowloon-sidan, som är mittemot Hong Kong-ön. Så kan du vid 8-tiden, se en ljusshow med musik. Det innebär att de olika skyskrapor lyser upp till ett härligt ljusspel. Kanske lite väl turistigt, men ändå, det går inte komma ifrån hur vackert det ändå är. New York ligger i lä, när det kommer till detta. Hong Kong har verkligen någonting för alla.

Redan innan jag åkte till Hong Kong, så hade jag spanat in, ifall det fanns något lopp som jag kunde springa. Hur skulle det vara möjligt, med tanke på att jag har ont och gud vet vad. Sjuklig, som jag är, hittade jag ett lopp. Anmälningstiden hade dock gått ut och jag engagerade mig inte mer i det, som tur är. På hotellet finns det ett gym på. Tidigare har jag sprungit bägge gångerna jag har varit där, men i år avstod jag för att försöka vila ben och fot så mycket som det gick. Däremot använde jag andra redskap, så att jag inte behövde få alltför mycket abstinens. Samtidigt lyssnade jag på gamla avsnitt av P3 Dokumentär (precis som senast), så jag faktiskt ganska trevliga stunder ner i gymlokalen helt själv.

Hela resan, har jag dock tänkt på när jag kan vara tillbaka på löpningen på riktigt och hur smärtsamt det faktiskt är att vara utan löpning. Det känns märkligt, det hade jag faktiskt inte trott. Jag har dock fått oerhört fina minnen från min löpkarriär och jag är inte slut med det än.

Hit ska vi och nej, jag ska inte springa!

 Imorgon, om lite mer än 9 timmar lyfter ett plan till Milano. På det sitter jag och min sambo, så då är det sista utlandsresan för den här sommaren innan arbetet snart pockar på. Det ska bli trevligt. Denna gång, kommer jag inte sitta och blogga där nerifrån. Jag kommer att bli relativt offline, det behövs. Jag är jämt och ständigt påkopplad i någon form, nu är det dags att bara att få njuta av livet.

När jag kommer tillbaka, i mitten av nästa vecka, så kommer bloggen att uppdateras som vanligt igen. Ni har vårsammanfattningen att se fram emot, fler löparintervjuer och chockerande inlägget där jag kommer att ställa in tävlingar.

Ha det gott!