Säsongen är över...

…tills vidare. Säger vi. Lite härligt kvällsjournalistisk rubriksättning där. Vad menar jag med detta då? Först och främst, hade jag tänkt skriva mest om min tripp i Hong Kong och hur det är att vara utan löpning för ett tag. 

Såhär är det i korta ordalag. Jag har inte sprungit, ens på gymmet. Något jag gjorde de två tidigare gångerna jag har varit i Hong Kong (2011 & 2012). Nu har jag enbart använt annan utrustning, så att jag känner att jag håller igång med något. Den enda anledningen var att vila foten och benet, så pass mycket som det bara går. Det har inte blivit bättre med  vilan, frustrationen har växt och nu är det dags att omvärdera situationen. Med tanke på att jag har trots uppenbara skadekänningar har kört på ganska hårt, sprungit lopp och tränat på (dock i mindre kapacitet än vad jag brukar köra). Jag har i och för sig, sedan årsskiftet, successivt stegrat träningen och tränat för alla distanser samt förberett mig för min första mara. 

Jag har försökt leta orsaker överallt i mitt huvud till varför det har kommit ner till detta. Är det för att jag har tränat för hårt och för mycket, jag har ändå försiktigt ökat mängd och längd. Inga mastodontökningar. Jag funderar på om det är skorna jag använder eller de skor jag använder på fritiden, som jag för tillfället växlade till? Jag funderade också om maran i det tempot som jag ändå sprang i, kan ha en orsak i det hela. Det kan säkert vara en kombination av allt möjligt. Nästa steg blir att kolla med en idrottsklink och se om det kan hitta en lösning på problemet. Som det är just nu, så rullar jag mest bara tummarna och saknar all form av löpning. Jag tänker på alla lopp jag har sprungit, jag tänker på alla lopp som faktiskt finns i min kalender. 

Jag måste ändå vara ödmjuk inför det faktum att jag går in i en framtid jag inte riktigt kan förutsäga. Jag är van att sukta efter rekord och pressa mig själv, nu måste jag ta ett steg tillbaka och värdera varje situation. Därför har jag då valt att officiellt säga att säsongen är över. Ni som läser förstår dock att, jag kommer att arbeta hårt varje dag i någon form för att komma tillbaka i en bra form. Det är inte så att jag helt kastar bort alla lopp och rehabtränar till nästa säsong, däremot så är det viktigt för psyket att få ett ”mentalt break” och göra sig det förstådd att jag är inne i en tuff tid. Jag måste släppa den egna pressen och rå om mig själv nu. Detta är dock ingen Yohan Blake som sitter i en rullstol och rullar ut från arenan för i år, men likväl så måste jag hem till grottan och ta varje steg varsamt. 

Så, det där andra inlägget om livet utan löpning och hur det är i Hong Kong? Det får jag ta i nästa rapport. Jag ville bara berätta att säsongen är över. Tills jag skriver något annat. Förstått?